100% trogen

Är en icke materiell kvinna som i stort sett skiter i prylar, pengar, lyx och överflöd. Vet givetvis vad jag gillar i livet och Inte, men behovet av nöje och överflöd är ändå minimalt. Gillar att ta hand om andra och det täcker mina behov gott och väl.

Är ingen 10 poängare, men helt klart inte ful. Smal, vältränad och sköter om mig själv. Upplever en plikt att sköta om min hälsa och ta hand om det jag blivit tilldelad i livet trots att skönhet är rätt tråkigt. Tycker även om att tvätta, diska och städa. Skulle gärna ägna hela min vakna tid åt att vara den perfekta kvinnan åt en man. Att underlätta en annan människas liv är livets belöning.

Problemet är att jag aldrig mött en trogen man. Haft många olika arbetsplatserna och finns inte ett enda undantag. Alla stöter på mig, oavsett partner eller familj. Även i tonåren så fick jag uppleva sexuellt ofredande och övergrepp. Varit kompis med kvinnor som fått höra "jag älskar dig" av sin man samma dag som han stött på mig och bett om sex. Där försvann min tillit till kärleksförklaringar i förhållande helt.

Utseende är nästan helt oväsentligt för mig. Kroppen, stilen och klassen är oviktigt. Hyfsat fina ansiktsdrag kan vara kul (för framtida barn) men tänder inte på utseende. Men även de fulare männen har varit otrogna, antagligen pgr av att de sällan fått möjligheten förr.

Varje gång man för denna diskussionen med någon så säger folk att kvinnor är likadana. Då kan jag bara säga en sak: jag är kvinna och jag är trogen i sinne, själ och kropp. Kan inte tala för alla kvinnor, men känner väldigt få som varit otrogna eller övervägt. Jämfört med männen jag mött.

I och med slutsatsen att det inte går att lita på människor - speciellt män, så är mitt liv mer eller mindre onödigt och sorgligt. Inte pgr av dåligt självförtroende utan pgr av att mitt syfte i livet är att ta hand om människor och en familj. Tillhör den skaran som tror att kvinnan ska ha en viss roll. Den kommer jag aldrig få uppleva. Deprimerande.

Är en icke materiell kvinna som i stort sett skiter i prylar, pengar, lyx och överflöd. Vet givetvis vad jag gillar i livet och Inte, men behovet av nöje och överflöd är ändå minimalt. Gillar att ta hand om andra och det täcker mina behov gott och väl.

Är ingen 10 poängare, men helt klart inte ful. Smal, vältränad och sköter om mig själv. Upplever en plikt att sköta om min hälsa och ta hand om det jag blivit tilldelad i livet trots att skönhet är rätt tråkigt. Tycker även om att tvätta, diska och städa. Skulle gärna ägna hela min vakna tid åt att vara den perfekta kvinnan åt en man. Att underlätta en annan människas liv är livets belöning.

Problemet är att jag aldrig mött en trogen man. Haft många olika arbetsplatserna och finns inte ett enda undantag. Alla stöter på mig, oavsett partner eller familj. Även i tonåren så fick jag uppleva sexuellt ofredande och övergrepp. Varit kompis med kvinnor som fått höra "jag älskar dig" av sin man samma dag som han stött på mig och bett om sex. Där försvann min tillit till kärleksförklaringar i förhållande helt.

Utseende är nästan helt oväsentligt för mig. Kroppen, stilen och klassen är oviktigt. Hyfsat fina ansiktsdrag kan vara kul (för framtida barn) men tänder inte på utseende. Men även de fulare männen har varit otrogna, antagligen pgr av att de sällan fått möjligheten förr.

Varje gång man för denna diskussionen med någon så säger folk att kvinnor är likadana. Då kan jag bara säga en sak: jag är kvinna och jag är trogen i sinne, själ och kropp. Kan inte tala för alla kvinnor, men känner väldigt få som varit otrogna eller övervägt. Jämfört med männen jag mött.

I och med slutsatsen att det inte går att lita på människor - speciellt män, så är mitt liv mer eller mindre onödigt och sorgligt. Inte pgr av dåligt självförtroende utan pgr av att mitt syfte i livet är att ta hand om människor och en familj. Tillhör den skaran som tror att kvinnan ska ha en viss roll. Den kommer jag aldrig få uppleva. Deprimerande.

Är en icke materiell kvinna som i stort sett skiter i prylar, pengar, lyx och överflöd. Vet givetvis vad jag gillar i livet och Inte, men behovet av nöje och överflöd är ändå minimalt. Gillar att ta hand om andra och det täcker mina behov gott och väl.

Är ingen 10 poängare, men helt klart inte ful. Smal, vältränad och sköter om mig själv. Upplever en plikt att sköta om min hälsa och ta hand om det jag blivit tilldelad i livet trots att skönhet är rätt tråkigt. Tycker även om att tvätta, diska och städa. Skulle gärna ägna hela min vakna tid åt att vara den perfekta kvinnan åt en man. Att underlätta en annan människas liv är livets belöning.

Problemet är att jag aldrig mött en trogen man. Haft många olika arbetsplatserna och finns inte ett enda undantag. Alla stöter på mig, oavsett partner eller familj. Även i tonåren så fick jag uppleva sexuellt ofredande och övergrepp. Varit kompis med kvinnor som fått höra "jag älskar dig" av sin man samma dag som han stött på mig och bett om sex. Där försvann min tillit till kärleksförklaringar i förhållande helt.

Utseende är nästan helt oväsentligt för mig. Kroppen, stilen och klassen är oviktigt. Hyfsat fina ansiktsdrag kan vara kul (för framtida barn) men tänder inte på utseende. Men även de fulare männen har varit otrogna, antagligen pgr av att de sällan fått möjligheten förr.

Varje gång man för denna diskussionen med någon så säger folk att kvinnor är likadana. Då kan jag bara säga en sak: jag är kvinna och jag är trogen i sinne, själ och kropp. Kan inte tala för alla kvinnor, men känner väldigt få som varit otrogna eller övervägt. Jämfört med männen jag mött.

I och med slutsatsen att det inte går att lita på människor - speciellt män, så är mitt liv mer eller mindre onödigt och sorgligt. Inte pgr av dåligt självförtroende utan pgr av att mitt syfte i livet är att ta hand om människor och en familj. Tillhör den skaran som tror att kvinnan ska ha en viss roll. Den kommer jag aldrig få uppleva. Deprimerande.