Adoptera i sverige

Okej... så här skulle jag säga. När jag var yngre hade jag köpt bilden av att det fanns massvis med föräldralösa barn som behövde hem och därför var det egoistiskt av mig att skaffa egna biologiska barn och jag ville därför adoptera. Sen blev jag äldre och började studera och intressera mig för saker på ett annat sätt ich läste på bl.a. om adoption. Det finns långt många fler par som vill adoptera än vad det finns barn (bebisar) att adopteras, vilket lett till att adoptionsindustrin är jäkligt smutsig på många sätt och vis. Från din ts låter det inte som att du och din partner inte kan få barn på egen hand, då skulle jag säga att ge fasiken i adoption - speciellt då ni verkar vilja adoptera en "så nyfödd som möjligt"... låter inte som att ni läst något mer än broschyrer om adoption från adoptioncentrernas sida, innan ni ens går vidare med denna tanke - läs om lite mer adoptionskritiskt material.

Det är väldigt få barn som adopteras i Sverige, majoriteten av adoptioner är dessutom närståendeadoptioner. Era chanser att få adoptera i Sverige är försvinmande få, vilket betyder att ni i sådana fall måste adoptera från utlandet - och det är här dessa (etiska) problem med adoption kommer in i bilden. Så snälla, läs vidare om det - kolla upp Stulen Identitet på instagram eller facebook, som drivs av en person som själv är adopterad och är adoptionskritisk, kan vara bra att se på det ur ett annat perspektiv och kontot delar mycket nyttiga länkar till artiklar, stuider och rapporter gällande adoption. Så ni får en mer nyanserad bild.

Barn det däremot finns många fler att adoptera är äldre barn och/eller barn med svårare sjukdomar/funktionsnedsättningar, så ska ni adoptera utan att ni "behöver" adoptera vore det ett barn med dessa förutsättningar ni borde rikta er in på, i mitt tycke.

Okej, lät i din ts som att ni denna gång bestämt er för adoption. Råder fortfarande att läsa på massor om adoption om ni tänker gå vidare med det, för att förstå det ur barnets perspektiv och kunna bemöta de problem som kan uppstå. Sverige kan man nästan lägga på hyllan direlt dock, såpass få adoptioner sker det. Men kolla upp det mer noggrant, ta inte mitt ord för det - det händer ju trots allt, om än väldigt sällan.

Adoption är inte helt och hållet skit, verkligen inte. Men det är så att det finns en del smutsiga sidor inom adoptionsvärlden. Så om man seriöst tänker adoptera bör man sätta sig in i det, så det är jättebra att ni vill göra det :) Så man är medveten dels om vad man bör undvika, men framförallt - om det blir så att man adopterar ett barn, vet hur man på bästa sätt ska bemöta det barnet vad gäller t.ex. rotsökande, hur man pratar om det faktum att denne är adopterad osv. I slutändan vill ju alla föräldrar (generellt) att deras barn ska må så bra som möjligt :)