Alxx skrev 2018-04-30 23:47:20 följande:
Min sambo har väl iallafall 80-90 tusen, jag själv har kanappt 10 då jag nu börjat spara på riktigt, vi har en släktings hus vi troligen kan köpa snart för 1,5 milj. Men jag vill egentligen inte bo där, då väntar jag hellre och köper något man verkligen vill ha. Vi har även ett barn så ibland går lite kostnader åt där också. Vi får väl helt enkelt vänta, även fast det kliar i fingrarna :)
Ja, vänta då hellre om du känner att du inte vill bo där. Drömhuset kan man bara drömma om ifall man inte har flera miljoner att investera, men området bör ju kännas som ett bra val för en sett till hur man man bo. Vill man bo helt på landet eller med lantligt läge men ändå nära till affär, vårdcentral, fs, skola eller föredrar man lite tätare samhälle. Känslan av att man kan komma att trivas i huset måste finnas där. Beror ju också på hur mkt man kan och vill fixa själv i huset.
Vi köpte 2011 och då var amorteringskraven inte så hårda, tack och lov. Hade inte mer än 60.000 sparat tror jag, men min mamma lånade ut 120.000 och sen betalade vi skulden till henne på 5 år. Tacksam för det och vet att inte alla har den möjligheten, men har ni det så blir det ju minst kostsamt för er. (Vi hade också bra bankkontakter så fick låna de 5 procent som saknades på insatsen med blancolån). Vårt hus landande på 1.260000 efter budgivning så vi har en låg kostnad med räntor och amortering på 5.200 kr/mån. Vår hyra innan vi flyttade låg på på drygt 7000, men sen är det ändå dyrare med hus eftersom villaförsäkring, sophämtning och andra konstanser tillkommer.
Ni måste med nya kraven räkna ordentligt på hur ni kommer klara betala tex vid ny föräldraledighet om ni planerar för fler barn eller om nån blir sjukskriven eller så, för inte kul om det aldrig blir något över heller.