• Anonym (Ts)
    Äldre 4 Jun 09:43
    2951 visningar
    9 svar
    9
    2951

    Barnet knyter an, är det dåligt?

    Jag och min sambo gick isär när vår bebis var nyfödd så jag hade honom själv under de första två åren då han bodde utomlands. Han var dock inte ointresserad och skrev ibland och frågade hur det gick, ville ha bilder och filmer etc.

    Sen flyttade han tillbaka till Sverige och ville ha umgänge (inte varit intresserad innan) och varannan vecka så fort som möjligt. Så nu håller vi på att vänja sonen och det går bra. Han kan ha honom själv i någon timme sådär innan han blir orolig och söker efter mig.

    Då till frågan. Han har en ny flickvän som han inte bor ihop med. De började som kks utan känslor enligt honom och sågs ganska sällan. Det var ca 8 mån sen som de började träffas som kk. Mitt ex säger att för ca 4 mån sen började de ses lite oftare och han tänkte att han borde satsa på henne.

    Till saken hör att han har en ganska ovanlig sjukdom som kan vara svår att leva med (inte så det påverkar livet men många brukar backa av den - tänk typ stomi eller sängvätning) men absolut funkar om man älskar varandra.

    Så han tänkte att eftersom han ändå tycker bra om henne och hon var ok med den så borde han satsa trots att de inte var kära. Jag var lite osäker för önskar ju det bästa för honom men var positiv för hans skull förstås. Nu säger han att han har fått någon slags känslor för henne sen två mån tillbaka och att de ska försöka satsa på varandra.

    Och nu när sonen ska vänjas in så är hon med hela tiden och han säger att de ska flytta ihop i framtiden så det är bra om han vänjer sig men att de tar det lugnt med flytten tills tjejen utbildat sig klart.

    Tjejen är en fin, varm och snäll person vad jag kan se och sonen fäster sig mkt vid henne. Min oro i det här är att ifall det fortgår och sen så gör de slut så kan sonen bli förkrossad och kanske inte ha en så bra relation till sin pappa utan mer till pappans flickvän.

    Jag kan ju egentligen inte göra något för vill han ha med henne får han ju det och jag vill inte vara den dumma som är negativ men är orolig. Jag tror att håller de ihop så löser det sig nog på sikt men gör det slut blir det inte så bra.

    Så jag vill egentligen få höra av er, vad tror ni är risken att det inte håller? Jag tänker främst för att känslorna inte fanns där så tidigt utan fått växa fram så långsamt. Kan det rent utav bli mer stabilt då? Eller mindre? Det handlar inte om svartsjuka från min sida, jag vill verkligen att exet ska ha ett bra och kärleksfullt förhållande och tycker det är superbra att sonen gillar flickvännen men är som sagt orolig att sonen mår dåligt om han knyter an hårt till henne och så gör de slut fort.

    Exet är 30 år och flickvännen 25 om det spelar någon roll. Anledningen att jag är rädd att det kan ta slut är dels för att hon inte utbildat sig klart och hon är ung. Dels att hon sagt att hon inte ville ha barn som ung utan helst vänta 5+ år men att hon försöker göra det bästa av detta. Det kan vara jobbigt att ta hand om någon annans 2åring varannan vecka. Även om exet förstås gör det mesta så kommer hon ju ändå få göra en hel del, vakna på nätterna etc av att sonen vaknar (han gör det ofta och har nattskräck ibland) och ja jag är orolig att hon ska tycka det är jobbigt.

    Hon vill inte heller träffa mig mer än den gången vi sågs och det känns också oroväckande. Jag är inte svartsjuk men hon kan ju vara det.

    Jag tror inte exet gör slut med henne oavsett för han är lite pessimistisk och tror nog att han inte kan hitta nån ny som accepterar honom men hon kan ju göra det.

    Vad tror ni? Bör jag vara orolig eller inte?

  • Svar på tråden Barnet knyter an, är det dåligt?
  • Anonym (U.)
    Äldre 4 Jun 09:50
    #1

    Läser och förstår att du vill din sons bästa men..

