• Äldre 12 Jun 05:11
    11177 visningar
    16 svar
    16
    11177

    Hur fan gör jag?

    Mina barn är 12 & 13 år.

    Jag har lärt känna en kvinna med barn på 3 & 7 år.

    Frid och fröjd så långt men när vi ska umgås märker jag att det blir på ?bekostnad? av mina barn som får agera ?lektanter? åt hennes barn som är yngre och mina barn tycker inte att det är roligt med dessa mindre barn som slåss, (när inte vi mammor ser) tjatar och inte lyssnar på deras tillsägelser.

    Vilket jag helt förstår!

    Jag visste inte hur jobbigt det var för dom, förens de berättade för mig när de en dag hade gått hem efter en hel dags umgänge. Jag blev såklart ledsen.

    Saken hör också till att denna kvinna tar väldigt mycket energi, jag känner det. Jag liksom får inget tillbaka. Jag har hjälpt henne ekonomiskt en gång (betalat hela hennes handling av mat när vi sovit hos henne) Hon har aldrig gjort lika tillbaka.

    Hon lånar pengar av mig och det är fine för jag vet (tror starkt) att jag får tillbaka dom. Detta till trots, dvs att hon får låna pengar av mig, så står hon ofta och ?väntar ut? för att se om JAG betalar istället för att var o en betalar för sig när vi tex köper mat ute.

    Hon vill hitta på saker (hon har mer behov av det då hennes barn är i den aktiva åldern) medans mina äldre blir nöjda av att leka med vänner på egen hand eller spela dator. Sen klagar hon på hur dyrt allting är, inträde osv till olika lekland.. Jag VET hur dyrt det är för jag har redan gjort samma resa när mina barn var smä och jag fick betala det dubbla vart vi än gick.

    Hon planerar att jag ska vara barnvakt åt hennes barn innan hon ens har frågat om jag kan/vill.

    Hon stökar ner så att vårt hem ser ut som ett bombnedslag. Bryr sig aldrig om att städa eller be hennes barn att städa efter sig.

    Jag kan leva med allt detta men det känns att hon TAR så mycket energi mer än vad hon ger..

    Det känns också ohållbart från mina barns perspektiv. De ska inte behöva lida och vara mini ?barnvakter? känner jag.

    Hur berättar jag hur jag och barnen känner?

    Jag umgås gärna med henne men UTAN mina barn (kanske när dom varannan vecka är hos sin pappa)

    Och jag orkar inte att hon tar så mycket energi av mig! Hon är supersocial, känner alla men ändå ska hon vara med oss hela tiden och jag börjar känna att det är nåt som känns olustigt... vi har ju precis lärt känna varandra, ändå ska mina barn OCH jag somsagt agera lektanter åt hennes barn...

  • Svar på tråden Hur fan gör jag?
  • Äldre 12 Jun 05:35
    #1
    +1

    Varför vill du umgås och vara vän med någon som bara tar, (energi, pengar, tid osv) och  inte ger dig något tillbaka?

  • Poolsk­ötaren
    Äldre 12 Jun 05:56
    #2
    +1

    Men varför öht umgås/träffa denna kvinnan? Gör slut med din "kompis" och gå vidare i livet.

    Det är inte värre än så, man klipper banden och efter en tid träffar man en människa som man passar bättre med.

    Jag har gjort så flera gånger genom livet för även om man hade det roligt ihop från början kan det visa sig att man som människor inte alls passar ihop.

  • Äldre 12 Jun 07:28
    #3

    Nej jag förstår att det bara är att göra slut.

    Det är så lätt att säga vad andra ska göra eller hur? :)

    Dock efterlyser jag HUR jag ska säga som jag känner utan att bli osams med henne? Det vore så onödigt.

    Hon liksom glömmer saker med flit hos oss för att ha en anledning att ses igen och mina pengar vill jag ju gärna ha tillbaka. Fattar inte hur hon tror att jag är gjord av pengar... jag är också ensam med tre barn (4 då en har flyttat hemifrån)

  • nytt eller gammal­t
    Äldre 12 Jun 07:34
    #4
    +1

    Måste du helt sluta träffa henne då? Det kanske räcker med att sätta gränser. Gör kortare utflykter med henne +hennes barn till t ex lekland eller vad de gilllar istället för att ses hemma. Låt dina barn välja om de vill följa med eller vara hemma själva ett några timmar (det borde de klara?). Säg helt nej till att låna ut pengar fortsättningsvis (eftersom du är ensamstående så borde hon förstå att du inte har ändlöst med pengar).

