Hur kommer vi framåt med vår treåring?
Vår son fyller snart tre år och är oerhört krävande. Det är på en sådan nivå att omgivningen reagerar (förskola, vänner och dläktingar), alltså inte sådant trots som hans vänner och familjemedlemmar i samma ålder går igenom. Han har ingen som helst respekt för oss föräldrar och lyssnar inte på vad vi säger i något läge alls utan gör direkt precis tvärt emot vad vi säger till honom. När vi säger till honom eller blir arga så skrattar han. Om vi lyfter bort honom eller tar ifrån honom saker så skriker han och sparkar. Han kastar saker omkring sig hela tiden och tar allt som han vet att han inte får röra. Han klättrar upp på saker, välter inredning (t ex TV) och medan vi räddar TV:n springer han vidare och tar sönder nästa grej. Han kastar mat vid matbordet och kissar på sig direkt, medvetet, när vi tar av honom blöjan och på med kalsonger för ?potträning? och sedan skrattar han åt det (han kissar på pottan på föris men vägrar hemma). Får han inte som han vill skriker han primalvrål och får utbrott. Han lyssnar inte alls när vi pratar med honom och försöker förklara utan skakar på huvudet och försöker springa/krypa/åla sig iväg och skriker ?nej? så det slutar alltid med att vi blir arga och att han får hysteriska utbrott. Att han får plocka eller torka upp efter sig hjälper bara för stunden, nästa dag är det likadant igen. Han vägrar också att testa nya saker här hemma, som t ex att cykla på sin trehjuling eller åka på sin Bobbycar, han surar bara ihop när vi försöker visa hur man trampar eller puttar sig framåt med benen och vägrar försöka. Samma sak gäller med vad än vi ska visa eller försklara, t ex pottan. På förskolan säger de att han har samma beteende men att han försöker när de säger till honom, till skillnad från med oss.
Hans vänner kan ha det här beteendet delar av dagen eller i perioder men för vår kille har detta pågått konstant, varje minut, varje dag i ett år nu - sedan han började förskolan för över ett år sedan och förmodligen såg hur de andra barnen betedde sig (innan det var han en ängel på alla sätt). Han är väldigt smart och vet egentligen hur han ska göra, på förskolan är han en ängel och världens föredöme enligt personalen. Han lyssnar och gör precis dom han blir tillsagd, äter fint, går på pottan osv. tills dess att jag kommer och ska hämta honom, då blir han som förbytt och jag får bära ut en hysteriskt skrikandes och sparkandes unge, efter 15-30 minuters lirkande för att han ska följa med frivilligt, och personalen säger att de är chockade, att det inte är samma barn som de känner osv.
Här hemma har vi testat allt och vi går snart in i väggen, vi orkar helt enkelt inte bråka längre om precis ALLT varje sekund, varje minut. Han har dessutom en fyra månaders lillebror nu som inte får sova på dagarna på grund av storebrors utbrott/kastande/skrikande/smällande. BVC säger att han är mogen och stor nog för att sluta med blöjor nu men vi kommer ingen vart med någonting här hemma på grund av hans ?fas?.
Vi är konsekventa, bestämda, vi visar och förklarar innan, vi ger mycket beröm och det blir konsekvenser av hans negativa beteende, vi blir tillslut arga och ledsna, han får sitta på sitt rum när han skriker och vrålar och så vidare. Det känns verkligen som om vi försökt med ALLT men inget blir bättre mer än för stunden.
Är det någon som har en universallösning på lut?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-05-21 10:15
Måste lägga till att han är väldigt smart och vi kan sitta och ha långa konversationer om saker på ett lugnt och sansat sätt där han är väldigt förståndig osv. Han visar mycket känslor, kan sitta och gråta till Pippi Långstrump när Pippi är ensam osv.