Forum Intresserad - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Adoptera i sverige

    Ons 25 apr 2018 09:51 Läst 4009 gånger Totalt 13 svar
    Ons 25 apr 2018 09:51

    Hej!

    Jag och min man vill såå gärna ha ett barn till men denna gången vill vi adoptera ett litet barn. Det finns många anledningar till vårt beslut. Vi har dock inte satt oss in så mycket i hur det skulle fungera i praktiken.

    Är det någon som är insatt i detta? Hur mycket får man vara med och bestämma själv? Är det möjligt att adoptera en så nyfödd spm möjligt? Går det att adoptera inom skandinavien? Undersöks barnen för ev. sjukdomar mm?

    Mvh

  • Ons 25 apr 2018 10:09 #1

    Jag tror ni får välja land (olika köer för olika länder men också olika krav så ni passar nog inte in på alla, vissa får man tex inte ha biologiska barn), inte välja kön. Kända sjukdomar tror jag man får veta (tex genom att ställa sig i kö till barn med speciella behov där det kan gå snabbare) men ofta måste de behandlas efter adoptionen (om det går). Det kan ju också finnas oupptäckta sjukdomar förstås. Jag tror man kan få godkänt att adoptera inom ett visst åldersspann och på så sätt få ett litet barn men inte hur litet som helst, tror minsta kan vara tex 0-2 år.

    I princip omöjligt att adoptera från Sverige eller andra nordiska länder. Bästa möjligheten där är att tex bli kontaktfamilj för ett barn. I sällsynta fall kan det leda till adoption i slutänden.

    Om grejen är att inte få ett biologiskt barn men ni kan tänka er att bära barnet så är ju embryoadoption mkt lättare. Barnet kan ha skandinaviskt ursprung, är garanterat nyfött etc.

  • Ons 25 apr 2018 10:31 #2 -2

    Okej... så här skulle jag säga. När jag var yngre hade jag köpt bilden av att det fanns massvis med föräldralösa barn som behövde hem och därför var det egoistiskt av mig att skaffa egna biologiska barn och jag ville därför adoptera. Sen blev jag äldre och började studera och intressera mig för saker på ett annat sätt ich läste på bl.a. om adoption. Det finns långt många fler par som vill adoptera än vad det finns barn (bebisar) att adopteras, vilket lett till att adoptionsindustrin är jäkligt smutsig på många sätt och vis. Från din ts låter det inte som att du och din partner inte kan få barn på egen hand, då skulle jag säga att ge fasiken i adoption - speciellt då ni verkar vilja adoptera en "så nyfödd som möjligt"... låter inte som att ni läst något mer än broschyrer om adoption från adoptioncentrernas sida, innan ni ens går vidare med denna tanke - läs om lite mer adoptionskritiskt material.

    Det är väldigt få barn som adopteras i Sverige, majoriteten av adoptioner är dessutom närståendeadoptioner. Era chanser att få adoptera i Sverige är försvinmande få, vilket betyder att ni i sådana fall måste adoptera från utlandet - och det är här dessa (etiska) problem med adoption kommer in i bilden. Så snälla, läs vidare om det - kolla upp Stulen Identitet på instagram eller facebook, som drivs av en person som själv är adopterad och är adoptionskritisk, kan vara bra att se på det ur ett annat perspektiv och kontot delar mycket nyttiga länkar till artiklar, stuider och rapporter gällande adoption. Så ni får en mer nyanserad bild.

    Barn det däremot finns många fler att adoptera är äldre barn och/eller barn med svårare sjukdomar/funktionsnedsättningar, så ska ni adoptera utan att ni "behöver" adoptera vore det ett barn med dessa förutsättningar ni borde rikta er in på, i mitt tycke.

  • Ons 25 apr 2018 10:45 #3

    Hej,

    Tack för ditt inlägg. Dessvärre kan jag inte bära ett barn. Det är en sorg då vi önskar fler barn. En adoption tycker vi är en fantastisk möjlighet att få expandera och ge ett barn ett tryggt liv med mycket kärlek. Adoption har funnits i våra tankar i 3-4 år. Ja även innan vi fick vårt biologiskabarn. Tanken har grott länge men vi har bara inte undersökt hur det skulle tänkas gå till.

    :)

  • Ons 25 apr 2018 10:49 #4
    SandraSol75 skrev 2018-04-25 10:45:23 följande:

    Hej,

    Tack för ditt inlägg. Dessvärre kan jag inte bära ett barn. Det är en sorg då vi önskar fler barn. En adoption tycker vi är en fantastisk möjlighet att få expandera och ge ett barn ett tryggt liv med mycket kärlek. Adoption har funnits i våra tankar i 3-4 år. Ja även innan vi fick vårt biologiskabarn. Tanken har grott länge men vi har bara inte undersökt hur det skulle tänkas gå till.