    Kanske kommer HON inte vilka träffa dig mer om du sätter gränser, men då är det hennes val.

  • Äldre 12 Jun 07:37
    #5
    +1

    Du rabblar bara upp en massa negativa saker och inga positiva så varför fortsätter du umgås?

  • Äldre 12 Jun 09:36
    #6
    +1

    Håller med nytt eller gammalt; du behöver inte ta upp det med henne eller göra någon stor affär av det. Börja bara sätta dina egna gränser. Självklart ska dina barn inte vara barnvakter varje gång ni träffas. Frågar hon var dina barn är säger du att de inte ville följa med/hellre hängde med jämnåriga kompisar. Be själv hennes barn att städa upp efter sig (visa och hjälp dem lite) innan de går, för så gör ni hemma hos er. Vill hon låna pengar säg vänligt att du tyvärr inte har möjlighet till det just nu. Behöver hon barnvakt kanske dina barn kan ställa upp mot betalning? (meddela timpenning i förväg, typ 80-100 kr/H att dela på)

  • Äldre 12 Jun 11:29
    #7

    Tusen tack No logo för adekvata råd och tips!

    Tar till mig och tar ett djupt andetag inför nästa gång vi ska ses. Jag har tex ingen lust eller energi att vara barnvakt till hennes barn om några dagar som hon har bestämt i förväg (utan att fråga mig)

    Hur ska jag säga det utan att bli ovän med henne...

    Hon glömmer dessutom saker med flit hemma hos mig (saker som är för stora att bära ensam och jag har ingen bil) så hon är ju på så sätt tvungen att komma hit igen...

  • nytt eller gammal­t
    Äldre 12 Jun 11:32
    #8
    universalwoman skrev 2018-06-12 11:29:15 följande:

    Tusen tack No logo för adekvata råd och tips!

    Tar till mig och tar ett djupt andetag inför nästa gång vi ska ses. Jag har tex ingen lust eller energi att vara barnvakt till hennes barn om några dagar som hon har bestämt i förväg (utan att fråga mig)

    Hur ska jag säga det utan att bli ovän med henne...

    Hon glömmer dessutom saker med flit hemma hos mig (saker som är för stora att bära ensam och jag har ingen bil) så hon är ju på så sätt tvungen att komma hit igen...


    Som sagt, träffas inte hemma hos dig i fortsättningen så kan hon inte glömma saker där!

    Förresten, det var samma sak i en annan tråd - någon som alltid glömde saker hemma hos TS för att få ett skäl att komma tillbaka.

    Är jag ensam om att alltid kolla så inget blir kvar innan besökare åker hem från mig?
  • Äldre 12 Jun 13:29
    #9

    Haha nej men om personen ifråga säger ?jag hämtar mina saker senare? vilket hon gjorde så kändes det märkligt att protestera: Neeeeeej!

  • Äldre 13 Jun 02:54
    #10

    Förra veckan tex skulle hennes minsta dotter döpas och hon sa: ? jag tänkte att du skulle komma till mig redan på måndag då dopet är så tidigt på tisdagen?

    Eh va... Ska hon ta beslut åt mig också?...

  • Äldre 13 Jun 07:21
    #11
    +1

    Jag föreslår att ni slutar träffas med barn, boka inte in sådana träffar.

    Föreslå istället luncher på tu man hand eller sådant. Annat som jogging eller promenader ni två?

    Själv förstår jag inte varför du vill vara vän med henne över huvud taget? Vill du bli utnyttjad?

    När hon frågar varför ungarna inte ses mera så skrattar du snällt och säger som det är - de är så olika i ålder och det blir så bråkigt. Det är ju sant. Även mammor behöver kunna tåla sanningar. Lycka till!

  • Äldre 13 Jun 10:18
    #12
    +1

    Börja säg ifrån och var mer medveten när ni umgås.

    En stund innan hon går hem så tar du ett varv och ser att hon inte glömt något.

    Umgås hemma hos henne. Så kan de inte stöka ner hos dig.

    Säg nej till att låna pengar. Föreslå gratisaktiviteter.

    Svara "nej det fungerar tyvärr inte" när hon planerar att du ska vara barnvakt.


    Korrekturläser som en kratta
  • Äldre 14 Jun 22:04
    #13

    Tack för alla råd!

    Jag blir så ledsen att jag alltid lyckas träffa människor som vill utnyttja min snällhet.. Hursom.. När hon föreslår att vi ska göra det o det o det tillsammans (med våra barn såklart då vi båda är ensamstående) Ska jag bara säga: Ja fast nej. Mina barn tycker det är asjobbigt att leka med 7 år yngre, för dom snorungar. För så är det ju. Varför ska mina barn behöva plågas? Hennes barn är ju så unga så för dom är ju allt fest men vi.. Vi blir bara tömda på energi.. Tror ni hon fattar det eller kommer hon bara att komma med försök att vilja lösa det??

  • Äldre 14 Jun 23:19
    #14
    +1
    universalwoman skrev 2018-06-14 22:04:38 följande:

    Tack för alla råd!

    Jag blir så ledsen att jag alltid lyckas träffa människor som vill utnyttja min snällhet.. Hursom.. När hon föreslår att vi ska göra det o det o det tillsammans (med våra barn såklart då vi båda är ensamstående) Ska jag bara säga: Ja fast nej. Mina barn tycker det är asjobbigt att leka med 7 år yngre, för dom snorungar. För så är det ju. Varför ska mina barn behöva plågas? Hennes barn är ju så unga så för dom är ju allt fest men vi.. Vi blir bara tömda på energi.. Tror ni hon fattar det eller kommer hon bara att komma med försök att vilja lösa det??


    Vad sägs om "Vet du, mina barn har blivit så stora nu att de tycker inte sånt är så roligt längre. De vill hellre vara med jämnåriga kamrater. Men det gör väl ingenting om vi träffas när mina barn inte är med, du och jag har ju trevligt ändå!?"

    Men om du också enbart känner dig tömd på energi efter att ni träffats kanske du ska dra ner på umgänget för att ev helt avsluta det?
  • LFF
    Äldre 15 Jun 10:29
    #15
    +1

    Ses aldrig hos er.
    Ta med dig eventuella kvarglömda saker vid nästa möte så behöver inte hon komma till er.
    Sätt en sluttid för att du ska få tillbaks de pengar hon har lånat av dig.
    När hon bestämmer (inte frågar) att du ska vara barnvakt säger du bara att du inte kan just då.
    Dina barn ska självklart inte tvingas att umgås med barn som är så mycket yngre om de inte vill och ska absolut inte utnyttjas som gratis barnvakt.

    SÄTT GRÄNSER!

    Och så snart du fått tillbaks dina pengar, be henne fara och flyga!

  • Äldre 15 Jun 11:23
    #16
    universalwoman skrev 2018-06-14 22:04:38 följande:

    Tack för alla råd!

    Jag blir så ledsen att jag alltid lyckas träffa människor som vill utnyttja min snällhet.. Hursom.. När hon föreslår att vi ska göra det o det o det tillsammans (med våra barn såklart då vi båda är ensamstående) Ska jag bara säga: Ja fast nej. Mina barn tycker det är asjobbigt att leka med 7 år yngre, för dom snorungar. För så är det ju. Varför ska mina barn behöva plågas? Hennes barn är ju så unga så för dom är ju allt fest men vi.. Vi blir bara tömda på energi.. Tror ni hon fattar det eller kommer hon bara att komma med försök att vilja lösa det??


    Dina barn är ju såpass stora att de kan göra saker på egen hand. Så du kan ju planera att du träffar din vän när dina barn ska träffa kompisar.

    Det är bara att svara "jag kommer gärna över till er, Xx och yy ska träffa kompisar så det blir perfekt." eller något annat i den stilen. Så långe du framställer det som något positivt så har hon ingen anledning att försöka lösa det, eftersom det inte finns något problem.
    Korrekturläser som en kratta
Svar på tråden Hur fan gör jag?