Ånger/ursäkt efter otrohet?

Jag har bara varit utsatt för otrohet en gång i livet. Den gången kom jag på min dåvarande kille mitt i akten. Gjorde slut på studs. Han bönade och bad om förlåtelse efteråt. Ringde mig tusen gånger och lämnade meddelanden som gick ut på hur fel han gjort och att han ville ha mig tillbaka. Men mina känslor dog i samma sekund som jag såg honom med den andra tjejen. Så himla ointressant människa som inte ens har en gnutta självbehärskning. Skulle göra samma sak idag!

Jag har otroligt svårt att förstå otrohet. Noll respekt för dem som är otrogna. När jag är tillsammans med någon så är jag inte intresserad av någon annan, inte ens om förhållandet är dåligt.

Har varit med om det.

Vill inte dela mitt liv med en lögnare som inte är stark nog hålla k*kn i brallan.

Hans otrohet blev min lycka. Kommer dela mitt liv med en annan stabil & stark man.

Gjorde slut med mitt ex för att hon var otrogen. Dumpade henne så fort jag fick reda på det. Hon stortjöt och ville jag skulle ge henne en andra chans. Ringde och bölade och tiggde och bad. Sa att jag fick göra vad jag ville med henne bara hon fick stanna. Det var så patetiskt att jag bara blev äcklad.

Skulle nog tippa på att det är ganska många. Otrohet handlar i grunden om egoism, man vill ha både och och ser till att få det henom att gå bakom sin partners rygg. Givetvis kommer man ogilla om partnern får reda på det och drar, då kan man ju inte längre ha både och, och man kommer säga vad som helst som för att man får som man vill.

Personligen anser jag att handlingar säger mer än ord och inga ursäkter kommer någonsin göra någon skillnad.

I mitt fall slutade det med att de är ett par idag. Kollegor... Känns så klassiskt på något vis. Vad ska man göra när man inte kan mäta sig samt att man träffar sina kollegor mer än sin partner?

Tyvärr verkar det som att gemensamma vänner dessutom har någon form av acceptans över det trots en smutsig historia. Hade det varit tvärtom hade jag fått utstå världens skit.

Fick ingen ursäkt, inget tecken på ånger, inget erkännande och hennes liv verkar så jävla bra medan man själv mår skit. Hon var inne i en ny familj innan vi ens hade sålt vår bostad.

Jag har blivit bedragen o gjort slut direkt då med som att alla känslor slocknat. 

Jag kan inte se hur man kan vara otrogen om man älskar någon till 100% , är man otrogen anser jag att relationen inte är stark nog att byggas vidare på och kan man verkligen förlåta o komma vidare från en otrohet ? o lita på personen igen som man trodde man verkligen kunde lita på? Nej jag tror inte det.. jag skulle nog aldrig kunna lita på människan igen ialf.

Ligger mycket i det.

Hade önskat att otroheten inte ledde till deras relation. Man blir ju jämförd och i det är man uppenbarligen inte bra.

Hellre komma på, försvinna och få veta att hon blivit ensam.

Ånger eller ursäkt kommer aldrig att ske.

Min förra sambo var otrogen vid ett tillfälle. Han berättade så fort han kom hem på natten och var mycket ångerfull. Vi var ihop något år efter det och gjorde slut av andra skäl men visst, jag som aldrig varit svartsjuk lagd blev mera misstänksam och tilliten var skadad. Så här långt efteråt kan jag förstå hans skäl ännu mera. Han var oskuld när vi blev ihop och fick panik över att tänka att han aldrig skulle få ligga med mer än person. Jag blev rejält arg men tyckte ändå att han fick en chans till, ångrar det inte.