Avbrott v21. Klarar inte av smärtan och sorgen!!

Beklagar vad ni behövt gå igenom! Förstår att det känns fruktansvärt orättvist!

Tror att de flesta som går igenom en sån här sak känner att allt är fruktansvärt hopplöst och att inget kommer bli bra igen i början. Men så småningom så blir det bättre. För varje dag kommer det att kännas lite bättre, även om det just nu inte känns som det för att sorgen är så bottenlös.

Och jag förstår att du känner dig arg! Sorg kan ofta ta den skepnaden. Och det är så himla nytt fortfarande! Bara ett par veckor! Ni kommer behöva längre tid än så och mycket stöd innan ni kommer känna att det vänder. Så misströsta inte! Fortsätt gå till era samtalskontakter, och fortsätt berätta om allt som känns jobbigt. För det är så man läker. Genom att bearbeta det som hänt och att få bli arg, ledsen och gråta tills det inte kommer fler tårar. Och att få skratta och le när man känner att man vill eller behöver det! Även om det bara är åt något löjligt som att ens kille fick sylt på nästan.

Försök komma ut i naturen. Gå i skogen eller på stranden och bara var ensamma. Både tillsammans och var för sig! Och tillåt er att bara vara hemma och ligga och sova i ett mörkt rum, eller köra ett seriemaraton en hel helg utan att träffa någon annan. Umgås med de människorna ni vill!

Ha också i åtanke att ni kan bli sjukskrivna för att kunna vara hemma och läka, i alla fall ett litet tag!