• Äldre 2 May 08:57
    8953 visningar
    48 svar
    48
    8953

    Min son hatar min man

    Har varit tillsammans med min man i 7 år.Har en son på 12 år sedan ett tidigare förhållande.Min mans och sonens relation var till en början mycket bra. Efter 2,5 år ca började relationen med min son men även med mig att förändras. Min make började tycka att min son var jobbig och att veckorna han var hos oss var så ?jävla jobbiga?. Kan tillägga att min son är en lugn, snäll och iblan tystlåten kille, aldrig problem med skola eller andra problem, förutom att han är liten i maten.

    Min make började visa ett aggressivt beteende mot mig och sonen, kunde ofta förödmjuka och förlöjliga min son bland andra människor.Har haft flera tuffa perioder i förhållandet med bla husförsäljning som drog ut på tiden vilket med ekonomiskt tufft, maken blev av med jobbet(hade en höge tjänst,) han gick arbetslös etc

    Under dessa år har han hakat upp sig på mig och min sons relation.Han tycker jag tramsar, han svär åt min son, bl a kallat honom lögnaktig liten jävel, svär och trycker ned honom verbalt, pratar illa om hans pappa, ifrågasätter min relation till barnets pappa- varför ska han och jag ens prata vid överlämning, det är väl bara att lämna av sonen och åka....

    Ser hur min son mått sämre , blivit tystare och får en helt annan kroppshållning så fort han kommit hem till oss.Han har gråtit hos sin pappa dagen innan bytesdagen och inte velat komma hem till oss pga min man.

    Attityden mot mig har varit fruktansvärt hemsk; från attfrån början varit kärleksfull till att ju längre tiden gått kallat mig egotrippad, egenkär, isdrottning, känslokall, bett mig dra åt helvete, bett mig sluta tänka överhuvudtaget då man ser hur jävla illa det går, kallat mig för pedofil då jag under en tid låg i min sons säng och läste bok vid läggdags och att han öcklades av bilder jag lade upp på sociala medier med mig och min son etc

    Efter han bett mig dra åt helvete och ta mitt pick och pack och dra för tusende gången gjorde jag det. Nu är han helt förstörd och vill inget hellre än att leva med oss. Maken och jag går på rådgivning. Sonen totalvägrar och vill aldrig mer se min make. Jag börjar tveka då jag ser den ansträngning min make lägger ner för att förändra sig och göra relationen bra.han har nörjat gå på kurs för att hantera sin aggression.

    Hur ska jag gå vidare?? Min övriga familj har sett hur dåligt vi mått och vill inte umgås med min make.det märkliga är att jag älskar ju honom fortfarande för jag ser hur mycket han ångrar sig och vill försöka.samtidigt som min son är ju nr ett i mitt liv och ska komma först. Ska man ge manen en chans och flytta hem igen men då riskera att relationen till min son som själv sagt att han aldrig vill bo hos mig igen. Eller är det bara att inse att han hade sin chans och förstörde allt och skapa ett nytt liv för mig och sonen? Min make tror bestämt att sonen bara får finna sig i det och att vårt nya liv kommer bli så bra igen. Är så stressad inombords då jag kommer göra människor sårade och besvikna hur jag än gör......

  • Svar på tråden Min son hatar min man
  • sextio­talist
    Äldre 2 May 09:12
    #1
    +1

    Grunden för att ha en bra relation med någon är respekt och man behandlar varandra trevligt. Din sambo har betett sig som ett svin rent ut sagt mot din son och han har med all rätt sagt ifrån, han vill inte ha den personen i hans liv.
    Er relation kan ni fortsätta eftersom han är så "fantastisk" (personligen hade en sådan person blivit utkickad snabbare än snabbast ur mitt liv, oavsett om jag hade barn eller inte), men som särbos.

  • Äldre 2 May 09:12
    #2
    +2

    Gör slut med mannen eller låt sonen bo med sin pappa på heltid .

    Din son ska få men för livet av vad du och din man utsätter honom.

