Vad ska jag bli när jag blir stor? Soctant sadlar om

Doktorera. Helt fria tider som du lägger som du vill. Ingen stress. Mkt personlig utveckling. Du kan fokusera på ett område du tycker är intressant.

Sedan om 4-5 år när du är klar kan du antingen fortsätta med det (forska) eller börja jobba igen med ett stort löneplus, då är barnen större.

Ja alltså jag har tänkt den tanken men jag var pluggtrött redan innan jag blev klar socionom. Vet faktiskt inte om jag skulle fixa på doktorandnivå liksom.

Kan du berätta lite mer om hur det är, hur det går till osv?

"ingen stress"?? tänk så olika doktorerande kan vara. Psykisk ohälsa inom akademin är ganska utbredd och mycket av det består i stress. min erfarenhet är att visst, att doktorera är väldigt fritt och du bestämmer mycket över din tid. Beroende på vad du vill göra sen så kommer du dock behöva resultat för att faktiskt få ut din doktorsexamben. Själv är jag disputerad inom kemi och jag skulle vilja säga att om du inte är 100% införstådd med vad det innebär och 110% intresserad är det inte något du vill ge dig på. bara ett heads up :)

Jag jobbar också inom myndighetsvärlden och har två relativt små tjejer och väntar mitt tredje nu i nov. Jag känner också att det inte är hållbart och ska jag göra någonting annat så är det nu. Jag vill hitta tillbaka till mitt glada jag igen, ett jag som inte ständigt är trött och sliten och psykiskt utmattad. Jag har alltid haft en fot inom vården och kommit fram till att jag älskar det. Jag kommer att utbilda mig till undersköterska och drömmen är att arbeta på sjukhuset som ligger 5 min bort från hemmet. Varierade arbetstider som gör att barnen får mer tid med mig hemma och förhoppningsvis är glad och närvarande mamma.

Jag kommer få gå ner i lön, men samtidigt känner jag att man ska trivas i sitt arbete och inte bli sjuk. Jag började plugga och tänka " karriär " för att mina föräldrar tyckte att undersköterska var ett skitjobb och inte fint nog. MEN nu gör jag någonting som jag alltid velat och i magen känna det bra!

Skönt att höra att även Soctanter ibland kan uppleva att livet som småbarnsförälder blir övermäktigt. Jag tänker att den erfarenheten kan vara värdefull i ditt yrke när du möter andra småbarnsföräldrar, som känner att de inte räcker till, så synd på sätt och vis att du funderar på att byta yrke. Jag tycker att du verkar vara en trevlig och sympatisk person så synd att du vill byta yrke eftersom jag tror att fler som du behövs bland soctanterna.