Jag gjorde en abort som 19 åring. För mig var det inte mentalt jobbigt och satte inte några spår.

Jag tycker att jag på det hela blev bra bemött och förstår den svåra sits personalen är i. När jag gjorde aborten så var det tydligt att de skulle försöka avgöra ifall jag verkligen vill göra abort, utan att verka moraliserande över det hela. Och eftersom min pojkvän var med så skulle de försöka lista ut ifall jag var där frivlligt utan att vara respektlösa mot oss.

Jag tror det kan vara en viktigt aspekt för kvinnor att vara medveten om. Att den där frågan som verkar dömmande inte nödvändigtvis ställs för att barnmorskan tycker illa om folk som gör aborter, utan gör att rädda de tjejer som är dittvingade av sin partner eller som inte är så säkra på sitt beslut.

Så om du kunde få med personalens dilemma skulle jag tycka var bra.

Som att det skulle vara hormoner som orsakade det? Nej isåfall.

Däremot har jag sen jag själv var barn velat ha barn och gärna tidigt, så jag ville ha barn samtidigt som jag gjorde aborten på sätt och vis. Dock var det mest ansvarsfulla då att inte skaffa barn så min vilja fick stå tillbaka för både min och framtida barns skull.