• AnnaKlara

    Vilken djungel av kliniker... Oppen donation?

    Hej!

    Jag ar langt over 40 och antligen kommit till slutsatsen att jag maste gora nagot at min  barnlangtan pa egen hand. Har som  manga andra haft den dar karnfamiljstrukturen (mamma, pappa, barn) som nagot slags mal. Nu at  jag trott pa dejtandet och tar beslutet att forsoka pa egen hand. Har ocksa arbetat mycket utomlands och aren rusade snabbt forbi!

    Vilken djungel av kliniker...

    Det verkar som om Spanien och Grekland ar bra alternativ. Men donatorerna (agg och sperm) maste forbli anonyma. Jag skulle mycket garna vilja se foton och fa reda pa mer om deras bakrund an vad som erbjuds via klinikerna. Jag onskar att mitt barn (forhoppningsvis!) ska kunna bestamma sjalv om han eller hon vill kontakta sina genetiska foraldrar nar 18 arsgransen ar nadd.

    Embryo adoption ar ocksa ett bra alternative tycker jag. Men jag har samma kansla dar.

    Med ett sa viktigt beslut vill jag ha mer insikt och inte lamna matchning och val endast i handerna pa klinikerna. Det kan lata som om jag inte litar pa klinikerna och det ar inte direct pa det sattet, men kanner att jag vill ha lite mer _'kontroll'.

    Jag har ocksa tittat pa en del agg donators sajter i US, men processen verkar bli valdigt kranglig med mig i Sverige, kiiniken i nagot av landerna som godtar oppen donation och sa kvinnan (aggdonatorn)  i US... 

    At det nagon som har tips till mig? Skull bli validgt tacksam.

    Jag skulle ocksa vilja komma i kontakt med nagon annan i min situation sa att vi kan stotta varandra.

    Kram!

    (Ursakta typos, skriver fran utlandskt tangentbord)
  • Svar på tråden Vilken djungel av kliniker... Oppen donation?
  • UndrandeSökare

    Öppen donation finns i Danmark, Finland, Island och USA. Möjligtvis något fler land. Men i vissa länder är det inte tillåtet med embryodonation (dubbeldonation)ocv i tex Danmark är maxåldern 45 år.

    Mitt råd är om du vill göra embryodobation och se foton på donatorerna och veta så mycket som möjligt innan - välj då AvaPeter i Ryssland. De uppfylker alla dina krav men det är anonym donation. Där får man göra insättningar av emvryon tills ma blir 50 år.

    Annars står valet till USA, där kan du få alla dina krav uppfylda, men det blir dyrt.

    Lycka till !

  • Sjuttiosjuan

    Vi har gjort äggdonation på Ava i st Petersburg och fått en liten tjej på första försöket! Man får väldigt mkt info om donatorn (foton osv) men hon är dock anonym. Kan varmt rekommendera kliniken!

  • Vårdepp
    Jag har gjort IVF en gång utan att bli gravid, och kan berätta om mina erfarenheter av kliniken IVF Riga i Lettland. OBS långt inlägg:

    När min man och jag bestämde vi oss för att försöka skaffa ett tredje barn, men inte hade lyckats på några månader så gjorde jag en gynekologisk undersökning hos en privat gynekolog som heter Skolova gynkliniken och drivs av Ludmila Sokolova. Jag blev därigenom rekommenderad att göra IVF med embryoanalys på IVF Riga i Lettland, och denna klinik drivs av dr Fodina. 


    Jag fick kontakt med kliniken och en patientkoordinator som heter Zita (de andra heter Marina och Jelena). Jag hade många frågor, bland annat om deras öppettider över sommaren, och fick då svaret att We are open all summer. Det verkade väldigt bra, eftersom jag då inte skulle behöva krångla med jobbet, min mans jobb och barnens skola. Detta visade sig sedan inte alls stämma. Jag fick till en början svar på mina mejl snabbt, och i alla mejl stod i slutet ett litet P.S. Have a nice day. Jag tyckte att det var bra att jag fick svar snabbt, men kände också att det inte verkade helt hundra att de satt och svarade vid tiotiden på kvällen och helgen, och kände att det där Have a nice day kändes lite skolflicksaktigt, och kanske till och med lite lojt mot kunder som inte kan få barn och kanske har börjat bli rätt nere när de väl kontaktar kliniken. Vi beslutade oss hursomhelst för att avsätta de ungefär 100 000 kr som det skulle kosta med IVF, embryoscanning, resor, hotell, gynekologbesök och mediciner. Det funkar så att man får en plan från kliniken i Riga som ska följas hos gynekologen i Sverige, och så hör man av sig till kliniken i Riga när man får sin mens för att kunna påbörja behandlingen dag 2. 

