Ni som sprack mycket

Vid första förlossningen fick jag en grad 1, kände inte att jag sprack.

Vid andra förlossningen fick jag en total sfinkterruptur grad 4. Jag sprack alltså hela vägen bak, i alla muskellager inklusive ringmuskeln och tarmslemhinnan. Jag kände absolut INTE att jag sprack den gången heller! Det var först när allt var klart och bm undersökte och sa att en läkare behövde titta eftersom hon trodde jag fått en stor skada. Kände ingen större skillnad mot när jag födde mitt första barn förutom att jag fick ta i mycket mer för att få ut andra barnet.

Nu planerar vi barn nr 3 och jag har inte bestämt om jag vill föda vaginalt eller med ks. Mest för att jag inte vill spricka så mycket igen, inte för själva grejen att jag skulle känna om jag spricker.

Hur snabbt repade du dig efter grad 4? Jag kunde knappt gå på en vecka, fick ha gåstol. Och då var det bara en djup grad 2. Bajsa de första veckorna ska vi inte tala om...

Får man välja om man vill ha ks efter bristningar?

Vid första förlossningen fick jag en grad 1, kände inte att jag sprack.

Vid andra förlossningen fick jag en total sfinkterruptur grad 4. Jag sprack alltså hela vägen bak, i alla muskellager inklusive ringmuskeln och tarmslemhinnan. Jag kände absolut INTE att jag sprack den gången heller! Det var först när allt var klart och bm undersökte och sa att en läkare behövde titta eftersom hon trodde jag fått en stor skada. Kände ingen större skillnad mot när jag födde mitt första barn förutom att jag fick ta i mycket mer för att få ut andra barnet.

Nu planerar vi barn nr 3 och jag har inte bestämt om jag vill föda vaginalt eller med ks. Mest för att jag inte vill spricka så mycket igen, inte för själva grejen att jag skulle känna om jag spricker.

Vid första förlossningen fick jag en grad 1, kände inte att jag sprack.

Vid andra förlossningen fick jag en total sfinkterruptur grad 4. Jag sprack alltså hela vägen bak, i alla muskellager inklusive ringmuskeln och tarmslemhinnan. Jag kände absolut INTE att jag sprack den gången heller! Det var först när allt var klart och bm undersökte och sa att en läkare behövde titta eftersom hon trodde jag fått en stor skada. Kände ingen större skillnad mot när jag födde mitt första barn förutom att jag fick ta i mycket mer för att få ut andra barnet.

Nu planerar vi barn nr 3 och jag har inte bestämt om jag vill föda vaginalt eller med ks. Mest för att jag inte vill spricka så mycket igen, inte för själva grejen att jag skulle känna om jag spricker.

Hur snabbt repade du dig efter grad 4? Jag kunde knappt gå på en vecka, fick ha gåstol. Och då var det bara en djup grad 2. Bajsa de första veckorna ska vi inte tala om...

Får man välja om man vill ha ks efter bristningar?

Beklagar, så modig du är som vågar bli gravid igen! Hur lever man efter det, vad får man för men om man får några, blir man helt återställd? Om inte hur kan det påverka nästa födsel. Blir det värre om du skulle föda igen eller?

Svara bara om du vill så klart=)

Jag hade tur med tanke på hur stor skadan var men jag har behövt kämpa för att få de undersökningar som behövdes för att jag skulle kunna få den hjälp jag behövde för att bli så bra som möjligt.

Hur snabbt jag repade mig är svårt att säga för det beror på hur man menar. Jag kommer aldrig bli helt återställd men nu är jag så bra som jag kan bli och det har tagit nästan 2 år. Jag fick mycket smärtlindring med mig hem som jag fasade ut under ca 2 månader. Smärtlindringen gjorde att jag kunde komma igång och göra saker rätt snabbt ändå även om det var långsamma och korta promenader från början. Jag gick faktiskt en bit hem från BB vilket var en del av min målbild under förlossningen. Vi bor bara 10 min promenad från sjukhuset så det var ingen långpromenad men efter 1/3 av vägen fick vi ta bussen ända. Bajsa var det jobbigare med. Jag tog laxeringsmedel varje morgon som jag fasade ut långsamt under de tre första månaderna. Det jag hade absolut mest problem med i början var att min kropp inte tog upp tråden utan den kröp liksom ut ur ärret. Sen låg trådänden och skavde och jag hade skavsår i rumpan hela tiden. Jag var hos bm i snitt en gång i veckan de tre första månaderna och drog ut och skar av små trådstumpar som skavde.

