Vad kan jag göra för att öka min chans?
Jag var en 38årig kvinna utan barn och väldigt ledsen över det då jag alltid önskat mig barn (och en kärnfamilj).
Jag har inte lyckats träffa en partner pga att jag varit olyckligt kär i mitt ex i sex år nu. Vi träffades när jag var 31 och var ihop i två år. Jag hade aldrig varit så kär innan och inte heller han sade han. Vi var varandras första kärlek. Efter ett år blev det lite svajigt pga att jag är en mkt social tjej och har många killkompisar. Han var lite osäker och svartsjuk.
En killkompis blev kär i mig. Jag var inte intresserad och markerade tydligt tyckte jag men min pv tyckte det var jättejobbigt. Jag är snäll och omtänksam som person och även då mot honom och fortsatte umgås som vänner. Mitt ex klarade inte av det utan gav ultimatum. Jag sade att jag inte ville sluta vara vän med kompisen då vi känt varandra i femton år som vänner och han var ledsen och skör nu pga sina känslor för mig. Mitt ex blev otroligt sårad och kände sig bortvald och gjorde slut och vi hördes inte av på ett år. Jag tog det väldigt hårt.
Efter ett år började jag och exet umgås lite igen som vänner. Han markerade noga att han inte var intresserad av något mer med mig. Jag var fortfarande kär i honom. Vi sågs då och då som vänner, bara i större grupper och aldrig själva. Jag tycker det kändes som att det var en viss spänning mellan oss men kan ju vara bara pga mig. Han sökte ofta mitt sällskap i gruppen, satt gärna bredvid och tittade mkt på mig när jag inte såg enligt mina kompisar.
En gång när vi varit på fest sade han att han hade varma känslor för mig och vi kysstes men blev avbrutna. Dagen efter förklarade han att han bara hade varma vänskapliga känslor för mig och att han var ledsen för misstaget dagen innan och att han hoppades att jag inte kände mer för honom.
Jag pratade en del med honom vid ett senare tillfälle över min oro att inte bli mamma och han sade att han kände likadant inför att kanske inte bli pappa. Så jag föreslog att vi kunde ju skaffa barn ihop. Efter lite funderande gick han med på det och vi gjorde en insemination (inte sex). Jag blev gravid på första försöket.
Ca en månad efter det (innan jag visste att det tagit sig) hörde jag av en kompis att han börjat träffa en annan tjej. När jag frågade honom sade han att det stämde men att jag inte skulle oroa mig för han ville fortfarande att vi skulle få barn tillsammans och han skulle sätta vårt barn framför allt.
Han blev jätteglad när han fick höra att jag var gravid. Han var med på alla bm-besök och höll mig i handen på rutin-ultraljudet och var väldigt engagerad, läste bebisböcker etc.
Han nämnde aldrig nya tjejen men jag hörde av min kompis att hon fortfarande fanns i bilden, att han pratat mkt med kompisen om att göra slut med henne i början av graviditeten för hon var visst inte jätteglad över den och då sade han att det inte kändes rätt med henne men det verkade inte ha blivit av. Nu är jag i 9e månaden och hon finns fortfarande på ett hörn även om han aldrig har nämnt henne till mig förrän nu när han sade att det kanske inte passar sig att han är med på förlossningen. Han sade det som att jag kanske inte är bekväm med det pga att han har flickvän.
Jag vill inte ha med honom om han inte vill vara med.
Men... jag är fortfarande jättekär i honom och hoppas någonstans att det kan bli vi igen. Att kanske nya tjejen backar när bebisen kommer och allt då. Tror ni att det finns en chans? Att han kanske återfinner känslorna för mig när vi får vårt gemensamma barn? Jag förstår att chansen inte är stor men finns det någon chans alls? Hur ska jag bete mig för att öka chansen så mkt som går?
Vi har bestämt att när bebisen kommer så ska han vara mkt hos mig, kanske 3 dagar i veckan och då ta ledigt från jobbet (jag är föräldraledig då). Så gör vi så tills barnet är kanske 6 mån, då börjar han vara själv med henne någon dag då och då och så ska vi ha varannan vecka när hon blir större.
Det blir en stor omställning att ses så mkt. När vi var ihop umgicks vi och sov ihop varje natt i princip. Nu har vi aldrig varit ensamna sedan den ggn han kysste mig på festen. När vi setts har det bara varit med en barnmorska eller så hemma hos en kompis typ två ggr. Nu ska vi vara själva mycket med bebisen. Så jag hoppas hoppas det kan göra någon skillnad. Jag tycker fortfarande det är mkt spänning mellan oss men som sagt, kan vara bara jag. Önskar så att jag kunde få min kärnfamilj och mannen i mitt liv.
