Orolig för 11 månaders, autism?

Det låter för mig som har tre pojkar helt normalt. Min son är 1,5 år och han har ALDRIG pekat eller sagt "Titta" och han skiter fullständigt i om jag pekar och tittar inte på vad jag pekar på. Detta var jag också orolig över då min första son var tidig med ALLT. Doktorn sa vid 18 månaderskontrollen att alla barn är olika och att så länge man ser att barnet förstår och reagerar på saker man säger så är det ingen fara. 
Om du är orolig, ring er BVC-sköterska så kommer hon nog garanterat lugna er. Tycker det är tok för tidigt att ens tänka på en diagnos vid 11-månader. Bör tilläggas att min 1,5 åring började gå strax efter sin 1-årsdag och hans storebror vid 9 månader. Så även för syskon kan det vara väldigt stora skillnader.

Liknar en jag känner.

Han är i skolåldern nu. Började komma ikapp vid 6. En hel del oro, olika saker i olika åldrar. Vissa tecken på autismspektrum men ändå lätt att få kontakt med (fast mest på hans villkor i dialog). Man vet inte riktigt vad det är (ej utredd pga föräldrar inte överens) men det verkar som om det mesta ger sig nu. Han har dock lite svårt att tona in andra och är lite omogen. Men inget alarmerande längre.

Jag skulle säga att det där är rätt normalt. Det finns en rädsla hos många om att deras barn ska ha autism som om det vore digerdöden. Självklart vill man ju att ens barn ska vara ?friskt? från allt möjligt, men paranoian hos många är lite överdriven. Autism är f.ö. sällan tydligt vid en såpass liten ålder.

Det jag menade var egentligen att även om du skulle uppleva bakslag framöver så kan allt vända till det bättre när som helst. Det är ju jättebra att han gillar gos och ögonkontakt! Och det låter inte som skäl till oro än. Samtidigt kan det senare bli sånt som oroar mer, och då vill jag bara säga att i så fall kan det även växa bort, i vart fall till absolut största delen.

Om det skulle vara i riskzonen för " något" eller om magkänslan säger "var försiktig", så fundera på att vänta lite längre med förskola och att kanske välja en bra dagmamma. En del barn har bara lite kämpigt med att bearbeta intryck och behöver extra mycket vuxentid och närhet och trygghet fram till 2-3 år, och kanske är det extra känsligt med konflikter med andra barn eller "infektioner och utveckling" . Det vet man kanske inte alltid när de börjar i förskolan, men man kanske upptäcker senare att man har ett känsligt barn för att utvecklingen bromsar in ett tag när den borde ta fart.