Missfall och hypotyreos
Hej! Som rubriken lyder. Jobbig tid framför oss. Går igenom detta lite snabbt.
Bekräftad graviditet i mars, superlyckliga. Sex i slutet utav mars startade rosa flytningar i ca 1 vecka. Pratade med 1177 och barnmorskan pga rädsla men dem sa båda två att det är vanligt, och att man ändå inte kan göra något ifall det blev ett mf. Tillbaka till barnmorskan på inskrivning del 2, blodprov och urinprov. Hade tydligen uv och fick antibiotika. Några dagar senare ringer barnmorskan för att berätta att det var något med mitt blod som inte såg jättebra ut så återbesök med blodprov dagen därpå, samt något om att min sköldkörteln inte var bra, så jag fick ut levaxin på recept. Googlade lite om det med mannen och blev lite uppskrämda. Men vi höll hoppet uppe och tänkte att jag kommer bli bra utav medicinen!! Vi hade en fantastisk dag med hans familj och åkte sedan in till stan, han till jobbet och jag ska köpa mina första gravbyxor!! Väl i köpcentret med syster i telefonen sååå nära H&M känner jag hur det rinner till ordentligt. På toa, mycket blod. Lägger på och gråter en skvätt. Drar jackan runt midjan och går tillbaka till bilen, kör hem och dör lite. Samtalar med 1177 sent på kvällen, kopplad till akutgyn, tid morgonen därpå. Mannen kommer hem och vi är ledsna men han håller hoppet uppe. Jag blöder mycket, men inga smärtor, dock minskar det inpå morgonen, sov knappt. Hoppet uppe även på vägen till akutgyn, ingen smärta ju!! Väl där visas ett foster i v6+2, jag skulle vara v11+1. Inget hjärtljud, och vi dör ännu lite till. Får med mig cytotec 4 st att ta vaginalt, och lite alvedon med Ipren. Ville ha ut det så snabbt som möjligt och då var detta alternativet. Låg hela dagen i onsdags i smärtor och sorg. Allt kom nog ut också, men hur fan ska man kunna spola bort ett barn du mist? De som vet de vet. Började med levaxin fredags också då det tydligen inte funnits hos leverantör förrän då. tsh värdet på 10.5, det kan ju inte vara bra alls? Tar 75mg levaxin och har googlat massor. Gravidsymptom berodde på uv och hypotyreos, rädsla för att inte kunna få barn, listan kan göras lång. Livet känns orättvist! Någon som kan skänka mig en glädjande erfarenhet?