• Anonym (Liv)
    Äldre 11 May 20:49
    12441 visningar
    35 svar
    35
    12441

    Min vän kväver mig!

    Vet egentligen inte vart jag ska börja, men jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet nämligen inte hur länge jag ska orka vara snäll. Fast ändå känner jag mig som ett svin.

    Min bästa kompis sedan flera år tillbaka är fantastisk på många sätt. Snäll, lojal och finns där när jag behöver henne. Jag har också funnits där för henne i svåra stunder. Som sagt, vi är bästa vänner. Men trots detta tar hon så mycket energi av mig och hon kräver så mycket av min tid. Något som jag känner att jag inte kan leverera.

    Hon vill umgås hela tiden. Och då menar jag verkligen _HELA TIDEN!_ Och jag orkar/vill inte alltid, men när jag säger det så känns det som att hon inte förstår.

    Jag är gift och har flera barn. Hon är singel, inga barn. Jag vill gärna vara hemma med min familj och spendera tid med dem. När vi är barnlediga (tex. barnen sover borta) vill jag ha tid för mig själv eller med min man - ensam. Sånt förstår inte hon. Om det är helg så vill hon umgås med mig och när hon kommer hem till oss så är det _hela dagen/kvällen_. Vi får ingen lugn stund själv.

    Om jag säger nej till att ses så umgås hon inte med andra heller. I stället får jag sms från henne att hon bara duger ibland. Jag har förklarat för henne att det inte stämmer och sagt att jag behöver tid själv. Hon lyssnar inte utan förklarar i stället att HON vill ses. Hon förstår inte att det är min chans att slappna av eftersom jag annars jobbar, skjutsar barnen mellan olika träningar, handlar, lagar mat, städar och allt annat som hör familjelivet till.

    Hon gör allt för att få kontakt med mig om jag säger nej till att umgås en helg, tex. via sms och sociala medier. Slår jag av telefonen hittar jag meddelanden av henne när jag slår på den igen. Ex. hintar på sociala medier om att hon känner sig ensam och att vänner är det viktigaste som finns. (Jo det är mig hon menar)

    Jag håller med henne om att vänner är viktigt, men man kan kväva en vänskap. Det gör hon just nu och jag vill inte det. Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar förstå. I stället får hon mig att känna mig som ett svin när jag vill ha tid för mig själv och min familj.

    Hur gör jag? Har någon här varit med om samma sak?

  • Svar på tråden Min vän kväver mig!
  • Anonym (T)
    Äldre 11 May 21:10
    #1
    Anonym (Liv) skrev 2018-05-11 20:49:03 följande:

    Vet egentligen inte vart jag ska börja, men jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet nämligen inte hur länge jag ska orka vara snäll. Fast ändå känner jag mig som ett svin.

    Min bästa kompis sedan flera år tillbaka är fantastisk på många sätt. Snäll, lojal och finns där när jag behöver henne. Jag har också funnits där för henne i svåra stunder. Som sagt, vi är bästa vänner. Men trots detta tar hon så mycket energi av mig och hon kräver så mycket av min tid. Något som jag känner att jag inte kan leverera.

    Hon vill umgås hela tiden. Och då menar jag verkligen _HELA TIDEN!_ Och jag orkar/vill inte alltid, men när jag säger det så känns det som att hon inte förstår.

    Jag är gift och har flera barn. Hon är singel, inga barn. Jag vill gärna vara hemma med min familj och spendera tid med dem. När vi är barnlediga (tex. barnen sover borta) vill jag ha tid för mig själv eller med min man - ensam. Sånt förstår inte hon. Om det är helg så vill hon umgås med mig och när hon kommer hem till oss så är det _hela dagen/kvällen_. Vi får ingen lugn stund själv.

    Om jag säger nej till att ses så umgås hon inte med andra heller. I stället får jag sms från henne att hon bara duger ibland. Jag har förklarat för henne att det inte stämmer och sagt att jag behöver tid själv. Hon lyssnar inte utan förklarar i stället att HON vill ses. Hon förstår inte att det är min chans att slappna av eftersom jag annars jobbar, skjutsar barnen mellan olika träningar, handlar, lagar mat, städar och allt annat som hör familjelivet till.

    Hon gör allt för att få kontakt med mig om jag säger nej till att umgås en helg, tex. via sms och sociala medier. Slår jag av telefonen hittar jag meddelanden av henne när jag slår på den igen. Ex. hintar på sociala medier om att hon känner sig ensam och att vänner är det viktigaste som finns. (Jo det är mig hon menar)

    Jag håller med henne om att vänner är viktigt, men man kan kväva en vänskap. Det gör hon just nu och jag vill inte det. Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar förstå. I stället får hon mig att känna mig som ett svin när jag vill ha tid för mig själv och min familj.

    Hur gör jag? Har någon här varit med om samma sak?


    Du måste klargöra för henne att hon är ansvarig för sina känslor inte du. Du ansvarar inte för att hon är ensam.

    Hade sagt upp kontakten ett tag, se om hon fattar.
  • Anonym (T)
    Äldre 11 May 21:10
    #2
    Anonym (Liv) skrev 2018-05-11 20:49:03 följande:

    Vet egentligen inte vart jag ska börja, men jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet nämligen inte hur länge jag ska orka vara snäll. Fast ändå känner jag mig som ett svin.

    Min bästa kompis sedan flera år tillbaka är fantastisk på många sätt. Snäll, lojal och finns där när jag behöver henne. Jag har också funnits där för henne i svåra stunder. Som sagt, vi är bästa vänner. Men trots detta tar hon så mycket energi av mig och hon kräver så mycket av min tid. Något som jag känner att jag inte kan leverera.

