Drottningen1970 skrev 2018-08-08 21:22:59 följande:
Fast han kommer med största troligast att få gemensam vårdnad då det krävs väldigt mycket för att förlora rätten till vårdnad. Sen är det BARNET som har rätt till umgänge och biendeföräldern som har SKYLDIGHET att tillgodose det behovet för barnet. Om man obstruerar och inte medverkar så som TS har för avsikt att göra så är det en högst verklig risk/chans att pappan istället får ensam vårdnad och helt på egen hand kan bestämma. Jo så funkat det. Sen att vägen genom dessa rättsprocesser tar tid är en annan femma.
Om man lägger juridiken åt sidan så finns det även en högst moralisk fråga som även Visar på lämplighet varvad det gäller flräldrarskap. Den dagen man väljer att bli förälder så förutsätts det att man sätter sitt barns bästa före sin egen bekvämlighet.
Mamman har ensam vårdnad=Hon kan flytta med barnet.
Även om pappan skulle ansöka om delad vårdnad, så tar det oerhört lång tid innan det ser insidan av en rättssal. Under tiden är det fritt fram för mamman att flytta med barnet vart hon än behagar, och av vilken anledning hon än har.
Delad vårdnad är inte vanligt att man får, om mamman och barnet bor långt borta. För det skapar problem. Och även OM han fick delad vårdnad, så är inte det = nu måste barnet och mamman flytta tillbaka. Utgångsläget i tingsrätten kommer vara där man står just den dagen som ärendet behandlas. Har mamman då flyttat tidigare, så kommer ingen tvinga någon tillbaka. Barnet kommer också anses rotat på det nya stället.
Men visst, om hon väntar 1-2 år med att flytta, och dagen i rättssalen kommer innan dess, då kan pappan få delad vårdnad , och sätta sig emot en flytt.
Man har inte som boende förälder alltid heller möjlighet att stanna kvar på exakt samma ställe där barnet tillverkades. Ibland, som i detta fall, så är det frågan om jobb och försörjning. (Och familjen mamman har). Och det är ett giltigt skäl (enligt mig) att lytta på sig. Allt handlar inte om att man som boende förälder hela tiden ska svansa för den man som lämnat mamman och barnet. HAN KAN JU FLYTTA PÅ SIG OCKSÅ, om det är viktigt med delad vårdnad och vecka/vecka.
Barnens behov handlar inte enbart om tät kontakt till umgänges föräldern (ast det är viktigt). Men försörjning, tak över huvudet, och en lycklig mamma är absolut lika viktigt. Om inte viktigare tom.
Och det finns ingen risk med att hon förlorar vårdnaden om barnet här. Hon har ensam vårdnad, och gör lagligt inget fel i och med att lytta. Sedan bör hon ju diskutera hur umgänget ska se ut eter flytten. Om pappans krav är orimliga, så kommer även tingsrätten se det. Och förstå varför hon inte kunde gå med på att barnet kastades 50-100 mil 1 gång i veckan, och aldrig år vila. Pappan har också en skyldighet att vara tillmötesgående angående umgänget. Det är inte enbart boende föräldern som har ansvaret för den delen.
På vilket sätt är man olämplig som mamma, om man haft ett seriöst förhållande som resulterat i barn. Om man för det förhållandet flyttade 100 mil. Så år man barn med mannen, och så lämnar han en+barnet. Han har sitt liv på orten, jobb , familj, vänner. Men mamman står då utan jobb, familj, vänner. Och får även ta största ansvaret för barnet. Vem är det som säger att det är just den platsen mamman ska leva kvar på? Man kan ju se det rån synvinkeln att pappan, som aldrig behövde ge upp något ör förhållandet, nu år flytta på sig. Det finns inget som hindrar det. Moraliskt el, anser jag att det är att lämna sin fru+barn ensamma, utan jobb och omgivning med stöd. Att sedan stå och kräva att barnet ska stanna där hen är efter det, det är omoraliskt. Barnet behöver den närmaste personen (vilket här är mamman), och hon behöver både jobb och omgivning som gör henne lycklig. Så...pappan som ställde till det kan ju flytta på sitt arsel om han vill ha varannan vecka!
Även han valde att bli förälder, så varför ska inte han då uppoffra någonting, medan TS ska uppoffra allt?
