Har stor sorg

Det är jobbigt när hjärtat och hjärnan går i otakt. Ditt förnuftiga jag vet att detta är det rätta beslutet men hjärtat har inte riktigt hunnit med. Det är en alldeles naturlig känsla att sörja det som inte blev, fundera på vem det skulle blivit. Låt sorgen ha sin tid men fastna inte i den, det är så lätt att det blir så.

Det lättade för mig när aborten väl var gjord, jag sörjde, grät, pratade med min dåvarande pojkvän. Han var tyvärr inte det bästa stödet, det ör kanske annorlunda för män som inte går igenom den hormonstorm som startar när man är gravid. Jag glömmer aldrig, nu efter flera år ligger den kvar som en tid av sorg och smärta. Men jag ångrar mig inte, det var det bästa i den situation vi befann oss i.

Jag tror att det är en sorgeprocess man går igenom och den har sina faser. Jag lärde mig mycket om mig själv och hittade min egen styrka vilket gjorde att jag insåg att jag klarar så mycket mer än jag tidigare trodde. Jag mognade.

Ingen av oss slipper sorg och smärta, det gäller att ta sig igenom.

Ja precis, hjärnan och hjärtat vill olika saker. Ska försöka att inte fastna i den men tror det kommer bli lättare eftet att aborten är gjord iallafall. Nu går man ju bara och väntar och tänker på det hela tiden liksom.

Ja det känns som att det är mycket värre för mig än min kille, han verkar mest orolig över att jag mår så dåligt över det men tror inte det är så svårt för honom med att jag ska göra detta. Men det kanske inte är så jättekonstigt egentligen heller. Det är ju jag som har embryot i min kropp och känner hur det växer och hur kroppen förändras osv.

Ja man vet verkligen inte hur stark man är föränns man måste vara det. Ja jag kanske också mognar mer av detta och blir mer redo att skaffa barn sen när det är rätt tid. Men känns som det kommer att finnas med mig resten av livet även fast jag vet att det är rätt beslut.

Vad tråkigt att läsa om din situation, jag lider med dig.
Mitt främsta tips är att inte göra aborten innan du fått en samtalstid hos kuratorn. Det hjälpte mig enormt mycket, jag gjorde också abort pga min partner som inte ville behålla barnet. För mig blev det en stor sorg efteråt, och kuratorn var ett bra stöd både före och efter aborten. Det är också viktigt att tillåta sig att vara ledsen, arg och låta ångesten finnas om du beslutar dig för abort. Det är helt naturligt att du och din kropp sörjer barnet som inte blev, det blir bättre med tiden, men låt det ta den tid det tar. Kom också ihåg att du klarar mer än du tror, vill du verkligen inte göra abort så behöver du inte. Saker och ting löser sig. Om du är tidigt i graviditeten behöver du inte stressa fram ett beslut heller. 
Hoppas du kommer till något som känns okej <3