    Vi ville dock försöka en månad till naturligt, men så fick jag tyvärr mens och mejlade Zita och berättade detta. Det tog inte lång tid förrän jag fick svaret av henne Thank you for the good news. Ja, vad ska man säga? Jag försöker bli gravid, jag är ledsen över att inte ha blivit det den här månaden heller, så det var inte så roligt att få mens, men självklart är det good news för dem att jag inte lyckades bli gravid på egen hand.  

    Jag fick ett datum då min man skulle lämna sperma och ett för äggplock och vi bokade resor för alla 4 i familjen. Redan på flygplatsen på väg dit kom det ett mejl där det stod att mitt datum för äggplock skulle ändras och bli två dagar tidigare, vilket gjorde att vi fick vara väldigt flexibla och boka om min resa och min man åka hem ensam med barnen. Familj, jobb och andra engagemang får man strunta i, men det gör man ju gärna om man får ett helt barn. Det gick bra att lämna sperma och äggplocket gick bra, men det hela var väldigt jobbigt eftersom allting kändes lite rörigt och att man skulle ta det som det kommer. Jag funderade också mycket på de olika protokoll som finns, och det var en gynekolog i Sverige som sa till mig att det långa protokollet är bättre för endometriospatienter, vilket jag är, men här blev det ändå det korta protokollet utan förklaring, och det kändes lite jobbigt

    De fick ut nio ägg, varav 7 blev befruktade, men dag för dag dog ett eller två embryon. Dag fem levde två embryon och man kunde ta en cell och göra analys, sedan frystes de. När analysen var klar ringde en genetiker upp mig på Skype och sa med ett glatt leende Hello. Unfortunately none of the embryos were good. Hon tyckte att äggdonation var ett bra alternativ, men det tyckte inte min man, så jag frågade Zita om det var lönt att göra en till IVF, vilket hon tyckte. Så jag och min man försökte naturligt någon cykel, men misslyckades, så jag mejlade Zita att jag tyvärr fått mens, och fick svar av henne That is great news. 

    Jag skulle göra min nästa IVF i maj, men det blev för stressigt, så jag frågade om det gick bra i juni, och det gjorde det. Men i juni fick jag mens kring midsommar, och eftersom de inte hade någon framförhållning så kunde jag inte boka tid för ultraljud i Sverige, och inte få mina mediciner heller. Det visade sig också här att de inte alls hade öppet hela sommaren, och jag förlorade en månad, och efter det hade den svenska kliniken stängt, så jag förlorade en månad till. 

    Någonstans här upptäckte jag att Zitas P.S. Have a nice day hade ändrats till P.S. I go on my maternity leave om Monday. Det kändes allt lite konstigt att hon inte skrivit något direkt till mig om att hon skulle vara ledig och att jag skulle få en ny patientkoordinator inom någon dag. Hon skrev dock att tjejerna på kliniken på måndagen skulle leta upp en annan gynekolog i Sverige till mig, så att jag kunde göra IVF i juli, men det gjorde de inte. De hörde heller inte av sig, utan jag fick mejla och fråga vem som skulle bli min nya patientkoordinator, men det är egentligen inget stort problem. Det blev Marina. Hon skickade en kort plan som hon tyckte att jag skulle följa och göra IVF efter semestern, och där ingick bland annat att jag skulle ta p-piller ett par månader. Jag ifrågasatte varför, och hon svarade att det var för att reglera mensen så att man vet med 4 dagars marginal när den kommer. Jag vet med 2 dagars marginal när min mens kommer ändå, oftast exakt när den kommer, och jag tror att det är bullshit, och att den verkliga anledningen är att de verkligen inte vill riskera att bli gravid när de har stängt för semester, för när jag sa att jag inte ville ta dem så verkade det som att det kvittade och gick lika bra utan. Jag skrev lite till henne om vad Zita lovat, men Marina svarade bara typ That is strange ... Jag skrev sedan ett mejl till dem där jag ifrågasatt om det var lönt att jag skulle fortsätta med tanke på att månaderna gick och jag fyller 44 i september. Marina svarade mig aldrig på detta mejl, så här slutade vår kontakt. Efter flera veckor skrev jag till kliniken och undrade varför min patientkoordinator inte hade svarat. Tror ni att jag fick något svar? Det fick jag inte. 

