Abort mot min vilja?

Tror du måste försöka tänka på det blivande barnets bästa, inte ditt bästa.

Med tanke på att du inte ens förstått att det absolut inte är någon garanti att man får ett friskt barn så känns det inte som att du överhuvudtaget förstått vilket åtangade och ansvar det är att ha barn. Det är inte bara en liten gosklump. Din ålder i sig spelar väl inte överdrivet stor roll, även om det är extremt olämpligt, men ditt sätt att vara talar tydligt för hur omogen du är. Börja babbla om självmord osv. Herregud. Lär dig kunna hantera svåra situationer på ett moget och vuxet sätt, sen kan du börja fundera på om du skulle vara en lämplig förälder. För i nuläget är du inte det.

Så för att vara en mogen förälder får man inte må dåligt? Är det mer moget att må bra över en abort man inte vill göra? Fy fan för dig och din dömande attityd. Du behöver inte svara här mer.

Att behöva ta svåra beslut tillhör vuxenlivet. Att då prata om självmord visar att man fortfarande inte uppnått den mognaden. Att bli förälder är det största i livet. Men jag lovar dig att du egentligen vill ge ditt barn bättre förutsättningar än vad du kan ge nu. Det är INTE gulligull med barn. Det är ett tufft heltidsjobb som man inte ska behöva ta när man själv inte kommit ifrån barn/ungdomsstadiet. Lev ditt liv nu! Se till att göra allt roligt som blir lite svårare att göra med ett barn. Utbilda dig!

Och när det gäller killen.. Han har visat rätt tydligt att han inte finns när det verkligen behövs. Ta en funderare på om han är värd din uppmärksamhet.

Återigen en omogen reaktion. *Du fattar ju inget! Tänker fan inte prata med dig* typ, fast med andra ord.

Man behöver absolut inte må bra över vissa beslut man måste ta i livet. Men det är skillnad på att dra alla känslor till max och tycka att det känns rimligt att fundera på självmord pga att man behöver göra abort. Det handlar inte om att dömma någon. Det är verkligheten. Vet att det är svårt att hålla sina tankar och känslor i schack i din ålder. Vi har alla varit där. Och det är exakt därför man oftast inte är redo för barn då heller. Man har ett omoget tankesätt och man har inte ett färdigutvecklad konsekvenstänkande.

Jag vet någonstans att jag inte är redo och därav funderar jag på abort. Min undran är då om man någonsin förlåter sig själv efter en abort, hur går man ens vidare? Ska jag gå och leva alla mina resterande år i ånger och depressioner? Har alltid sagt att jag aldrig ska ha en abort på mitt samvete men nu står jag här.

Är det verkligen så konstigt att känna att man vill dö när man är lämnad totalt ensam gravid och känner alla möjliga sorters känslor samtidigt? Självklart vill jag ge bebis bättre förutsättningar än vad jag kan ge nu, men jag förstår inte hur jag ska klara att gå igenom en abort.

Oj vilken jobbig situation! Du är ju ung vilket komplicerar allt då du inte är klar med skolan och bor hemma osv. Om du ska göra abort eller inte är upp till dig men tänk också på hur barnet kommer ha det. Att ha ett barn när man själv är ett barn är ingen bra idé som du säkert redan vet. Men att göra abort när man absolut inte vill det kan göra att du ångrar dig ock så vidare. Mitt råd är att höra av dig till närmaste mödravårdscentral/ kvinnoklinik och få samtala med kurator. Dom kan hjälpa dig!

Ps. Har själv gjort abort när jag var yngre men jag kände aldrig att jag ville behålla barnet så jag tyckte det va rätt beslut. Jag har inte ångrat mig och jag är mamma nu när jag är vuxen.

Du är alldeles för (ung och) omogen för att bli en vettig förälder. Du är långt ifrån redo, praktiskt eller mentalt.

Självklart får du känna alla dessa jobbiga känslor. Ingenting konstigt alls. Jag har själv gjort en abort. Tänkte lite som du då.. Men kom fram till att jag gjorde aborten för allas bästa. Och att mitt beslut var det bästa beslutet just då. Försök tänka att du har bara ett liv. Jag menar inte att ett barn förstör livet, verkligen inte. Men livet blir så otroligt annorlunda. Just nu har du flera helt fantastiska år framför dig. Där du ska utvecklas till vuxen med allt vad det innebär. Du kan vara ute med vänner. Festa. Resa och se världen på ett sätt du aldrig kommer kunna göra med ett barn. Utbilda dig till precis vad du vill. Flytta precis vart du vill. Vara oansvarig och inte alltid behöva sätta någon annan före dig själv.

Tiden med barn kommer. I ett senare skede i livet där du kommer känna dig redo på alla plan och där du har alla förutsättningar för att ge ditt barn trygghet både ekonomiskt och känslomässigt. Där du är självständig och inte beroende av att få hjälp av andra.

Ring gyn/abortrådgivningen där du bor och be att få prata med någon och reda ut alla tankar för självklart är det inte meningen att du ska gå och ångra detta hela livet.

Du måste inte alls göra abort mot din vilja. Massor av unga har fått barn och oftast går det bra. Här på fl kan du hitta grupp för unga föräldrar t ex. Du kommer möta mycket motstånd tyvärr. Mitt råd är att läsa på om barn och barnafödande. Prata med syo om huruvida du kan fortsätta skolan alternativt ta ett sabbatsår etc.

Sedan jobba på din ödmjukhet. Att gapa och skrika varje gång du möter motstånd kommer inte ta dig någonstans. Du anses då bara omogen. Nu är det dags för dig att växa som människa, fortare nu än om du inte hade ett barn på väg.

Huruvida barnets pappa vill vara delaktig eller inte får tiden utvisa. Nu vet du i alla fall hur lite han ställer upp på dig när det verkligen krisar.

Det är inte lätt att vara i en sån situation och jag tycker att folk är lite väl hårda mot dig. Även dina föräldrar. De menar säkert väl, och de har ju rätt nånstans. De vill se dig ha ett bra liv, kunna utbilda dig först. De är säkert oroliga att du kommer att ditt liv kommer att bli betydligt sämre med ett barn.

Min dotter var också gravid, hon var 18 då. Och hon ville göra abort, och jag frågade henne om hon är säker att det är det hon vill. Då var hon lite förvånad, trodde jag ville att hon skulle behålla barnet. Nej, jag tyckte också att det var bäst med abort, men jag ville inte att hon skulle känna sig tvungen. Sånt måste man man få avgöra själv, annars finns det risk att man ångrar sig. Hon gjorde ju abort då. Annars hade jag väl hjälpt henne, men också krävt att hon gör så mycket hon bara kan själv.

Du har ju två val nu: Antigen får du barnet och det är inte omöjligt. Om det är det du vill så kan du göra det. Men du måste avväga två saker (kanske ännu fler): Du måste förstå att det innebär att du får lägga allt annat på is, att barnet är ett heltidsjobb. I alla fall de första två, tre åren. Sedan minskar jobbet. Det är är svårare att ta igen skola och göra allt det där med ett barn, sedan jobba. Frågan är om du är beredd att lägga ner jobbet och avstå från det mesta som andra i din ålder gör. Och andra frågan är om du känner dig tillräcklig vuxen och stabil för att klara det.

Om så inte är fallet så är det bättre att göra abort. Och då bör du inte klandra dig själv för mycket. Jo, jag tror man kommer över det, om man är övertygad om att det är bäst så. Men beslut är ditt.