Oplanerat gravid. Abort eller behålla :(

Jag är typ i samma sits var i klimakteriet pga av stor bäcken inflammation och svöra smärtor som är som förlossninssmärta  och nu får jag reda på graviditet har haft mens o allt men är ändå gravid och vi vet inte ens hur långt gången jag är!! Får veta det på måndag en orolig mamma som inte känner för en 3:e men älskar mina 2 barn som jag har, ena är 10år min dotter är 6 år bor med pappa i Sverige då jag bor utomland och han ville ej att jag skriver in henne hos mig jobbigt med delad vårdnad. 

Sitter lite i samma sits, jag blir 47 i höst och har 4 barn  varav minstingen blir 3 nu i sommar, de andra blir 6, 9 och 11.
Jag har sökt in på högskola för att lämna ett jobb jag vantrivs på, går vi vidare med graviditeten så kommer bebis i februari så jag hinner gå en termin  :/
Vet varken ut eller in

Lite liknande. Över fyrtio och tonåringar. Ny man och hade lagt allt med barn åt sidan ovh såg fram emot att börha totalfokusera på mig själv. Byta jobb, resa och allt det som stått tillbaka pga barn och dålig ekonomi. Meeeen nu ville livet att jag ska fortsätta med barn .....

Ibland känns det helt okej och sen finns dagar som idag då jag känner mig inte lika okej.

Det är ju det som är så svårt, hade detta varit för 2 år sen hade jag varit överlycklig, hade det varit för 1 år sen hade jag varit glad men nu är det fel tajming men abort känns fel, samtidigt är det verkligen sista chansen för min del, jag är iofs bara i v 5+6 så mycket kan hända n och jag har en hög med MF i bagaget 

GAAAHH vet varken ut eller in

Vi blev oplanerat gravida trots att vi kände oss klara med barn. Det var verkligen helt fel tid. Jag var tveksam till att behålla men ville inte genomgå en abort heller. Men livet ville lära mig en läxa, vi fick uteblivet missfall. Efter några månader när kroppen återhämtat sig så kände vi att vi ville ha en liten igen. Syskonen var 8 och 10 när bebis kom. De tycker att det är mysigt och dessutom gillar de att hjälpa till.

Kanske inte riktigt samma sits som dig/er men lite input.

Ni får fråga Er om Ni vill ha ett barn till?

En abort är också en process att gå igenom. Svårt att veta hur man kommer må efteråt. Du och din man kanske kan prata med en kurator? Om du upplever att det känns fel med abort så gör det inte. Risken är att du mår dåligt efteråt. Jag tror att om man bestämt sig för abort så känner man nog inga tvivel....

Hoppas att du och din man kan ha en dialog. Styrkekram

Tusen tack för lite input och stöd!

Det är nog så jag känner att det känns fel med en abort och då kanske det är rätt innerst inne någonstans, även om det inte var planerat. Min man tänker på en massa praktiska saker, tid, pengar, semestrar etc Dessutom är han i en väldigt stressig period i sitt jobb som gör att detta blir ytterligare en sak att tänka på för honom just nu beskriver han det. Vill jag behålla så kommer han absolut hålla med och stötta på alla sätt. För honom är det fortfarande så långt borta då det är så tidigt än så länge, vecka 5+1 idag. Så en abort hade varit lättare för honom rent emotionellt tror jag,

Känner så väl igen mig, det är ju precis det. Äntligen lite tid för mig själv, för mig och min man och allt som kommer med större barn.

Men det har aldrig funnits något tvivel hos er om att behålla eller inte? Vilken vecka är du i?

Det är verkligen inte ett lätt beslut, ibland blir det inte alls som man tänker sig det. Men jag tror det blir bra ändå, vilken väg man än väljer att ta :) Hur man nu ska kunna ta ett beslut...

Hej,

Hur har det gått för dig? Låter besvärligt med att ni bor i andra länder och så. Hoppas det löser sig till det bästa, vilket beslut du än väljer att ta.