    Hjälper det att oroa dig? Ger det något viktigt resultat i praktiken?

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 4 Jun 10:04
    #2

    Nej men det handlar nog mest om dels ifall jag alls behöver vara orolig. Jag kanske inte ser helt klart pga sonen. Det känns som de har dåluga förutsättningar att hålla i längden för mig mrn jag kanske har fel och ni andra tycker det låter lovande. Isf behöver jag ju inte oroa mig :)

    Sen kan jag ju rent prakriskt förbereda sonen dvs säga att det inte är säkert att hon fortsätter vara med pappa, ibland går vuxna isär etc (jag och pappan har inte varit ihop som han minns så det reflekterar han inte över, att vi gick isär). Så han är beredd. Jag tror det hade kunnat hjälpa.

    Men gör de inte slut kanske det snarare stjälper än hjälper.

  • Äldre 4 Jun 10:05
    #3

    Hade jag varit dig hade jag pratat med exet och sagt att du vill bara det bästa och kommer inte lägga dig i igen, men vill gärna ha sagt att det kan vara bra att tänka på att det är han som barnet behöver knyta an till främst, som föräldrar är ni viktigast att barnet har en trygg relation till. Självklart vill du att barnet ska ha en bra relation till hans partner, men med tanke på situationen känner du att det vore bra om fokus låg på relationen mellan barn och förälder så kommer relationen till partnern sen.

    Dvs fokusera inte på att hans relation kan ta slut utan kärnfrågan, att barnet främst knyter an till föräldern.

  • Äldre 4 Jun 11:06
    #4

    Det är hans liv och hans bekymmer. Strunta i det.

    Tänk endast på att ditt barn ska få det bra.

  • Anonym (mario­n)
    Äldre 4 Jun 12:09
    #5

    Huruvida det kommer att hålla mellan dom eller inte är inget som någon kan sia om. Det kan vara positivt att känslorna inte fanns där i början och därmed inga krav, de har kanske haft större utrymme för att vara sig själva. Men ingen, inte de själva heller, kan veta hur länge det håller, bara vad de själva är beredda att göra för att det ska hålla. 
    Jag och min nuvarande träffades bara för att ha sex. Han hade ett barn men det var totalt oväsentligt för vi skulle ju inte ha någon relation. Det enda som vara relevant var när vi kunde träffas. Sen träffades vi mer och mer, och vi kom till en punkt när vi båda uttalade att vi hade en relation. Men trots det var det svårt att se hur långt in i framtiden vi skulle fortsätta att ha en relation. 

    Jag tänker precis som du när det gäller barnet. Du vet inte om relationen kommer att hålla och om de går isär så lär inte barnet fortsätta att träffa henne. Så har jag tänkt när det gäller mig själv, jag har inte velat gå in och engagera mig för mycket, dels för att skydda mig själv, dels för att tänka på barnet. Men en risk med att tänka som jag är att du behåller avståndet.
    Jag tycker att du visst kan lägga dig i vad ditt ex gör, bara du är smidig. Du kan tala om att du är orolig för hur det blir om det tar slut mellan dom men du måste vara smidig så att han förstår att du inte räknar med att det ska ta slut, för det är något som bara är mellan han och hans flickvän, men alla relationer kan potentiellt ta slut och det kan vara bra att diskutera hur det i så fall blir för ert barn om det gör det. 
    Du kan inte lägga dig i hur de gör när barnet är hos pappan men du kan fråga och du kan berätta vad du är orolig över.
    Synd att hon inte vill träffa dig, det hade ju underlättat för dig men det är ju inte dig hon ska ha en relation med. Du kan inte tränga dig på henne men du kan föreslå att ni träffas. Tackar hon nej, kan du inget göra. Det behöver inte handla om svartsjuka men visst är det jobbigt när den du är tillsammans med måste hålla kontakt med ett ex. 
    Om jag förstår dig rätt så är det inte så att de ger dig någon väldigt stor anledning att oroa dig, ditt barn verkar må bra och så, det handlar mest om att du är en människa som är förutseende på vad som kan gå snett och du är en person med framförhållning. Om du kan ställa dina frågor utifrån den du är och hur du tänker så ska det säkert gå bra.
    Jag känner mig dubbel inför den här tråden. Jag är den som blivit ihop med en man som har barn sen tidigare, jag vill inte träffa hans ex, barnets mamma, men jag skulle inte vilja lämna min tvååring till mitt ex och inte veta hur hans nya tjej är. Min killes barn var äldre när vi träffades så hen kunde själv berätta för mamman vad som hände i hens liv. Min killes inställning är att han och hans ex får lita på att varandras omdöme men jag tycker inte det är så konstigt de gånger hon reagerade på något och undrade något i början. Mamman har inte tagit några initiativ till att få se vem jag är, det tycker jag också är konstigt men väldigt skönt.

