Håller ni med? Tatuering?

Tatueringar är fint men menar att jag har synliga operations fel som ändå syns

Och då känns det inte lika tveksamt och göra en tatuering som andra och jag reagerar på istället för ärret

Tatuera över ärr fungerar sådär, vet jag av egen erfarenhet. Ärren syns fortfarande vid närmare granskning. Diskutera saken med tatueraren.

Menar inte att jag ska tatuera över, det är så djupt in så det får jag nog inte ens

Men menar att eftersom att jag ändå har ärr kan jag ta en "ledig" del av ryggen och göra en tatuering

Klart du ska tatuera ryggen om du vill det. Det är din rygg och du som ska känna dig fin i din kropp och kan en text hjälpa dig med det så kör.

Man gör tatueringen för sin egen skull. Vad andra anser är därmed ovidkommande.

Jag förstår inte hur hänger det ihop

Tycker du att tatueringar är fula o eftersom du har redan ärr ser du inte anledning att göra dig "fulare"

eller

Tycker du att tatueringar är fina och .. och .. förstår inte vad har de med ärr att göra (om du tänkte inte tatuera över ärr)

?

En tatuering är något personligt - den skall sitta på dig och din kropp måste du själv få bestämma över.

Hade du pratat om att skaffa den på ett mer synligt ställe hade jag förstått att dina vänner avrådde dig, men en tatuering på ryggen kan du själv välja när du vill visa den och för vem.

Känner du att det fått dig att må bättre - inte lika fokuserad på ärren - så tycker jag att du absolut skall göra en. Men du behöver vara säker på att detta är vad du vill - den går liksom inte att tvätta bort :D

Har du funderat över vilken text du isåfall vill ha?

Har ännu inte sett något ärr jag reagerat negativt över, tatueringar däremot tycker jag alltid är förfulande. 

Vill du göra en tatuering för att du själv tycker att det skulle bli fint så gör det. Fattar inte vad dina vänner har med saken att göra? Speciellt om det bara är en liten text på ryggen. Är det en stötande eller osmaklig text, eller?

Att du har ärr tycker jag egentligen känns irrelevant. Har aldrig riktigt reagerat negativt på någon för att den har ärr.

Min familj gillar inte tatueringar och när jag berättade för min mor att jag skulle göra en större (ca 12×20 cm) på sidan började hon nästan gråta för att jag skulle förstöra min hud. Idag har jag tre tatueringar, två pyttesmå (1×5 cm ca) som jag lätt döljer med vänliga kläder, och en större på sidan (enligt planen). Den stora går frånstrax under armhåla än ner till strax under midjan. Älskar dem alla, önskar nästan att den stora varit ännu större.

Jag har valt dem noga, motiv som jag både tycker är fina och som betyder något för mig. Sen vet jag att de kanske inte kommer se lika fina ut om 20 eller 30 eller 40 år... liksom min hud inte kommer att göra det. Men jag älskar dem. Speciellt den stora. Jag har inte ärr, men varit småmullig eller på "vanligt" sätt haft komplex över min kropp, och jag kan bara säga att tatueringen var det bästa jag gjort i det hänseendet. Oavsett om jag tycker min mage är för stor eller låren har för mycket celluliter så älskar jag hur unik min tatuering gör min kropp. När jag ser mig själv naken med den så tycker jag att jag ser fin ut. Den är vacker och del av mig och på något sätt har den gjort mig snällare mot mig själv. Där jag innan fokuserade på vad jag inte gillade när jag såg mig själv ser jag nu min fina watercolour tattoo, och min där delvis turkosa hud (ascoolt tycker jag!), och sen fortsätter jag se fina saker.

Nu menar jag inte att tatueringar är någon lösning till allt. Men jag känner att jag har ett konstverk på kroppen, det gör mig glad.

P.S. tycker syrran och föräldrarna fortf att det var onödigt, men skit i vad andra tycker om det gör dig glad!

Är för övrigt inte en som brukar ångra mina val/inköp osv.

Huruvida du kommer ångra dig eller ej kanske hänger ihop med ifall du brukar ångra saker och hur genomtänkt din tatuering är