  • Äldre 2 May 09:18
    #3
    +1

    Du ska inte ens tänka tanken att ta tillbaka din man. Punkt.

  • Äldre 2 May 09:33
    #4
    +1

    Om din son är nummer ett i ditt liv så lämna aset till karl! Om inte för din egen skull, så för sonens. Jag tror inte att en så trasig relation går att laga, och jag tror heller inte att hans beteende kommer att ändras så länge du stannar med honom. Jag tror helt enkelt att han behöver ett rejält wake up call. Förändringen måste komma ifrån att han vill må bra, inte ifrån att han vill ha dig i sitt liv.

  • trash panda
    Äldre 2 May 09:35
    #5
    +1

    En person som beter sig så mot mig och mitt barn hade jag sparkat ut för länge sedan.

    Han säger säkert att han ångrar sig nu, men tar du tillbaka den där idioten så kommer det garanterat börja om igen. Du har ett ansvar att skydda din son från den typ av behandling som han utsatts för. Din exman är en vuxen som bör kunna ta ansvar för sina egna handlingar. Du behöver inte ha dåligt samvete för mannens skull.

  • Äldre 2 May 09:56
    #6

    Hej! Mitt råd är att vara lika ärlig som du är i trådstarten och försiktigt jämka och kompromissa:

    1) Tala om för maken att du älskar honom men var särbo/provsambo i x månader åt gången med omprövning för att se att han klarar av sina nojor och aggressioner

    2) Tala om för sonen att du älskar honom och att du så gärna ser honom hemma och att han naturligtvis ska känna sig trygg och älskad där. Lår honom på mer hemma hos pappa ett tag med kortare besök hos dig med omprövning efter x månader.

    3) Tala om för son och make att du som älskar dem gärna ser att de två samsas och att du inte ska tvingas ge upp ditt liv.

    4) Tala om för släkt m fl att du gillar dem och skulle bli väldigt ledsen om de överger eller fryser ut delar eller hela din lilla familj. Be att ni samsas respektfullt.

  • Äldre 2 May 10:27
    #7
    +1
    jordgubben79 skrev 2018-05-02 08:57:43 följande:

    Har varit tillsammans med min man i 7 år.Har en son på 12 år sedan ett tidigare förhållande.Min mans och sonens relation var till en början mycket bra. Efter 2,5 år ca började relationen med min son men även med mig att förändras. Min make började tycka att min son var jobbig och att veckorna han var hos oss var så ?jävla jobbiga?. Kan tillägga att min son är en lugn, snäll och iblan tystlåten kille, aldrig problem med skola eller andra problem, förutom att han är liten i maten.

    Min make började visa ett aggressivt beteende mot mig och sonen, kunde ofta förödmjuka och förlöjliga min son bland andra människor.Har haft flera tuffa perioder i förhållandet med bla husförsäljning som drog ut på tiden vilket med ekonomiskt tufft, maken blev av med jobbet(hade en höge tjänst,) han gick arbetslös etc

    Under dessa år har han hakat upp sig på mig och min sons relation.Han tycker jag tramsar, han svär åt min son, bl a kallat honom lögnaktig liten jävel, svär och trycker ned honom verbalt, pratar illa om hans pappa, ifrågasätter min relation till barnets pappa- varför ska han och jag ens prata vid överlämning, det är väl bara att lämna av sonen och åka....

    Ser hur min son mått sämre , blivit tystare och får en helt annan kroppshållning så fort han kommit hem till oss.Han har gråtit hos sin pappa dagen innan bytesdagen och inte velat komma hem till oss pga min man.

