Ni som är i distansförhållande...

Distansförhållande sedan sex år tillbaka. Vi träffades för sju år sedan ute på krogen då han fortfarande bodde på samma ort. 

Vi ses två-tre helger i månaden + semestrar. Skulle bli mer om det inte vore för att vi bor i olika länder. Ringer videosamtal en gång varje kväll samt pratar oftast en gång på dagen. Sedan blir det oftast ett par meddelanden där emellan.

Vi kommer äntligen flytta ihop  och bo på samma plats senare i år.

Vi har ett barn tillsammans som nyss fyllt två som bor med mig.

Sedan knappt ett år. I början sågs vi 3 helger av 4 och hördes varje dag. Idag så knappt alls, varken ses eller hörs. Jag borde göra slut men mina känslor är ju desamma som innan tyvärr så jag är en idiot som hoppas det ska bli bättre och varje gång blir besviken.

Fick nyss veta att vi inte kommer träffas i helgen heller. Trots att det var planerat. Trots att vi inte setts på flera veckor och inte kommer ses på minst tre veckor framåt. Men nej... och ännu en kväll gråter jag. Fast jag vet att jag inte borde.

Varit tillsammans i ca 2,5 år, ses ett par gånger per år, ungefär 10 dagar - 1 månad åt gången (han bor i USA). Daglig kontakt, ett par meddelanden/bilder per dag och telefon/videosamtal ett par gånger i veckan. Båda jobbar mycket + tidsskillnad så svårt att få till ibland. Nu blir vi dock snart sambos så fort hans uppehållstillstånd blir godkänt ??????

Hade distans i fyra år. Rätt snart efter att vi träffades flyttade vi båda utomlands. Pratade två gånger per dag, och sågs så ofta vi kunde, vilket blev ett par gånger per år.

Ses alla helger vi kan.. 85% ungefär. Hörs av ett par gånger i veckan. Ibland flera sms en dag, inget på en eller två dagar. Ibland varsitt 'God morgon' varje dag, inget mer. Ibland ringer vi, allt ifrån att kolla någon detalj inför helgen på en minut till ett långt samtal på 1-2 h om allt möjligt. Varierar verkligen!