Rätt man eller ej?

Eftersom du gick in i något så fort tolkar jag det som att den nya är en s.k rebound, dvs det är inte den du senare kommer vara med utan denne hjälpte dig komma över det värsta efter att det tog slut. 8 månader är inte så lång tid och det är inte förrän då ungefär som man börjar få lite mer vardag och kanske att slöjorna som förälskelsen gärna lägger över brister, har försvunnit. 

Nu får du se realistiskt på detta. Däremot är det inte så bra att hålla på och jämföra med det gamla, det kommer ju inte tillbaka. 

Fundera på om du verkligen måste ha allt på plats i denna relation. Du har upplevt din livs kärlek och man måste inte bli lika förälskad varje gång. Olika relationer ser olika ut.

Jag skiljde mig efter att ha varit gift med min livs kärlek i 10 år. Sen träffade jag en ny kvinna och vi har det jättebra tillsammans. Vi bor inte ihop och vi umgås sällan när vi har vår respektive barnveckor. Det är en annan typ av förhållande som funkar jättebra. Vi är inte en riktig familj men vi älskar varandra och umgås som vuxna människor.

I den första kärleken vill man ha allt, en partner, en älskare, en livsvän, en partner att bygga hela sitt liv kring och nån att bilda familj med för evigt. Nu kan du fundera på vad du vill ha din partner till när du redan byggt en familj en gång,

Njut av det ni har tillsammans och ta en dag i taget.
Du har dina två barn. Du behöver inte ha panik för att din biologiska klocka tickar och måste besluta dig för om detta är mannen att skaffa barn med.
En man som bryr sig och är snäll. Låter jättefint i mina öron.

Vissa kvinnor klarar inte av snälla män, de behöver motstånd i relationen. Alltså det man kallar bad-boysyndromet. Du kanske är sån?

Tack för alla goda råd! Det finns så otroligt många vettiga människor här med bra tankar och synpunkter!

Känner mig bara så otroligt taskig mot den jag är tillsammans med nu, för han är upp över öronen förälskad i mig och har aldrig varit så här kär förut. Själv har jag ju redan upplevt det med någon annan och har gått igenom allt med giftermål, barn, hus osv. Känns ibland som om han ger mer än vad jag kan ge, för jag hoppas väl liksom att de där himlastormande känslorna som jag en gång har upplevt, ska vara något jag får uppleva igen.

Jag vill liksom inte känna att jag ?nöjer mig? bara för att ha någon...