Hur kan man förlåta otrohet?

Skulle aldrig göra det, ens efter första gången. Det är aldrig ett "misstag". Är man missnöjd i ett förhållande så är man helt fri att lämna.

Är man missnöjd så:

1. Man pratar om det.

2. Fungerar inte det så går man på parterapi.

3. Fungerar inte det så bryter man upp.

4. Vill man inget av 1 och 2 så lämnar man.

5. Känner man inget för sin partner så kan man ju lämna innan man ger sig in i något nytt men att utsätta en annan människa för detta svek gör man bara inte eftersom det blir ärr för livet.

Men otrogna manipulerar gärna och sen kommer offerkoftan fram för att rättfärdiga det.

Det existerar inte på kartan att förlora otrohet.

Jag tror den vanligaste orsaken är barnen. Som bedragen ställs man inför ett jävligt tufft val. Din partner har klantat sig henne / honom skulle du kunna be fara åt helvete på två röda, MEN har ni barn så betyder det också att du förlorar halva tiden med dem och fuckar upp deras trygghet. Så valet står mellan....be min partner fara åt helvete men förlora halva tiden med mina barn och fucka upp deras tillvaro... eller.....ge fanskapet en andra chans.... hmmmm

Skulle aldrig förlåta det.. Tanken på att min sambo och pappan till vår dotter skulle knulla någon annan.. Ugh, vill spy!!

Jag skulle aldrig ens förlåta någon som med tydligt syfte flirtar eller skriver med en annan tjej. Ett svek glömmer jag aldrig och min tillit försvinner direkt.. Kärleken flyger ut genom fönstret och han åker ut genom dörren.

Nej för mig är otrohet oförlåtligt. Sen brukar det alltid komma en massa idioter i dessa trådar som hävdar att det finns anledningar till att man är otrogen, men det handlar mer om svaga människor som måste döva det lilla samvete de har.

Vore intressant att höra några som stannat kvar, för som någon sa är det inte så jäkla lätt att bara lämna när man sitter där med hus och barn tillsammans, gemensamma lån, ett äktenskap osv.

Men visst lätt att snacka.

Jag har aldrig varit med om det själv men läser ju i tråd efter tråd att folk kämpar och inte lämnar pga främst barnen och annan trygghet.

Ett stort projekt att lämna, så istället stannar man fast tilliten och intresset är borta, men det är enklast.

Jag har för mig att jag läst att majoriteten ger faktisk sin partner en andra chans, förmodligen av just de anledningarna, barn, hus, lån, etc.  Men få av dem överlever någon längre tid. Det verkar som att folk behöver något år eller så för att inse att det är kört.

Ska man tro det man läser här på FL så verkar ju inte så många vara speciellt nöjda med sitt beslut att stanna efter en längre tid. Det verkar vara ganska många som ångrar att de inte drog.

Jag var den andra i över ett år. När vi sågs över ett glas någon månad senare för att prata om allt sa hen till mig att hen tog den enlka vägen, så jag är benägen att hålla med dig.

Är dock inte ett svar på ts fråga, men vad jag vet med säkerhet är ju att den bedragna får ju alldrig veta hela sanningen. Gissar att den otrogne också säger att det är sin partner hen EGENTLIGEN älskar och vill leva med. Fegt struntprat såklart, då skulle otroheten aldrig skett, men som bedragen och sårad kanske man tror på det.

Det jag har reagerat på i liknande trådar som denna är att bedragna som valt att ?förlåta? ofta kan få det att låta som att otroheten faktiskt var något BRA för deras förhållande. De har fått det sååå mycket bättre efteråt etc. Kanske är det rädsla för att bli lämnad och ensam?