  • Anonym (mario­n)
    Äldre 4 Jun 12:20
    #6
    Anonym (Ts) skrev 2018-06-04 10:04:36 följande:

    Nej men det handlar nog mest om dels ifall jag alls behöver vara orolig. Jag kanske inte ser helt klart pga sonen. Det känns som de har dåluga förutsättningar att hålla i längden för mig mrn jag kanske har fel och ni andra tycker det låter lovande. Isf behöver jag ju inte oroa mig :)

    Sen kan jag ju rent prakriskt förbereda sonen dvs säga att det inte är säkert att hon fortsätter vara med pappa, ibland går vuxna isär etc (jag och pappan har inte varit ihop som han minns så det reflekterar han inte över, att vi gick isär). Så han är beredd. Jag tror det hade kunnat hjälpa.

    Men gör de inte slut kanske det snarare stjälper än hjälper.


    Ja, det kan nog stjälpa mer än hjälpa. Jag som befinner mig på andra sidan dig, min killes barns mamma har sagt en del saker till barnet som har stjälpt för barnet och mig att skapa en bra relation. Jag tycker inte det är fel att du vill göra något men jag tror det är fel att du går in och pratar om pappans relation med sin tjej, den har du inte med att göra. Det kan bli saker som barnet tar med sig till dom som påståenden.

    Jag vet inte vad du skulle kunna göra, kanske ställa frågor till barnet om hur det varit hos pappan, låta barnet berätta. Han kanske kommer fråga dig om saker som rör pappan och hans tjej, då märker du vad barnet tänker på och undrar om. Det är väldigt knepigt det där för du vill ju väl men det kan bli väldigt fel. Jag tror det är bättre att du håller dig till att ställa frågor. Är det något särskilt så tar du det med pappan.
  • Äldre 4 Jun 12:31
    #7

    Även om de tar slut och hon försvinner ur bilden så kommer nog barnet att klara det om hen har andra trygga anknytningar som finns kvar.

    Mer oroväckande tycker jag det är att pappan inte verkar vilja/våga träffa barnet utan sin flickvän. Vad står det för.. Och hur skulle det bli om relationen tar slut.

  • Äldre 4 Jun 14:42
    #8

    Jag förstår din oro men ditt barn kommer klara sig bra oavsett vad som händer. Så länge barnet har fler anknytningspersoner, precis som Queennr1 säger, och det har ju ditt barn.

    Ditt barn kommer ha många relationer och vissa kommer ta slut. Förskolepersonal som byter jobb, äldre släkting som dör, kompisar som flyttar. Visst kan barnet bli ledset men det är en del av livet och den dagen så står du där och kan trösta och förklara.


    Korrekturläser som en kratta
  • Anonym (A)
    Äldre 4 Jun 17:48
    #9
    Queennr1 skrev 2018-06-04 12:31:35 följande:
    Även om de tar slut och hon försvinner ur bilden så kommer nog barnet att klara det om hen har andra trygga anknytningar som finns kvar.

    Mer oroväckande tycker jag det är att pappan inte verkar vilja/våga träffa barnet utan sin flickvän. Vad står det för.. Och hur skulle det bli om relationen tar slut.
    Håller med
Svar på tråden Barnet knyter an, är det dåligt?