Anonym (F) skrev 2018-04-21 12:30:38 följande:
Har absolut inga råd att ge men vill bara säga att jag befinner mig i samma sits. Jag är kvinna och jag och min sambo sedan en herrans massa år tillbaka har sex jäääkligt sällan samt att jag känner att jag lever med en kompis/ett syskon snarare än en partner. Jag är i valet och kvalet mellan att bryta upp eller helt enkelt "acceptera" att det är såhär det är. Känns dock himla surt eftersom att jag är en sexuell person som vill ha närhet och intimitet. Att ha sex med någon annan har jag faktiskt testat och jisses, vilket bra sex det var! Stog dock inte ut med smygandet och att gång på gång svika min sambo men om din fru kan tänka sig att dela med sig av dig till någon annan så go for it! Kan hon inte tänka sig det tror jag tyvärr att ev. KK vid sidan av kommer att kosta mer än det smakar ur ett långsiktigt perspektiv. Jag skulle råda dig till att börja fundera på att separera men du skriver själv att du inte vill lämna familjen så där befinner du dig väl antagligen inte i dagsläget.
Ja det är risken med otrohet, att det är början på slutet. Det är dock väldigt lockande i stunden. Har funderat jättemycket på skilsmässa eller separation, men eftersom vi funkar så bra som kompisar och hon verkligen inte har behov av någe mer sex, så tycker de övriga i familjen att vi har det uppriktigt bra, och det vill jag gärna ge ungarna. Den enda som tycker att något är fel är jag, som är typ sexuellt frustrerad för jämnan. Jag har dessutom svårt att ta nya kontakter för ett ändamål som sex, känner mig duktigt obekväm i början av relationer tills de är någorlunda trygga. Det talar också emot att faktiskt gå till värket gällande kk. Har tagit upp att öppna upp för en typ älskarinna med frun eftersom jag inte får vad jag behöver för att må bra, men det har aldrig varit på fullt allvar och har dessutom fått intrycket av att det inte är ok. Jag har vid flera tillfällen tänkt att jag ska acceptera situationen som du nämner, men det funkar bara inte. Himla gissel.
