Vad har jag för rättigheter ang mitt och min exmans barnschema?
Jag skrev detta i ett annat rum innan jag hittade denna delen om familjerätt och tänker jag frågar här också.
Hej!
Jag skiljde mig från min exman i augusti i förra året, eller det va då jag sa att jag ville skiljas. Hela hösten samt början på detta året har varit tumultartat.
Jag träffade en ny ganska fort. Efter ett tag fick min exman veta detta. Eller jag va snäll nog och sa det till honom så han inte skulle upptäcka ändrad relationsstatus på facebook. Då började i princip allt. Jag fick reda från vår dotter på 14 år att pappa också hade träffat en ny, så jag förstod inte varför han blev så svartsjuk och skickade så mycket hat mot mig och gjorde allt för att sabotera.
Det förhållandet han hade har tydligen spruckit, men nu har han en ny.
Hursomhelst. Det hände en grej i januari, han hade skaffat barnvakt åt våra barn (son 12 år, dotter 14 och son 15 år) för att han skulle gå på personalfest. Den barnvakten är 23 år. Bjöd mina barn på alkohol och lärde dem även några gaständare tricks. Jag gjorde en anmälan till soc för det. Det är egentligen inte det jag vill prata om heller. Men det finns massa saker i bagaget förstår ni.
Min exman är lastbilschaufför. ibland åker han bort över natten för att hämta gods. Detta har gjort att vårat schema är väldigt oregelbundet. Jag är hemma sjukskriven för utmattningssyndrom sen 2012 samt adhd står med. Varje gång jag vart på väg tillbaka har nåt skit hänt o jag har åkt ner igen.
Jag får ibland ta våran minsta son över natten, när han ska åka bort över natten i jobbet. Min nuvarande partner bor 20 mil bort och jag försöker åka dit så ofta jag kan, men det kostar ju.
Barnen, eller främst de två äldsta, har pratat om att de inte gillar schemat, det är så hoppigt och de vet aldrig vem de ska va hos (vi har scheman uppsatt, men det är rörigt ja ändå). Det har de sagt länge.
Nu skrev min dotter till mig förra veckan att hon ville bo hos mig på heltid. Jag tycker ju de har rätt till sin pappa och ringde upp henne o pratade med henne. Främst är det att hon tycker det är jobbigt att ha grejer på olika ställen, men också att hon aldrig vet vart hon är. Förutom gång för gång då. Men jag snackade med henne o sen skrev hon till mig senare. Att hon vill bo hos pappa också, men att hon vill ha exakt varannan vecka, så hon vet. Detta vet jag äldsta sonen önskar också, även minsta skulle må bra av det då båda har adhd och stort behov av struktur och regelbundenhet.
Så min exman o jag snackade, och prövade en gång till ifall lilla killen klarade av att sova själv tillsammans med sina syskon över en natt. Det gick ju inte. Killarna hade tjabbat som syskon gör, de hade ringde exmannen ofta och lilla killen ringde han sent på kvällen när han inte kunde sova.
Men vilka krav kan jag ställa i detta läge? Jag ser ju att barnen skulle må bäst av regelbundenhet. Detta är inte bra för nån i längden. Min exman är den som har bäst rutiner för sig själv, när han är barnfri är han det i 6-8 dygn i stöten. Eller då är det ju som bäst för barnen också, för då är de hos mig rätt länge. Vi har ett 6-veckors schema jag skulle kunna lägga in, men jag vet inte hur. önskas det får jag försöka fixa det.
Sen en annan sak. I sommar har min exman semester v 30-33. Vi kom överens att jag skulle ta 30-31 och han 32-33 då. Nu är det så här att torsdagen v. 29 kommer lilla killen till mig på eftermiddagen till fredag förmiddag då exmannen åker bort i jobbet och sen tillbaka till pappa fredag eftermiddag, jag föreslog då att jag kunde ta alla barnen torsdag v. 29 till torsdag v.31 och han sen torsdag v- 31- söndag 33. eller nåt sånt. Men det vägrade han, för han "va ändå hemma helgen v.29" och inte hemma v.31, jag frågade då vad han skulle göra eller om han va bortrest eller nåt sånt. Nej inte utomlands iaf. Så nu ska barnen va hos honom måndag v.29-torsdag v.29, då kommer lilla killen till mig (de andra sover kvar hos pappa fast själva, de önskar det själva) och är hos mig till fredag förmiddag. För att sen vara hos pappa fredag-mån fm då de kommer till mig.
Jag tycker ur barnens synpunkt att mitt förslag va väldigt bra. Så slipper barnen det så hoppigt, eller iaf minsta.
Soc kom idag med förslaget att de rekommenderar samarbetssamtal mellan oss två, efter deras utredning från incidenten i januari. Jag har föreslagit det många ggr tidigare till exmannen, och han vägrar. Såna samtal är ju frivilliga.
Jag ringde dem dock idag, och vi får se vad de säger. Men det känns inte som en löstning att jag går på samtal om ändå inte exmannen lyssnar på mig?
Han ser bara varje grej jag kommer med som en lösning på mina problem, att det gynnar mig, men jag tänker bara på barnens bästa. Han har sen i höstas velat straffa mig gång på gång på gång.
Snälla, allt detta äter upp mig och jag mår bara sämre och sämre i min utmattningssyndrom och jag vill mina barn det bästa, jag ser ju att de inte gillar denna ovissheten. Vilka rättigheter har jag? Vad kan jag göra?