Vad ska jag göra?

Ja, inte kan du tvinga henne till att ha sex. Även om hon tog missfallet bra, så låter det inte så. Kanske behöver hon ha samtalsstöd för att komma vidare. Att hon saknar vänner och familj under en svår tid är ju inget konstigt, då ett missfall kan leda till sorg. Huruvida er relation kommer överleva kan ju bara framtiden utvisa, men jag skulle gissa att ju mer du pushar desto svårare blir det. Däremot kan du ju försöka att ni gör trevliga saker med barnet.

Att upptäcka att ens kommande bebis dött på RUL är inte, under några som helst omständigheter, att upptäcka det tidigt! Det är att ha gått nästan halva graviditeten och trott att man varit gravid!

Så nej, sannolikheten att hon "tagit det bra" är inte speciellt stor och det är inte ett dugg konstigt att hon säger nej när du tjatar om sex!

Om ni ska ha en chans att överleva som par så måste du backa avseende sexet! Din sambo behöver gå till en kurator och prata om det som skett. Ni behöver troligen även gå till en familjerådgivare för att ta er igenom detta.

Jag har haft ett missfall och ett MA. I mitt fall så upptäcktes det i v12 att liten dött (MA). Att förlora en efterlängtad bebis två gånger höll på att ta knäcken på oss som par!

Ni behöver PRATA om det som hänt! Inte sopa under mattan och säga "vi tog det ganska bra".

Har hon nämnt något annat skäl att göra slut än att komma närmare vänner och familj? För om det är det enda problemet kanske ni tillsammans kan överväga att flytta närmare? Hon mår kanske fortfarande väldigt dåligt över missfallet och behöver hjälp att bearbeta det, men om hon saknat vänner och familj sen hon flyttade så kan det ju vara ett jättestort skäl till att det inte funkar mellan er. För ert barns skull är det ju jättebra om ni kan hålla ihop, och kanske finns någon kompromisslösning på boende som ni båda kan trivas i. Stockholm har ju många områden som är väldigt lantliga, med skog, ängar och bondgårdar. Sen behöver ni ju prata om er relation, helst tillsammans med parterapeut, oavsett om ni ska göra slut heller inte.

Hon tycker väl att hennes känslor för mig har blivit mindre starka eftersom jag tidigare alltid sagt att jag aldrig kommer flytta till Stockholm.

Vi bor i Västerås idag som har väldigt bra förbindelser emellan.

Hon pendlar med tåg till jobbet där och det tar endast 50 min.

Många andra som faktiskt bor i Stockholm kan ha längre restid än så inom Stockholm till jobb, vänner osv. så jag förstår egentligen inte grejen med det.

Jag har också lämnat min familj och vänner så hon är ju inte ensam om det.

Västerås blev kompromissen från början för att vi skulle kunna fortsätta vår relation i och med att ingen av oss ville bo där den andra bodde.

Har sagt till henne för några månader sen att jag har övervägt Stockholm för att kunna hålla ihop min lilla familj.

Under förutsättning att hon fortfarande älskar mig.

Ja, det lär nog bli parterapi.