Hej!
Jag är en tjej på 14 år & jag har problem med att sova borta, har någon väldigt, väldigt bra tips för detta. Som ni förstår lider jag då av separationsångest & har gjort sen jag var 9 år. Jag känner att det är dags att ta tag i detta nu //Tildeee
Hej TS!
Jag hade också stora problem med att sova hemifrån när jag var ung. Det höll i sig tills jag var 16, mest för att jag "tvingade" mig själv att sova över hos min dåvarande pojkvän.
Jag tror att det är bra att öva på att sova borta hos goda vänner, kanske du och dina vänner kan anordna en filmkväll med övernattning? Man klarar oftast av det bättre om man inte tänker så mycket på att man ska sova borta. Gör det inte till en stor grej. Ät gott, ha kul, och om du blir trött så "passa på" att försöka somna i soffan istället för att göra hela "gå och lägga sig" - rutinen med borsta tänderna, bädda osv. Det var oftast den rutinen som gjorde mig ledsen och orolig.
Jag vill också tillägga att det kommer att ordna sig! Jag flyttade hemifrån efter studenten, till en ort ganska långt ifrån hemma, vilket var väldigt jobbigt men samtidigt lärorikt. Nu är jag 27, har fått jobb i en ort nära mina föräldrar och jag bor ca 20 minuter från dem. Nu känns det som att jag är "hemma" på riktigt. Det gjorde det aldrig när jag bodde långt bort. Vissa personer är helt enkelt hemkära, och det är väl trevligt ändå, om man vill umgås med sina föräldrar ????
Hej TS!
Jag hade också stora problem med att sova hemifrån när jag var ung. Det höll i sig tills jag var 16, mest för att jag "tvingade" mig själv att sova över hos min dåvarande pojkvän.
Jag tror att det är bra att öva på att sova borta hos goda vänner, kanske du och dina vänner kan anordna en filmkväll med övernattning? Man klarar oftast av det bättre om man inte tänker så mycket på att man ska sova borta. Gör det inte till en stor grej. Ät gott, ha kul, och om du blir trött så "passa på" att försöka somna i soffan istället för att göra hela "gå och lägga sig" - rutinen med borsta tänderna, bädda osv. Det var oftast den rutinen som gjorde mig ledsen och orolig.
Jag vill också tillägga att det kommer att ordna sig! Jag flyttade hemifrån efter studenten, till en ort ganska långt ifrån hemma, vilket var väldigt jobbigt men samtidigt lärorikt. Nu är jag 27, har fått jobb i en ort nära mina föräldrar och jag bor ca 20 minuter från dem. Nu känns det som att jag är "hemma" på riktigt. Det gjorde det aldrig när jag bodde långt bort. Vissa personer är helt enkelt hemkära, och det är väl trevligt ändå, om man vill umgås med sina föräldrar ????