    Det var många fina siffror och snabba svar i början, men detta övergick snart till rätt halvtaskig service, och man har mer kontakt med patientkoordinatorerna än vad jag först trodde. 

    Som sammanfattning efter dessa händelser, så tycker jag att det stora problemet med både IVF Riga och gynekologen i Sverige är att det känns väldigt olustigt att kommunicera med dem. Man är dessutom ganska skör när det har gått så långt att man ska göra IVF, och visst kan man få ett bra bemötande vissa gånger när man har kontakt och är på väg att betala en stor summa pengar till dem, eller om man ler och säger att man är mycket nöjd. Men frågar man något eller undrar varför den information man fått inte längre stämmer så blir det tjuriga. Det känns inte som att man har att göra med vuxna människor. Sedan vet jag inte ens om det är lagligt att strunta i att svara när ens patienter hör av sig, vilket både IVF Riga och Sokolova gynkliniken har gjort ett flertal gånger i mitt fall.
  • Vårdepp
    Jag har gjort IVF en gång utan att bli gravid, och kan berätta om mina erfarenheter av kliniken IVF Riga i Lettland. OBS långt inlägg:

    När min man och jag bestämde vi oss för att försöka skaffa ett tredje barn, men inte hade lyckats på några månader så gjorde jag en gynekologisk undersökning hos en privat gynekolog som heter Skolova gynkliniken och drivs av Ludmila Sokolova. Jag blev därigenom rekommenderad att göra IVF med embryoanalys på IVF Riga i Lettland, och denna klinik drivs av dr Fodina. 


    Jag fick kontakt med kliniken och en patientkoordinator som heter Zita (de andra heter Marina och Jelena). Jag hade många frågor, bland annat om deras öppettider över sommaren, och fick då svaret att We are open all summer. Det verkade väldigt bra, eftersom jag då inte skulle behöva krångla med jobbet, min mans jobb och barnens skola. Detta visade sig sedan inte alls stämma. Jag fick till en början svar på mina mejl snabbt, och i alla mejl stod i slutet ett litet P.S. Have a nice day. Jag tyckte att det var bra att jag fick svar snabbt, men kände också att det inte verkade helt hundra att de satt och svarade vid tiotiden på kvällen och helgen, och kände att det där Have a nice day kändes lite skolflicksaktigt, och kanske till och med lite lojt mot kunder som inte kan få barn och kanske har börjat bli rätt nere när de väl kontaktar kliniken. Vi beslutade oss hursomhelst för att avsätta de ungefär 100 000 kr som det skulle kosta med IVF, embryoscanning, resor, hotell, gynekologbesök och mediciner. Det funkar så att man får en plan från kliniken i Riga som ska följas hos gynekologen i Sverige, och så hör man av sig till kliniken i Riga när man får sin mens för att kunna påbörja behandlingen dag 2. 

    Vi ville dock försöka en månad till naturligt, men så fick jag tyvärr mens och mejlade Zita och berättade detta. Det tog inte lång tid förrän jag fick svaret av henne Thank you for the good news. Ja, vad ska man säga? Jag försöker bli gravid, jag är ledsen över att inte ha blivit det den här månaden heller, så det var inte så roligt att få mens, men självklart är det good news för dem att jag inte lyckades bli gravid på egen hand.  

