En orolig förstagångsmamma...

Min dotter ska börja förskola i höst, 15 månader gammal. Vi hade egentligen velat vänta till januari men då får vi ingen plats inom 3 mil.

Så det blir en human lösning med lagoma dagar för henne.

Men hon är så lugn, blyg, tycker stojiga skrikiga barn som är närgångna är jätteotäcka och blir ledsen. Sådant är ju oundvikligt på förskola.

Vi tränar och tränar och märker att om hon ex är med pappan när en sådan situation inträffar så blir hon mindre ledsen än när jag är med.

Tanken med inskolning är ju att hon ska bli trygg och känna sig trygg där.

Vad tror ni vars barn varit lugna och blyga och lite rädda? Blev de trygga i förskolemiljön? Tog det extra lång tid?

Kommer hon knyta an till en pedagog så det där läskiga inte blir så läskigt?

Vi tränar för fullt med att äta. På bara 3 veckor har stora framsteg gjorts, och på 2 månader hinner det gå än mer framåt - det förstår jag.

Men hur gör man rent praktisk om de små inte får i sig något? Matar dom?

Läste någonstans att föräldrarna hade med sig någon klämmis de gånger deras inte kunde äta pga bitar?

Åh lugna mig gärna! Jag är övertygad om att förskola kommer utveckla henne men jag är ändå orolig och tar tacksamt emot era erfarenheter om hur era barn har det på småbarnsavdelning?

Det kommer att lösa sig. Fsk brukar dessutom vara noga med just anknytning till någon vuxen där, och sen kanske det är bra om pappan är den som inskolar istället för dig. Grejen är att barnet känner av om den vuxne är osäker och enligt vad du beskriver har ni ju redan kommit fram till att hon är mindre ledsen med pappan om något händer.

Hur de matar på fsk är inget du behöver vara orolig för, de kommer inte låta henne svälta bara för att hon inte lärt sig ännu. Snarare kommer de ju att hjälpa henne med den biten. Däremot så antar jag att er dotter äter hyfsat normal mat vid det här laget? Klämmisar är inte mat! Föräldrar som tror att det duger som lunch skulle ha en orosanmälan!