    Attityden mot mig har varit fruktansvärt hemsk; från attfrån början varit kärleksfull till att ju längre tiden gått kallat mig egotrippad, egenkär, isdrottning, känslokall, bett mig dra åt helvete, bett mig sluta tänka överhuvudtaget då man ser hur jävla illa det går, kallat mig för pedofil då jag under en tid låg i min sons säng och läste bok vid läggdags och att han öcklades av bilder jag lade upp på sociala medier med mig och min son etc

    Efter han bett mig dra åt helvete och ta mitt pick och pack och dra för tusende gången gjorde jag det. Nu är han helt förstörd och vill inget hellre än att leva med oss. Maken och jag går på rådgivning. Sonen totalvägrar och vill aldrig mer se min make. Jag börjar tveka då jag ser den ansträngning min make lägger ner för att förändra sig och göra relationen bra.han har nörjat gå på kurs för att hantera sin aggression.

    Hur ska jag gå vidare?? Min övriga familj har sett hur dåligt vi mått och vill inte umgås med min make.det märkliga är att jag älskar ju honom fortfarande för jag ser hur mycket han ångrar sig och vill försöka.samtidigt som min son är ju nr ett i mitt liv och ska komma först. Ska man ge manen en chans och flytta hem igen men då riskera att relationen till min son som själv sagt att han aldrig vill bo hos mig igen. Eller är det bara att inse att han hade sin chans och förstörde allt och skapa ett nytt liv för mig och sonen? Min make tror bestämt att sonen bara får finna sig i det och att vårt nya liv kommer bli så bra igen. Är så stressad inombords då jag kommer göra människor sårade och besvikna hur jag än gör......


    Hej.
    Nu ska du få höra ett sanningens ord från en som varit i din situation.
    I 3 år bodde jag med en sambo som var taskig mot mina barn. Särskilt 1 av mina barn vantrivdes jättemycket, och ville knappt komma till mig. Vilken skam jag kände, som satte den s.k. "kärleken" före relationen med mitt barn!

    Så här: se vad du själv skrivit om hur den här mannen har betett sig mot er.
    Fundera vad du hade tyckt om en vän/familjemedlem hade blivit utsatt för samma sak. När du kommit fram till det självklara svaret på den frågan -> kicka ut den här snubben ur ditt och ditt barns liv.

    "Kärlek" säger man...och jag lurade mig själv i flera år på det viset.
    För att man v i l l känna det, för att man så gärna v i l l e att det skulle fungera.
    Men har det dåliga klivit över gränsen - och det har det ju uppenbarligen för dig och din son - då finns det ingen väg tillbaka.

    Jag har inte ångrat 1 enda dag att jag gjorde slut. Relationen till mina barn är bra igen. Och insikten är så tydlig: aldrig någonsin kommer jag att acceptera att någon behandlar mina barn illa.

    Acceptera inte det du heller. Det finns många bättre där ute.

    Som Leif GW brukar säga:
    "-Dumpa karlsloken!"

    Kram
    / en pappa.
  • Äldre 2 May 10:35
    #8

    Tack för ett klokt svar!Är väl så jag egentligen vet att jag måste göra.

    Kram

  • Äldre 2 May 10:40
    #9
    +1
    jordgubben79 skrev 2018-05-02 10:35:12 följande:

    Tack för ett klokt svar!Är väl så jag egentligen vet att jag måste göra.

    Kram


    Ja.
    Man vet ju det.
    Och ändå kan det kännas så svårt.
    Men du, det här kan jag nästintill lova dig:

    "-Om ett halvår kommer du att se tillbaka och tänka: att jag inte gjorde det här tidigare!"

    Så sade min terapeut till mig, och ack så rätt hen hade.

    Man vet vad man behöver göra.
    Var stark, gör det,, stå fast vid det.
    Du kommer att få det bättre, och din son med.

    Kram, vännen!
    / p
  • Kurlie
    Äldre 2 May 10:40
    #10
    +1

    Förstår inte hur man en enda gång accepterar att någon kränker ens barn på detta sätt än mindre år efter år som garanterat satt djupa spår och sabbat självkänslan. Ta tag i dig nu och gör dig av med denna elaka människa så du räddar din relation till din son. Du ska skydda honom, inte släppa in någon som verbalt misshandlar honom i ert hem.

Svar på tråden Min son hatar min man