Det gick bra var på ultraljud igår och det visade sig att jag är i vecka 12 måste tillbaks om några veckor för nästa ultraljud. Här får jag tyvärr inte göra abort eftersom jag är i vecka 12. Det blir bara att välkommna barnet och älska den som mina andra två. Lite dålig timing då jag håller på med min dotters vårdnads tvist och kommer inte kunna åka till Sverige när hon fylle år då jag kommer vara höggravid samt att jag hade henne hos mig förra året. 

Det gick bra var på ultraljud igår och det visade sig att jag är i vecka 12 måste tillbaks om några veckor för nästa ultraljud. Här får jag tyvärr inte göra abort eftersom jag är i vecka 12. Det blir bara att välkommna barnet och älska den som mina andra två. Lite dålig timing då jag håller på med min dotters vårdnads tvist och kommer inte kunna åka till Sverige när hon fylle år då jag kommer vara höggravid samt att jag hade henne hos mig förra året. Man får göra det bästa av situationen 

Känner mig så oerhört kluven, går nästan och hoppas på MF för att slippa beslutet och är samtidigt livrädd efter några besvärliga MF som slutat med ambulans till sjukhuset
Resten av familjen (maken + de 2 äldsta barnen på 9 & 11) hade nog sagt NEJ om jag frågat om de vill ha en bebis så det känns väldigt ego om jag genomför graviditeten, tiden räcker ju knappt idag för att se och ta hand om de barn vi har

Ångest :(

Nog ett nytt MF på väg, gravtest visade 2-3 veckor och borde visa +3 och idag har jag börjat ha lite blodblandade flytningar så nu är det nog bara att invänta ett nytt MF :(

Känner mig både lättad och ledsen

Förstår verkligen dina blandade känslor kring detta om det nu skulle vara ett MF. Du känner säker igen symptomen från dina tidigare MF men en blodblandad flytning behöver väl inte säkert betyda MF?

Nä det behöver det inte men jag har aldrig blött under de graviditeter som slutat med barn + att testet visade alldeles för få veckor, nu molvärker det i rygg och mage oxå så det är nog på gång nu

On du är nöjd med dina 3 friska barn är det ju inte fel att avbryta en oplanerad graviditet. I Sverige har vi trots allt rätt att välja. Har man varit tveksam kan det nog bli jättejobbigt om det tex blir ett kolikbarn. Känner du däremot att du ser fram emot barnet när du vant dig vid tanken tycker jag absolut att du ska behålla.

Abort är nog helt klart svårare när man redan har barn, ja. Men du rabblar upp så himla mycket fördelar.

Att döttrarna skulle bli försummade är lite löjligt om du frågar mig, jag var åtta år när lillasyster kom och det var bara att gilla läget. Men de andra sakerna är inte själviska eller dåliga på nåt sätt. Många tycker det är väldigt skönt att vara färdiga med småbarnsåren.

Du kanske ska landa lite i detta. Du behöver väl inte bestämma dig genast?

Befinner mig i samma situation.. fortfarande chockad och är nu i vecka 10. Har tre barn sedan tidigare, det minsta är 7 och jag är 43. Har bokat tid för abort när jag var i vecka 6. Sedan kändes det som om jag skulle på en begravning. Det gick inte så jag avbokat det. Har bestämt mig att göra alla möjliga prov, kub, fostervattenprov, vad som helst. Om allt går bra då får mina barn ett litet syskon. Fast nu finns det mycket oro och inte minst på grund av maken. Han tänker också mest på ekonomi, det kan man förstå. Jag söker jobb just nu och vi hade andra planer. Men jag hoppas att han accepterar det barnet så småningom. Som lite tröst och hjälp på vägen har jag inte så mycket illamående som jag hade vid tidigare graviditeter. Det var fruktansvärt. Då låg jag bara i sängen i flera veckor.

Sådan svår situation men det bästa är att lyssna på sig själv och sin kropp. Inget beslut är fel. Det beslut som man mår bäst av är rätt.

Så nyfiken på hur det gick för dig? Valde du att behålla?