Stör mig på min sambo - behöver en paus?

Ledsamt att höra. Jag skulle råda att nu pratar med varandra. Det låter verkligen inte som om ni är perfekta för varandra.

Du har tyvärr haft många problem dessa år ni varit tillsammans. Ni har som du skriver inget sexluv. Nu vill du känna dig fri. Han har stått vid din sida genom de problematiska åren.

Jag är starkt övertygad om att mannen förtjänar en större kärlek, en stabilare och lojalare partner och vän, han förtjänar glädje och erotik. Han är ännu ung.

Lämna honom så att du kan få leva fri. Och han med.

Gör som många andra gör, bara gå utan förklaring eller dialog.. Terapeuter behövs nog inte. Det är bara slöseri. Och han är ju bara en man, han förtjänar inte mycket respekt.

Om han var min son och jag kände dig genom detta skulle jag råda honom att lämna och beklaga åren som varit. Ursäkta hårda men ärliga ord. Din karaktär liknar de i amerikanska talkshows.

Du behöver börja med att bestämma dig för vad du vill. Du kan ju inte både leva tillsammans med din sambo och samtidigt vara singel. Nästa steg är att prata med honom, antingen för att informera om att du vill göra slut och separera eller för att prata om hur ni gemensamt kan lösa situationen så att ett fortsatt liv tillsammans blir möjligt.

Det finns inget som säger att man måste bo ihop eller att man inte kan ge varandra ordentligt med egentid om man bor ihop. Frågan är ju förstås hur din sambo ställer sig till en förändring och vilka uppoffringar han är villig att göra. Han kanske har andra tankar om hur han vill att hans liv ska se ut.

Detta handlar både om ditt liv och om hans liv. Jag tycker det är viktigt att ha respekt för det.

Mitt ex drabbades av samma känslor vilket innebar att hon gjorde slut med mig och låg med en annan kille inom loppet av någon vecka. Någon månad senare hade hon ångrat sig och grät och hon ville ha tillbaka mig, vilket jag förstås vägrade. Med facit i hand så tror jag det var rätt beslut för alla inblandade. Det hade inte varit rätt för henne att stanna hos mig och det hade inte varit rätt av mig att ta tillbaka henne. Det som skedde hade skett förr eller senare ändå.

Någon annan som har råd? 

Detta är nog ett problem många har. Efter 5 år när man känner varandra och irriterar sig på varandra är det bra att ha tålamod.

Byter du kille kommer du efter några år irritera dig på honom med. 

Tyvärr lever vi i ett samhälle där man ger upp för lätt, där vi självklart hela tiden strävar efter att ha det perfekt.

ingen annan som känner igen sig? 

Ja det är lite tokigt att inte prova på att bo ensam innan man flyttar ihop. Jag menar inte för att ligga runt, men för att se hur man vill leva med mat, inredning, dygnsrytm osv, vad som passar en själv. Men gjort är gjort. Däremot att prova på att vara singel kan väl vara detsamma. Den som är singel och träffar rätt senare kan ju sakna att att haft en ungdomskärlek, den som är singel länge kan känna sej annorlunda och ratad, den som har mpnga korta förhållanden kan undra varför det aldrig blir rätt. Du kan liksom bara göra på ett sätt, man missar alltid de andra sätten.

När man går in i ett monogam seriöst förhållande så säjer man adjö till singellivet och det är en liten nackdel, om man gillar spänningen i en nyförälskelse eller passion.

Kanske kunde ni vara särbo ett tag, är det ingen av er som ska plugga i en annan stad ett tag så att det blir en naturlig paus? Kan du arbeta en säsong utomlands eller j en annan stad?

Jag skrev ett nästan identiskt inlägg här för snart 6 år sedan. Fick ungefär samma svar som du har fått.

Jag gjorde slut. Bodde själv. Dejtade. Föll tillslut för mannen jag är med nu. Vad jag insåg? Det är jättetråkigt att bo själv. Det är inte min grej att dejta - trivs bäst i ett förhållande. Jag och mitt ex var HELT FEL för varandra! Det skulle nog även han skriva under på, med facit i hand, även om han då ville att vi skulle försöka igen.

Jag gifter mig i juli, med en man som aldrig kväver mig, som jag har fantastiskt sex med, som kompletterar mig, och som har samma mål och värderingar som mig.