    Jag fick ett datum då min man skulle lämna sperma och ett för äggplock och vi bokade resor för alla 4 i familjen. Redan på flygplatsen på väg dit kom det ett mejl där det stod att mitt datum för äggplock skulle ändras och bli två dagar tidigare, vilket gjorde att vi fick vara väldigt flexibla och boka om min resa och min man åka hem ensam med barnen. Familj, jobb och andra engagemang får man strunta i, men det gör man ju gärna om man får ett helt barn. Det gick bra att lämna sperma och äggplocket gick bra, men det hela var väldigt jobbigt eftersom allting kändes lite rörigt och att man skulle ta det som det kommer. Jag funderade också mycket på de olika protokoll som finns, och det var en gynekolog i Sverige som sa till mig att det långa protokollet är bättre för endometriospatienter, vilket jag är, men här blev det ändå det korta protokollet utan förklaring, och det kändes lite jobbigt

    De fick ut nio ägg, varav 7 blev befruktade, men dag för dag dog ett eller två embryon. Dag fem levde två embryon och man kunde ta en cell och göra analys, sedan frystes de. När analysen var klar ringde en genetiker upp mig på Skype och sa med ett glatt leende Hello. Unfortunately none of the embryos were good. Hon tyckte att äggdonation var ett bra alternativ, men det tyckte inte min man, så jag frågade Zita om det var lönt att göra en till IVF, vilket hon tyckte. Så jag och min man försökte naturligt någon cykel, men misslyckades, så jag mejlade Zita att jag tyvärr fått mens, och fick svar av henne That is great news. 

    Jag skulle göra min nästa IVF i maj, men det blev för stressigt, så jag frågade om det gick bra i juni, och det gjorde det. Men i juni fick jag mens kring midsommar, och eftersom de inte hade någon framförhållning så kunde jag inte boka tid för ultraljud i Sverige, och inte få mina mediciner heller. Det visade sig också här att de inte alls hade öppet hela sommaren, och jag förlorade en månad, och efter det hade den svenska kliniken stängt, så jag förlorade en månad till. 

    Någonstans här upptäckte jag att Zitas P.S. Have a nice day hade ändrats till P.S. I go on my maternity leave om Monday. Det kändes allt lite konstigt att hon inte skrivit något direkt till mig om att hon skulle vara ledig och att jag skulle få en ny patientkoordinator inom någon dag. Hon skrev dock att tjejerna på kliniken på måndagen skulle leta upp en annan gynekolog i Sverige till mig, så att jag kunde göra IVF i juli, men det gjorde de inte. De hörde heller inte av sig, utan jag fick mejla och fråga vem som skulle bli min nya patientkoordinator, men det är egentligen inget stort problem. Det blev Marina. Hon skickade en kort plan som hon tyckte att jag skulle följa och göra IVF efter semestern, och där ingick bland annat att jag skulle ta p-piller ett par månader. Jag ifrågasatte varför, och hon svarade att det var för att reglera mensen så att man vet med 4 dagars marginal när den kommer. Jag vet med 2 dagars marginal när min mens kommer ändå, oftast exakt när den kommer, och jag tror att det är bullshit, och att den verkliga anledningen är att de verkligen inte vill riskera att bli gravid när de har stängt för semester, för när jag sa att jag inte ville ta dem så verkade det som att det kvittade och gick lika bra utan. Jag skrev lite till henne om vad Zita lovat, men Marina svarade bara typ That is strange ... Jag skrev sedan ett mejl till dem där jag ifrågasatt om det var lönt att jag skulle fortsätta med tanke på att månaderna gick och jag fyller 44 i september. Marina svarade mig aldrig på detta mejl, så här slutade vår kontakt. Efter flera veckor skrev jag till kliniken och undrade varför min patientkoordinator inte hade svarat. Tror ni att jag fick något svar? Det fick jag inte. 

    Det var många fina siffror och snabba svar i början, men detta övergick snart till rätt halvtaskig service, och man har mer kontakt med patientkoordinatorerna än vad jag först trodde. 

    Som sammanfattning efter dessa händelser, så tycker jag att det stora problemet med både IVF Riga och gynekologen i Sverige är att det känns väldigt olustigt att kommunicera med dem. Man är dessutom ganska skör när det har gått så långt att man ska göra IVF, och visst kan man få ett bra bemötande vissa gånger när man har kontakt och är på väg att betala en stor summa pengar till dem, eller om man ler och säger att man är mycket nöjd. Men frågar man något eller undrar varför den information man fått inte längre stämmer så blir det tjuriga. Det känns inte som att man har att göra med vuxna människor. Sedan vet jag inte ens om det är lagligt att strunta i att svara när ens patienter hör av sig, vilket både IVF Riga och Sokolova gynkliniken har gjort ett flertal gånger i mitt fall.
Svar på tråden Vilken djungel av kliniker... Oppen donation?