    :)


    Okej, lät i din ts som att ni denna gång bestämt er för adoption. Råder fortfarande att läsa på massor om adoption om ni tänker gå vidare med det, för att förstå det ur barnets perspektiv och kunna bemöta de problem som kan uppstå. Sverige kan man nästan lägga på hyllan direlt dock, såpass få adoptioner sker det. Men kolla upp det mer noggrant, ta inte mitt ord för det - det händer ju trots allt, om än väldigt sällan.
  • Ons 25 apr 2018 10:54 #5

    Hej,

    Tack för ditt svar. Du verkar väldigt insatt i detta, sett ur olika perspektiv. Det är tragiskt att det i såfall har vuxit ett intresse i form av vinstdrivande industri på bekostnad av faktiska barns misär. Det är ju inte detta vi vill stödja utan snarare efter många års tankeverksamhet vill ge ett föräldralöst och oönskat barn kärlek. Det finns en baksida av allt. Det är svin som tjänar pengar på utsatta människor. Det förekommer överallt men vi kan inte blunda för de som kanske verkligen är i behov. Lagar och regler finns så klart för att reglera detta, antar att det finns läckage här precis som med allt annat. Vi behöver läsa på givetvis !

    Jag ska defenitivt kolla upp det du rekommenderade. Tack!


    Kanttant skrev 2018-04-25 10:31:30 följande:

    Okej... så här skulle jag säga. När jag var yngre hade jag köpt bilden av att det fanns massvis med föräldralösa barn som behövde hem och därför var det egoistiskt av mig att skaffa egna biologiska barn och jag ville därför adoptera. Sen blev jag äldre och började studera och intressera mig för saker på ett annat sätt ich läste på bl.a. om adoption. Det finns långt många fler par som vill adoptera än vad det finns barn (bebisar) att adopteras, vilket lett till att adoptionsindustrin är jäkligt smutsig på många sätt och vis. Från din ts låter det inte som att du och din partner inte kan få barn på egen hand, då skulle jag säga att ge fasiken i adoption - speciellt då ni verkar vilja adoptera en "så nyfödd som möjligt"... låter inte som att ni läst något mer än broschyrer om adoption från adoptioncentrernas sida, innan ni ens går vidare med denna tanke - läs om lite mer adoptionskritiskt material.

    Det är väldigt få barn som adopteras i Sverige, majoriteten av adoptioner är dessutom närståendeadoptioner. Era chanser att få adoptera i Sverige är försvinmande få, vilket betyder att ni i sådana fall måste adoptera från utlandet - och det är här dessa (etiska) problem med adoption kommer in i bilden. Så snälla, läs vidare om det - kolla upp Stulen Identitet på instagram eller facebook, som drivs av en person som själv är adopterad och är adoptionskritisk, kan vara bra att se på det ur ett annat perspektiv och kontot delar mycket nyttiga länkar till artiklar, stuider och rapporter gällande adoption. Så ni får en mer nyanserad bild.

    Barn det däremot finns många fler att adoptera är äldre barn och/eller barn med svårare sjukdomar/funktionsnedsättningar, så ska ni adoptera utan att ni "behöver" adoptera vore det ett barn med dessa förutsättningar ni borde rikta er in på, i mitt tycke.


  • Ons 25 apr 2018 10:57 #6
    SandraSol75 skrev 2018-04-25 10:54:02 följande:

    Hej,

    Tack för ditt svar. Du verkar väldigt insatt i detta, sett ur olika perspektiv. Det är tragiskt att det i såfall har vuxit ett intresse i form av vinstdrivande industri på bekostnad av faktiska barns misär. Det är ju inte detta vi vill stödja utan snarare efter många års tankeverksamhet vill ge ett föräldralöst och oönskat barn kärlek. Det finns en baksida av allt. Det är svin som tjänar pengar på utsatta människor. Det förekommer överallt men vi kan inte blunda för de som kanske verkligen är i behov. Lagar och regler finns så klart för att reglera detta, antar att det finns läckage här precis som med allt annat. Vi behöver läsa på givetvis !

    Jag ska defenitivt kolla upp det du rekommenderade. Tack!


    Adoption är inte helt och hållet skit, verkligen inte. Men det är så att det finns en del smutsiga sidor inom adoptionsvärlden. Så om man seriöst tänker adoptera bör man sätta sig in i det, så det är jättebra att ni vill göra det :) Så man är medveten dels om vad man bör undvika, men framförallt - om det blir så att man adopterar ett barn, vet hur man på bästa sätt ska bemöta det barnet vad gäller t.ex. rotsökande, hur man pratar om det faktum att denne är adopterad osv. I slutändan vill ju alla föräldrar (generellt) att deras barn ska må så bra som möjligt :)
  • Ons 25 apr 2018 12:05 #7

    Bara en tanke i sammanhanget: nästan alla köar för nyfödda/bebisar .

