Olyckligt kär - inbillningar?

Har funderat på en sak ett tag nu, har försökt googla för att hitta folk med liknande tankar men inte blivit ett dugg klokare.

När man är kär utan att veta vad personen tycker tillbaka, är det inte väldigt lätt att inbilla sig att den gillar en tillbaka?
Jag har varit kär i en kille i flera år. Han kollar ofta på mig (utan att jag börjar) när vi råkar vistas på samma ställe. Vi är inte kompisar eller något.
När vi var yngre retades han mycket, men han var en riktig bråkstake mot i princip alla. 

För 2 år sedan föll jag pladask för en kille jag träffade i Spanien, vi började i parallellklasser i gymnasiet men slutade prata, jag var för feg. Vi fick ofta ögonkontakt (dock för att jag glodde på honom så det är inte väldigt konstigt) Och han var blyg och rodnade ofta i min närhet. Såg detta som något positivt där och då, var helt övertygad om att han var kär i mig med men nu i efterhand förstår jag att det inte betydde ett skit. 

Poängen är; kan ni känna likadant? Jag är superkär i den förstnämnda killen, trots att 12 år passerat. Är det vanligt att man uppslukas av viljan så pass att man börjar inbilla sig saker och får falska förhoppningar?
Men borde man å andra sidan inte lita på sin magkänsla? Jag har känt från dag 1 att det ska vara jag och han, och nånting håller mig kvar hos honom, men jag är för feg för att göra något åt det.