Bättre att vara singel och lycklig eller tillsammans med någon man inte har riktiga känslor för?

Du glömde visst ett o i din TS, vilket gör den missvisande...

Tja, valet är ditt men varför skulle du bli evigt olycklig om du dumpar en kille som du inte har rätt känslor för? Du kan ju träffa någon som ditt ex igen. För som det är nu lurar du en annan människa att allt är bra fast han bara är en snuttefilt för dig, en kompis som får dig att känna dig mindre ensam. Och rätt som det är orkar du inte hålla skenet uppe utan lämnar honom och barnen blir vv-barn. Du riskerar alltså att göra två personer olyckliga istf en, bättre då att du förblir singel.

Jag levde i ett liknade förhållande. Tänkte att det var trevligare än att vara ensam.

Efter några år började man grubbla, sedan härdade man ut i några år till... Gjorde slut och undrade efteråt varför man inte gjorde slut tidigare.

Mitt råd nöj dig inte. Efter ett tag blir man antingen bitter eller så gör man slut ändå för att man vantrivs.

Hur gammal är du TS?

Hellre singel och må ok än olycklig i ett dåligt förhållande!Mycket hellre.

Tror att du vet svaret själv ts. Självklart kan du inte vara med någon "resten av livet" om du redan nu känner att du inte är kär, attraherad av honom eller ens sugen på att ligga med honom. Det är ju givetvis fel att börja skaffa barn i en sån relation också.

Det är fel mot både dig och honom att fortsätta ett sånt förhållande.

Jag hade det som du tidigare, blev tillsammans med en kille som jag inte var förälskad i eller attraherad av bara för att jag var trött på att vara singel. Efter ett tag blev det dock uppenbart att det inte fungerade och jag gjorde slut. Senare träffade jag mannen i mitt liv som jag verkligen blev blixtkär i. Jag skulle råda dig att dumpa killen. Tids nog hittar du garanterat någon som det känns 100 procent med.

Valet står dock inte mellan "singel och må ok" och "olycklig i ett dåligt förhållande". Det står snarare mellan "singel och sjukt olycklig" och "i ett förhållande med en bra man jag dock inte känner något för och må ok".

Ja, jag märkte det nu.

För att jag mår dåligt av att vara singel eftersom det inte på något sätt är det liv jag vill leva och jag har varit singel större delen av mitt liv. Chansen att jag träffar någon som mitt ex är troligtvis nära 0. Har dejtat i flera år, både innan honom och efter honom. Har även gått många år utan att leta och dejta alls, men aldrig träffat på någon annan jag fått känslor för. Knappt ens någon jag attraherats av. Det enda jag egentligen vill i livet är att träffa någon att dela livet med och bilda familj. Vill ha en "riktig" familj, vill inte skaffa barn på egen hand eller med någon kompis. Men ja, det du skriver om att jag inte kommer orka hålla skenet uppe kan väl mycket väl bli verklighet.

Som sagt, chansen att jag träffar någon som är rätt på så sätt att vi funkar bra ihop, vill samma saker och att jag dessutom faller helt för honom är rätt orealistiskt. Har som sagt hänt 1 gång i mitt liv att jag fallit för någon, och då var det inte ens rätt man att falla för visade det sig sen. Kanske lyckas jag hitta någon tids nog, men det lär ta många år och jag mår dåligt av att vara singel och vill som sagt även bilda familj inom en överskådlig framtid.

Så frågan är väl egentligen om det är bättre att vara singel, olycklig och barnlös  eller vara i ett förhållande med nån man inte har känslor för, men må rätt ok och ha familj.

Det är rätt taskigt mot killen om han nu är kär i dig, att du egentligen inte är det men du har honom mest för att slippa vara ensam? Gud så fruktansvärt ledsen jag skulle bli om jag råkade ut för nåt sånt. 
kan ni inte vara vänner bara då, så kan ni umgås men på mer ärliga premisser? 

Jag tycker att du är lite motsägelsefull. Du säger att du hatar att vara singel, vilket jag mycket väl förstår, men också att du aldrig kan hitta den rätte och knappt någon som du får känslor för öht. Det vanliga är annars att den som hatar att vara singel sänker sina krav på partner och "lär" sin älska någon som man trivs med. Men det är ju bra att du inte lurar dig själv.

Jag vet inte om de finns, men ett alternativ är att du söker efter någon likasinnad, en man som gärna vill ha familj och barn men har svårt att hitta någon som väcker passion.. Då är ni på samma nivå, vet spelreglerna, och om någon av er tröttnar på relationen borde den andre har en större förståelse för det.

Då kan du inte må så bra om du lurar dig själv i ett förhållande där känslorna inte är äkta,utan mera jag vill inte vara ensam.Sanningen kommer fram.

Det går ju att satsa på den sortens relation där kärleken växer fram. Man hoppar över förälskelsestadiet och odlar långsamt på den mogna kärleken istället. Inget för den som ständigt förväntar sig att vara yr av lycka eller oemotståndligt attraherad förstås.

Å andra sidan är det så det ser ut för de allra flesta som kommit vidare till långvariga förhållanden också. Den där otroligt starka attraktionen försvinner med tiden, utan att det för den skull är "fel" partner. Är partnern någon som man kan vara mycket god vän med, så har man en bra bas för en gemensam framtid enligt alla relationsexperter.

På sätt och vis kan man faktiskt se "icke-förälskelser" som en gåva. Man har chansen att välja en partner med klart sinne utan att bli blind för allt som kan ställa till problem i framtiden. Men lite tristare är det allt.

Helt enkelt gör det du trivs bäst med