Inlägg från: Anonym (adopted) |Visa alla inlägg
  • Anonym (adopted)

    Råd sökes ang olyckliga tonåringar

    Tråkigt att höra om din situation. Men någonstans måste du ju ändå ha någon aning om vad som har gått snett ? Menar eftersom att även din fd fru blir arg i konversation med dig?
    Tycker att du själv inte verkar vilja inse att du ev kan vara ett problem i det hela, utan skyller på din fd fru och son.

    Du är kanske väldigt mån om att han skulle göra precis som du vill, med att sköta sig och skolan och allt därtill, då du kommer från en vad du skriver mellan raderna, en "fin" släkt. 
    Någonsin funderat på att ge killen lite tid över att få tänka över sig själv och sitt ursprung? Kan det möjligtvis vara så att du har pressat honom för hårt? Och din fru hade ett stort nederlag med sitt arbete.. men valde att ta eran sons sida. Kan det vara för att du visar alldeles för lite förståelse?

    Tycker att du ska vara glad för att din son använder cannabis och inte andra droger såsom alkohol eller tabletter och pulver. Den är i sig ganska harmlös förutom att personen blir väldigt missuppfattad under tiden som den brukar den. Anl. till att han inte kan hålla en konversation eller skriva hela meningar är för att innan man hunnit skriva klart meningen så har man redan hunnit tänka 10 meningar till eller innan man har hunnit säga klart meningen så har man redan hunnit säga 4 till inom sig. 


    Hans kompisval är för att han försöker finna de som är mest lik honom i sitt mående och tankar och plats i samhället. Mår han dåligt, varit hårt pressad med ingen förståelse, inte känt sig som hemma någonstans så är ju valet inte så konstigt. Han har tagit avstånd ifrån att vara just "svensk" iallafall för en liten tid. Han har funnit dom som inte ser ut som svenskar eller är svensk. Han har funnit en grupp som är utsatta, liksom han antagligen alltid har känt sig p ga han är adopterad.

    Men ska man verkligen behöva förklara allt detta? Kan man bara inte kunna dra parallellerna ihop själv? Det är skillnad på ett biologiskt barn och en adopterad. Du verkar tro att du hade biologiska barn, men faktum är att man som adopterad alltid har ett hål inom sig mer eller mindre och vill ingen / någon se detta, då får det motsatt effekt.

    Hur viktigt är det med skolan då? Det finns både komvux, folkhögskolor och högskoleprov idag som han kan gå när han känner sig redo, inte för att han måste.

    Anl. till att jag går lite hårt mot dig är för att min egna "pappa" var lika dan. Är runt 30 idag och klarar fortfarande inte skolan då det ger mycket ångest om massa måsten som egentligen enbart handlar om att man blev för pressad som barn och även utsatt på alla olika sätt.

    Nu vet jag inte hur gammal din son var när han kom till dig, men var han några år äldre så kan han ju ha ptsd med sig, och det skulle isåfall vara viktigare att han får hjälp med det än skolan just nu. För övrigt så hjälpte cannabis mig att ta av den värsta eggen av min ptsd, men det tog mig 8 år och jag är inte helt frisk ännu.
    Hade även jag min tid då jag inte kunde konversera med någon eller få till 3 meningar eller få iväg det där sms:et som jag var tvungen att formulera om 100 ggr för att sen skicka det som det blev ändå och inte känna mig nöjd. Men efter 8 års bruk så kunde jag ändå få ihop den här texten, så hoppet är inte förlorat för din son. Tvärtom, det är viktigt att du finns där, och om du inte litar på honom så behöver du ju inte säga det rakt ut eller ens hamna i en sån situation där han känner att du inte litar på honom, för det gör mer skada i relationen mellan er än nytta. Frågan du borde ställa dig själv, är.. Vad vill du? Är du inte reda att vara med honom på hans grunder så kanske du skulle säga nej hellre än att fortsätta göra skada på honom och utveckla ett hat emot honom när det kanske är du som har varit för hård helt enkelt.

    Man kommer längst med kärlek, allt annat kan Karman slå tillbaka mot dig.
    Lycka till, Peace!

Svar på tråden Råd sökes ang olyckliga tonåringar