    Vilket gör att det finns otroligt många lite större blöjbarnbarn som är bortglömda och som inte blir adopterade. ( ålder 2 år och uppåt)

    Att adoptera en nyfödd kan vara vanskligt eftersom det inte förrän senare en ev skada/diagnos kan visa sig. Just för att mödravård är obefintlig bland fattiga unga utsatta.

    En adoptionsbyrå kan ju aldrig garantera hur mamman mått och levt under graviditeten.

  • Ons 25 apr 2018 14:51 #8
    Fjäril kär skrev 2018-04-25 12:05:14 följande:

    Bara en tanke i sammanhanget: nästan alla köar för nyfödda/bebisar .

    Vilket gör att det finns otroligt många lite större blöjbarnbarn som är bortglömda och som inte blir adopterade. ( ålder 2 år och uppåt)

    Att adoptera en nyfödd kan vara vanskligt eftersom det inte förrän senare en ev skada/diagnos kan visa sig. Just för att mödravård är obefintlig bland fattiga unga utsatta.

    En adoptionsbyrå kan ju aldrig garantera hur mamman mått och levt under graviditeten.


    Och de riktigt seriösa barnhemmen gör ofta allt för att hitta mamman, släktingar till mamman för att inte behöva adoptera bort barnet och många gånger så försöker man hålla adoptionen inom landet. Så de där spädbarnen som ts efterfrågar är inte alls vanliga.
  • Ons 25 apr 2018 16:05 #9

    1. Jag antar att ni är gifta eftersom du skriver "min man", men om inte så måste ni gifta er genast.

    2. Ställ er i kö hos en eller flera adoptionsorganisationer.

    3. Ta kontakt med kommunen angående att göra en hemutredning.

    4. Ställ in er på utlandsadoption, flera års väntetid och ett större barn. Även om ett barn överges vid förlossningen så har föräldrarna i de flesta adoptionsländer en tid på sig att hämta tillbaka barnet, så nyfödda adopteras mycket sällan bort direkt.

  • Ons 25 apr 2018 16:19 #10

    Och är du - som nicket antyder - född -75 så brinner det verkligen i knutarna för det går en gräns vid 43 år.

  • Lör 5 okt 19:02 #11

    Ni måste ansöka till familjerätten och utredas vilket är bra för det är många som söker och det är viktigt att olämpliga sållas bort tex folk med orealistiska förväntningar, sjuka, pedofiler mm.

    Väldigt få svenska spädbarn adopteras bort varje år och den biologiska mamman och pappan får vara med att välja familj. Är man rädd för sjukdomar och för kräsen bör man inte ens fundera på adoption.

    Adoption är för psykiskt starka människor och stabila familjer.

    Många tycker att processen är för krånglig men det är för att skydda barnet.

    Jag kommer kanske tvingas att lämna ifrån mig mitt barn vid födseln och jag kan dela med mig av min oro. Jag är orolig för att adoptivföräldrarna ångrar sig, har dålig moral, är pedofiler eller inte har tillräckligt med tid eller kraft om det skulle visa sig att barnet vid 2-6 års ålder utvecklat adhd, autism eller dylikt. Sådant är ju inte alltid genetiskt. Jag är orolig att de inte kommer att älska mitt barn.

    Det är därför så bra att man får träffa familjen i förväg och att det görs en ordentlig utredning.

  • Lör 5 okt 19:05 #12
    Lillamy0808 skrev 2019-10-05 19:02:07 följande:

    Ni måste ansöka till familjerätten och utredas vilket är bra för det är många som söker och det är viktigt att olämpliga sållas bort tex folk med orealistiska förväntningar, sjuka, pedofiler mm.

    Väldigt få svenska spädbarn adopteras bort varje år och den biologiska mamman och pappan får vara med att välja familj. Är man rädd för sjukdomar och för kräsen bör man inte ens fundera på adoption.

    Adoption är för psykiskt starka människor och stabila familjer.

    Många tycker att processen är för krånglig men det är för att skydda barnet.

    Jag kommer kanske tvingas att lämna ifrån mig mitt barn vid födseln och jag kan dela med mig av min oro. Jag är orolig för att adoptivföräldrarna ångrar sig, har dålig moral, är pedofiler eller inte har tillräckligt med tid eller kraft om det skulle visa sig att barnet vid 2-6 års ålder utvecklat adhd, autism eller dylikt. Sådant är ju inte alltid genetiskt. Jag är orolig att de inte kommer att älska mitt barn.

    Det är därför så bra att man får träffa familjen i förväg och att det görs en ordentlig utredning.


    Varför ska du tvingas lämna bort ditt barn vid födseln?
  • Sön 27 okt 11:56 #13
    Sofiesolstråle skrev 2019-10-05 19:05:44 följande:
    Varför ska du tvingas lämna bort ditt barn vid födseln?
    Ja jag undrar samma sak? Kan man tvingas till det och av vem eller vilka i sånna fall?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll