50/50 eller annat?

Jag tycker 50/50 är en rättvis fördelning tills ni har en gemensam ekonomi, dvs. delar på det mesta/allt. När ni kommer längre in i förhållandet och blir säkrare på varandra skulle jag börja göra det. Så gör jag och min sambo (iofs är våra inkomstsskillnader mycket mindre än era).

Vi har inte gemensam ekonomi, men gemensamt ansvar för gemensamma utgifter. Vi har fördelat utifrån vad vi tjänar (och när sambons barn var hos helger och lov, så tog han en större del av maten). Inga gemensamma konton (jo ett som inte har mer än någon hundralapp tror jag, när sambon köpte saker till sin bil från det kontot, så blev det slut med det, nu har det fungerat som ett transportkonto innan vi skaffade swish).
Så mitt tips, inget gemensamt sparande innan ni känner av varandra ekonomiskt (dvs bott ihop ett tag och sett hur det fungerar i praktiken)

Tack för tipset!
Jag vet att vi aldrig kommer ha 100 % gemensam ekonomi. Jag vill ha kontroll på mina pengar och vill han köpa något som jag tycker är helt onödigt så är det helt ok om det sker från hans eget sparkonto.

Vi tänkte mest ha ett gemensamt sparkonto där vi kan lägga undan pengar varje månad till en resa eller något annat gemensamt nöje. Sen får vi själva spara för egna inköp. Jag har ju tex en ganska dyr hobby som jag själv kommer fortsätta att spara ihop pengar till. Det är inget han ska stå för.

Håller med

Låter vettigt.

Vi har gemensamt vardagskonto, och privata "ströpengar" samt privata fonder.

Vi fyller 'vardagskontot' procentuellt efter inkomst. Summan vi sätter in varierar varje månad då detta konto täcker både amorteringar, mat osv, men också resor osv. Vi har en standardsumma, men bestämmer alltså ibland att "fylla på": sätter hon in 10 000 då, så sätter jag in 20 000. Easy peasy.

Dock så sätter vi över samma summa till varsitt privata sparande INNAN vi räknar det procentuella... Vi är ju gifta och ska ha samma standard vilket vi tycker känns bra. Skulle vi skilja oss skulle det ju ändå allt kapital delas 50/50. Hon sparar alltså säg 5,000 varje månad, och jag sparar 5,000 varje månad.

Denna lösning funkar jättesmidigt i vår vardag. Jag har då alltså lite mer ströpengar än vad hon har, men jag har också dyrare hobbyer som jag inte behöver 'argumentera för', liksom hon känner att hon kan köpa den där handväskan utan att det ens finns en pytte-mikroskopisk möjlighet att jag skulle muttra över den saken.

Och summa summarum så går ju 90-95% av alla pengar till vårt gemensamma liv ändå!

Vet några varianter som personer i närheten kört med och alla har varit lika nöjda, så det verkar inte spela någon roll hur man gör - bara båda är med på det och tycker att det är rättvist och bra system.

Alla bygger på att man sätter in en summa på ett särskilt konto. Från detta konto dras hyra, gemensamma räkningar som el, värme, vatten, tv/bredband osv. Samt mat sätts in på Ica/coop-kort eller swishas/flyttas från detta konto till den som betalat mat. Blir det pengar över så är det semesterkassan.

1) Båda sätter in en viss summa på ett konto tex 6000 kr/pers.

2) Båda sätter in en summa beroende på inkomsten. Så i ert fall har du 40% av inkomsterna och han har 60%, just nu, så då sätter du in tex 6000 kr och han sätter in 9000 kr eller motsvarande procentuella fördelning tex 4000 resp 6000 kr.

3) Båda behåller en viss summa av sin lön tex 20 000 kr. Resten sätts in på kontot, så du sätter in 5000 kr och han sätter in 18 000 kr.

4) Man beräknar procent på summan utöver det man tycker att båda ska "få ha kvar".
Dvs om man tycker att det är rimligt att man har 10 000 kr i avdrag så beräknas procenten utöver den summan. Så då har du 15 000 kr över minimum och han har 28 000 kr => Du ska betala in 35% av kontots pengar och han 65%.
Tycker man att 20 000 kr är minimum, så har du 5000 kr över och han har 18 000 kr över => Du ska betala in ca 20% av kontots pengar och han 80%.
Tanken med detta är att man alltid har en minisumma att röra sig med + betalar in procentuellt av det man tjänar över denna minisumma.

Jag tycker att det är smart att ha en viss möjlighet till att få mer pengar om man tjänar mer så länge man inte har barn och helt delad ekonomi dvs 3) går bort.
Sen tycker jag att det är smart att ha möjlighet att tjäna mindre tex om man får barn och är FL, eller om man blir sjukskriven eller väljer att "down-siza" dvs väljer att jobba mindre för att få mer livskvalitet, så för mej går även 1) bort.

2) eller 4) tycker jag är bäst. Sen är det upp till var och en att avgöra om man ska ha en minimi-summa att få ha orörd eller om alla pengar är med i potten.
Om man tjänar så bra som ni gör så tycker jag inte att det är orimligt att man har en summa som man får behålla orörd om man skulle tjäna betydligt mycket mindre oavsett anledning.

50/50 är det enda som gäller hos oss. Vi har ett gemensamt konto som vi sätter in lika mycket på varje månad. Därifrån betalas mat, bostad, räkningar osv. Räkningar för tex mobil och sådant är separat.

Den som tjänar mindre får väl skaffa sig ett bättre betalande jobb om denne vill ha mer pengar i fickan. Livet är inte rättvist.

Vi lägger 9000kr i var på ett konto där alla räkningar dras ifrån även pengar in på ica kortet. Vi får runt 3000kr kvar där varje månad som sparas till våran buffert. Nu har jag gått på gravpenning så jag kommer lägga in mkt mindre och sambon stå för de flesta utgifterna. Sen betalat jag mina egna räkningar & han sina som ex golf, telefon m.m

Tack för alla goda råd ????

Jag ska ta och räkna lite på vad de fasta kostnaderna blir med de olika alternativen som ni har lämnat och sen prata med min pojkvän för att höra vilket alternativ han tycker passar oss bäst.

Jag är den som gärna vill visa svart på vitt vad jag menar. Han säger bara att jag får pengar när jag vill av honom så det behöver jag inte fundera på *s*

Men jag gillar ordning och reda :)

Mitt ex och jag hade ca 15 000 kr olika nettolön. Vi bestämde att vi båda skulle ha en viss summa pengar som var våra "egna" att göra vad vi ville med (spara, smälla på krogen, "onödiga" inköp, ge till välgörenhet osv), resten sattes in på ett gemensamt konto. Det kontot användes till alla de vanliga utgifterna (mat, hem, gemensamma nöjen, försäkringar osv). Så tyckte vi att det känndes rättvist.