Behövs barnvagn till 4-åring när bebis kommer?

Nej,ingen 4 åring behöver vagn...om ni inte går milslånga promenader Det är bekvämt med vagn både för barnet och för den vuxne många gånger men en 4 åring klarar av att gå ganska långa sträckor...det går långsammmare än när man åker vagn men bättre för kroppen. Mitt råd som både förskollärare och mamma är att inte köpa någon syskonvagn utan istället köpa en ståbräda till bebisens vagn så kan hon om det blir allt för jobbigt någon gång få vila sina ben en stund och åka med. Jobba redan Nu på att ta bort vagnen öva på att gå och stärk dottern i att hon nu är stor och stark - kortare promenader med fika är perfekt nu i det fina vädret

Vi är i samma sits, dottern blir 4 nu i juli och bebis beräknad i juni. Hon använder dock inte sin riktiga vagn fortfarande men sulkyn ganska flitigt, dock enbart pga bekvämligheten och inte för trygghet/sova. Vi har beställt en barnvagn med ståbräda och tror det blir jättebra. Vanliga barnvagnar har väl också en viktgräns på mellan 15-20kg så det är ju gränsfall för en 4 åring viktmässigt också.

Vi är ju två föräldrar så tänker att ska vi gå väldigt lång så får sulkyn såklart följa med annars tror jag ståplattan eller hennes springcykel kommer funka fint.

Nu var våran lite yngre (3år) vi köpte ingen ren syskonvagn däremot köpte vi en cykelvagn för två barn som kan användas som barnvagn också. Perfekt om man vill cykla men går också att använda som barnvagn do vi gärna tar kvällspromenader när barnen ska soffa för det blir liksom våran vuxentid tillsammans att samtala. Sen en ståbräda till enkelvagnen till v.b.

Ståbräda om ni ska gå långt.

Nej. En 4-åring kan gå själv. Våra tvillingar slutade med vagn strax efter 3 även om den ene absolut gärna hade fortsatt (det är ju så bekvämt att åka vagn).

Jag går mot strömmen och säger att jo, en syskonvagn kan behövas beroende på situationen. Vi köpte syskonvagn när vår senaste kom och syskonet var 3,5. Då promenerade vi ca 1 mil om dagen totalt med hämtning och lämning av storebror på skolan. Vi hade alltså ingen bil, tror många utgår från det när de svarar.

Enligt mitt tycke alldeles för långt för en 4-åring mån-fre. Då är det mer bekvämt med en vagn barnet kan sitta i när det är trött men att det klart får gå själv så mycket det orkar och vill. Vi bytte till cykelvagn som någon nämnde när minsta var stor nog för det och det är verkligen super smidigt! Vi tar oss fram lika snabbt som om jag cyklade själv. Tar ju också mycket längre tid att gå en längre sträcka med mindre barn.

Kan tillägga jag tvunget skulle ha vår äldsta att gå när han var 3,5 och lillasyster kom för han var ju stor nog enligt omgivningen. Nu hade vi en ståbräda som reserv som tur är för han tyckte inte alls det var kul att gå de där långa sträckorna och det blev ofta gnäll.

Vi har kvar syskonvagnen och tösen är snart 5. Egentligen borde hon kunna gå helt oftast, men ibland tjurar hon ihop och rör sig inte ur fläcken, så då är det skönt att ha vagnen, om inte annat till matkassen. Med storasyster körde vi sparkcykel mycket (1 km t förskolan), men två barn på sparkcykel som drar iväg själva och tävlar är inte optimalt. Bilen används bara till storhandling och när sambon hämtar och lämnar på förskolan, så mellantösen har blivit lat. Hämtar vi i skolan, handlar, går ner på stan o s v går vi. Skulle jag inte bli så svettig med barn i cykelvagnen hade det kunnat vara smidigare.

Så allt beror ju på vilka vanor ni har. Använder ni mestadels bilen, så nej. Går ni långa sträckor på daglig basis där det blir för långt för äldsta, så ja. Hur trafiksituationen är spelar ju också roll. Ståbräda går inte hem hos alla barn. Jag försökte när äldsta var 2,5 år, men gav upp fort när hon tjurade ihop för jämnan. Så gott om tid som 30 min extra hem från förskolan vid halv fem hade inte jag med hungriga och trötta barn ... Likaså en heldag på Liseberg fram till stängning har vagnen varit perfekt för dem att somna i på spårvagnen hem.

Syskonvagn behövs generellt sett inte om det inte är så att ni lever ett liv som gör det nödvändigt med vagn. Min son hade vagn tills han var 3 år och 3 månader och det var för att han hade så tidiga mornar på dagis och han var så trött på morgonen, men i övrigt undvek vi den. När jag fick nytt schema så var han lite väl van vid vagnen, eftersom vi ofta gick till affären och den var lätt att packa i,  men jag insåg hur onödig den var när vi en dag skulle till museet, vagnen fick punka på ena hjulet och vi missade bussen. Han gick då 3 kilometer utan att klaga en enda gång, även om det gick extremt långsamt att gå sträckan. Efter det ställde jag ner vagnen i källaren och sade att den var sönder. Han köpte det, kved lite ibland, men efter en månad så kunde han plötsligt gå långa sträckor i min gångtakt när det behövdes. Och då måste jag tillägga att han gick så extremt långsamt tidigare att personalen på förskolan klagade över att det var svårt att gå på utflykt med honom eftersom han sackade efter hela barngruppen och de nästan fick släpa honom längs vägen för att han skulle orka gå. En månads träning behövdes från extremt långsamt till att orka gå riktigt långt och fort, och då var han som sagt inte ens 3,5 år.

Jag kan tillägga att jag inte har bil, men hans pappa har däremot det. När han är med sin pappa orkar han knappt gå något alls utan måste bli buren, även korta sträckor. Men när vår son är med mig så kan vi gå en halvmil från punkt A till B utan att han en enda gång gnäller över att han är trött. Man får ju anpassa gångtakten emellanåt och han säger ibland till att han behöver vila. Ofta sätter han sig 1 minut och sedan är han på benen igen, men då har vi verkligen gått riktigt mycket innan dess, bortsett från bara den tråkiga transportsträckan.

Man får förstås anpassa sig lite. Jag skulle aldrig, utan i undantagsfall, ge mig ut och gå 2-3 kilometer när han är trött eller småhungrig, eller göra en storhandling efter klockan 18 på kvällen, men annars funkar det kanonbra utan varken körkort eller vagn.