Jag hade träningsförbud det första halvåret men efter fyra månader började jag på en väldigt bra mammaträning där fokus var att hitta de inre magmusklerna och att göra knipövningar. Jag tränade även lite försiktigt med mamma mage appen och tät appen. Det största besväret jag har haft är att jag inte har kunnat hålla inne fisar. Väldigt skämmigt! Sen har jag haft ont i bäckenbotten mer eller mindre hela tiden sedan förlossningen men jag har liksom lärt mig leva med att ha lite smärta hela tiden. Nuförtiden får jag även väldigt bråttom till toaletten när jag blir bajsnödig. Två gånger har jag inte hunnit hem utan har läckt lite bajs, det mest förnedrande jag har varit med om!

När jag började med mammaträningen blev jag tipsad om en fysioterapeut med inriktning mot kvinnohälsa. Hon har varit helt underbar och kunde direkt känna att jag hade en överspänning i hela bäckenbotten. Jag kände inte att jag klarade av att knipa och kom inte till en högre nivå än 4 i tät appen men i själva verket knep jag konstant. Om man ligger på 0 när man vilar, 3 när man bara står/går och 10 när man kniper max låg jag på 7-8 hela tiden och då märkte jag ingen större skillnad när jag knep max. Sen gjorde ju det ständiga knipandet att jag blev väldigt trött i bäckenbotten och fick ont. Det svåra var att veta vad som var normalt efter en så stor skada och vad som jag borde söka hjälp för. Det var först när jag fick tillbaka min mens efter 7-8 månader som jag verkligen förstod att något inte stod rätt till. Jag kunde t ex varken använda menskopp eller p-ring för de bara gled ner/ut.

Fysioterapueten hjälpte mig skriva en egenremiss till Bäckenbottencentrum för att få göra en ordentlig undersökning. Det var alltså inget jag fick hjälp med genom mödravården/förlossningen/gyn eller att de ens skickade en remiss dit åt mig. Efter ett halvårs väntan fick jag träffa en specialistläkare och hon och min fysioterapeut är de enda inom sjukvården som har tagit mina besvär på allvar. Då hade det gått 1,5 år sedan förlossningen. Hon gjorde ultraljud längs mellangården, och både i slidan och i analen. Det visade sig att muskeln som går som en hästsko runt hela bäckenbotten, levator, nästan har släppt från ett fäste vilket gör att jag är svagare på den sidan. Det är inget som går att åtgärda. Sen var hela den muskeln fortfarande uttöjd sedan förlossningen och hade svårt att gå tillbaka. Mellangården ser bra ut men är inte helt hel på insidan. Det är inget som skapar problem nu men kan ev behövas åtgärdas i framtiden. Sfinktern är hel! Så all den informationen tog jag med mig tillbaka till fysioterapueten och fick då styrkeövningar för rumpan och stretchövningar för rumpan och bäckenbotten. Jag körde stenhårt men den träningen under en månad och efter det blev jag snabbt bättre. Nu kan jag ha menskoppen igen, jag har inte lika ont vid sex längre och jag har inte lika ont i bäckenbotten som tidigare. Jag klarar till och med av att jobba heltid som idrottslärare. Jag har inte bajsat på mig igen men jag kan fortfarande ha svårt att hålla inne fisar (men ändå bättre än förut!).

Enligt specialistläkaren är risken att jag får en stor förlossningsskada igen lika stor/liten som den var innan jag fick skadan eftersom det har sytts ihop så bra och läkt väldigt fint. Men det är under förutsättningen att barnet är normaltstort vilket mitt andra barn inte var vilket var anledningen till att jag sprack så mycket. Därför har jag blivit lovad både tillväxtultraljud och möjlighet att välja ks om jag vill. Återstår bara att se om de kan hålla vad de lovar...

Jag har haft en enorm tur med tanke på vilken stor skada jag fick! Många andra blir inte så bra sydda som jag på operation, får hjälp av sjukgymnast eller undersökning av specialist. Det finns de som har jätteont, bajsar på sig och tillslut behöver stomi. Har man fått en stor förlossningsskada borde ultraljudsundersökning vara obligatoriskt ett år efter förlossningen!