    Hon vill umgås hela tiden. Och då menar jag verkligen _HELA TIDEN!_ Och jag orkar/vill inte alltid, men när jag säger det så känns det som att hon inte förstår.

    Jag är gift och har flera barn. Hon är singel, inga barn. Jag vill gärna vara hemma med min familj och spendera tid med dem. När vi är barnlediga (tex. barnen sover borta) vill jag ha tid för mig själv eller med min man - ensam. Sånt förstår inte hon. Om det är helg så vill hon umgås med mig och när hon kommer hem till oss så är det _hela dagen/kvällen_. Vi får ingen lugn stund själv.

    Om jag säger nej till att ses så umgås hon inte med andra heller. I stället får jag sms från henne att hon bara duger ibland. Jag har förklarat för henne att det inte stämmer och sagt att jag behöver tid själv. Hon lyssnar inte utan förklarar i stället att HON vill ses. Hon förstår inte att det är min chans att slappna av eftersom jag annars jobbar, skjutsar barnen mellan olika träningar, handlar, lagar mat, städar och allt annat som hör familjelivet till.

    Hon gör allt för att få kontakt med mig om jag säger nej till att umgås en helg, tex. via sms och sociala medier. Slår jag av telefonen hittar jag meddelanden av henne när jag slår på den igen. Ex. hintar på sociala medier om att hon känner sig ensam och att vänner är det viktigaste som finns. (Jo det är mig hon menar)

    Jag håller med henne om att vänner är viktigt, men man kan kväva en vänskap. Det gör hon just nu och jag vill inte det. Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar förstå. I stället får hon mig att känna mig som ett svin när jag vill ha tid för mig själv och min familj.

    Hur gör jag? Har någon här varit med om samma sak?


    Du måste klargöra för henne att hon är ansvarig för sina känslor inte du. Du ansvarar inte för att hon är ensam.

    Hade sagt upp kontakten ett tag, se om hon fattar.
  • Äldre 11 May 21:12
    #3

    Du ska inte känna dig som ett svin, du har all rätt att sätta gränser och om hon inte kan ta det är det hennes problem. Vänskap ska inte vara som den du beskriver, då är det bättre att ni går skilda vägar.

  • Helgap­elga
    Äldre 11 May 21:55
    #4

    Men fy, så jobbigt! Det beteendet hon håller på med är inte okej. Snart kommer du att explodera, jag förstår att detta tar fruktansvärt mycket energi (och skapar negativ energi och stress/irritation/ilska inom dig). 

    Du måste säga ifrån på skarpen, och fungerar inte det måste du nog bryta helt med henne. Eller säg att du vill att ni tar en paus i er relation, t ex en månad eller så länge du känner att du behöver. Hennes beteende är INTE acceptabelt! 

  • Äldre 11 May 22:54
    #5

    Det låter som att hon är besatt av dig. Eller så har hon någon diagnos, för det där beteendet är ju helt sjukt. Hade hon varit normalt funtad så hade ju hon haft förståelse för dig.

  • Anonym (-)
    Äldre 11 May 22:57
    #6

    Låter som att hon har riktiga problem och är rädd för att vara själv med sina egna tankar.

    Att hon projicerar sina känslor på dig är inte rationellt alls.
    Förklara läget ordentligt, hur du gör detta måste du själv avgöra.

  • Äldre 11 May 23:40
    #7
    +1

    Jag instämmer med ovanstående. Du har rätt att sätta gränser så att du får nödvändig balans i livet. Hon har ett likadant ansvar att skaffa balans och om hon vill vara din vän måste hon ju bry sig om dig med.

    Hon låter inte som en klok vuxen, hon verkar ju vara gränslös, lite ensidig och mycket egoistisk faktiskt.

    Det låter hårt, men jag kanske skulle säga att jag uppskattar vänskapen men jag måste få x månaders paus, annars förstörs vänskapen. Jag klarar max y antal kortare träffar därefter. Familjen tar mycket tid. Jag gör detta för att rädda det fina vi har. O s v.

    Personligen skulle jag t o m överväga att bryta, men jag förstår att nu har ett starkt band.

  • Anonym (Madde­)
    Äldre 12 May 03:35
    #8

    Det där hade jag aldrig haft tålamod med. Hon är lite störd det vet du va?

  • Äldre 12 May 04:25
    #9

    Hej, din väninna enligt din beskrivning verkar vara känslomässigt instabil eller har till och med känslomässigt instabil personlighetsstörning (läs gärna mer om det på www.sahlgrenska.se/w/e/emotionellt-instabil-personlighetsstorning/

    Och fundera om du känner igen beskrivningen där.)

    Med andra ord- Hon verkar ha

    stora problem med sig själv och behöver ev professionell hjälp. Det är inte så mycket du kan göra där utan du måste kunna sätta gränser för hennes gränslösa beteende mot dig och di måste kunna ha ditt privata familjeliv ifred utan dåligt samvete.

  • Anonym (Också­)
    Äldre 12 May 05:16
    #10

    Var ni unga när ni blev vänner? Jag har haft en kompis som var som du beskriver. Vi blev vänner i unga år och hon kunde inte förstå att jag någon dag i veckan ville vara själv hemma med familj och syskon. Jag fick ljuga att vi skulle resa bort för att vara själv en dag och även då tyckte hon det var hemskt att hon inte fick följa med. Jag fick inte leka med amdra. Var som en monogam vänskap på något sätt.

Svar på tråden Min vän kväver mig!