Hur komma vidare efter psykisk misshandel?

Tid. Dina negativa minnen måste få tid att bytas ut mot nya positiva sådana. Gör så mycket roligt du möjligtvis kan under dagarna så kommer, så småningom, mardrömmarna på nätterna bytas ut mot detta.

Jag önskar att jag hade ett bättre svar men det är dessvärre sanningen.

Det har gått 6 år nu. Jag är i stort sätt återhämtad.

Har varit för utsatt för en sjuk mor som gjort så mot mig hela mitt liv. Tillsammans ihop med ett ex som var livsfarlig kunde min mor ihop härja sönder hela mitt liv & få dom som inte gilla mig av olika anledningar, så jag mer än gång ville ta mitt liv som en närstående gjorde. Att vuxna människor går på att ens följa någon som har som mål att vända andra mot en, kommer alltid för mig vara en gåta. Människor som inte kan tänka är farliga. Själv förstår jag att när någon vill kontrollera att andra behandlar en illa är för att dom misslyckades förstöra en själv. Nu har jag som tur är bra människor i mitt liv. Så dom har idag inte en chans mot mig. Lycka till och bara håll dig till människor som kan tänka. Normala människor köper inte det ditt ex håller på med.

Att jag drogs till ett livsfarligt ex från första början och andra människor grundar sig i att jag drog till det destruktiva liv jag kände igen och växte upp med. Far med missbruk & psyksjuk mor. Tycker du ska boka in tid till psykolog att få all hjälp kunna hantera ditt ex och dom igentligen väldigt svaga människor hon lyckas få över på sin sida mot dig.

Jag har själv varit i samma sits levde tillsammans med en man som psykiskt misshandlade mig, vi var gifta och fick ett barn tillsammans. Han kontrollerade mig till den milda grad att jag blev ekonomiskt ruinerad och hamnade både hos inkasso och kfm.

När vårat barn var 1 år kom det fram att han träffat en annan kvinna och gjort henne med barn. Han stack med henne och tur var det för jag hade nog inte kunnat ta mig ut ur relationen jag var så pass trasig, nedtryckt och tillintetgjord.

Första tiden efteråt var jag bara arg arg och arg mest på honom och kvinnan han var otrogen med.

Det har gått fyra år sen nu vi skildes, jag mår bättre och mer självförtroende och faktiskt träffat en ny man men tyvärr så sitter vissa saker kvar tex att jag är rädd för att säga/göra fel och han ska bli arg fast jag vet att det inte kommer hända. Den nya mannen är helt insatt i vad mitt ex utsatte mig för.

Mitt råd är att ta hjälp tex av centrum för kvinnofrid för att prata och bearbeta.

Hej, vad jobbigt det låter. Tror att du skule må bra av profesionell hjälp. Du kan lida av post traumatisk stress. Gå till närmaste vårdcentral. Berätta att du varit deprimerad och lider av sömnsvårigheter etc. Så får du prata med en psykolog som kan hjälpa dig att reda i dina tankar och känslor och må bättre på sikt. Ta hand om dig!

Det går att komma vidare. Jag var tillsammans med en man i 5 år han utsatte mig för psykisk misshandel. Jag gav mitt ältande om vad han hade gjort mot mig 1 år sen bestämde jag mig att sluta älta och börja leva på årsdagen brände jag lappen med hans namn filmade och skickade till de närmaste att det fick vara bra. Självklart kommer saker upp som jag kommer ihåg men jag tänker en kort stund på som sen får tankarna gå vidare. För mig har detta hjälpt enormt mycket för jag vet att det är han som är förloraren i detta. Han behåller inte en tjej jag ser när folk pratar med honom deras obekvämhet som jag inte såg tidigare. Klarar du inte av att släppa det tar olika tid givetvis så tycker jag att du ska ta samtalshjälp för du är värd att leva ett liv som du vill inte genom hur du hade det. Jag hejar på dig det finns en så mycket ljusare sida på andra sidan och den är värd att kämpa för.

Tack för alla svar.

Jag har gått terapi och det hjälpte väldigt bra. Det var egentligen det som fick mig att förstå att jag varit utsatt för en sjuk människa som har ett hänsynslöst beteende från första början. Jag fick i nästan 1,5 år innan de tyckte att jag var färdig. Det enda som är kvar är som sagt avskyn och ilskan mot henne och de som lagt sig i och gått emot mig. Det är svårt att släppa att människor faktiskt kan vara såna...

Håller med

Jag känner såhär. Den här människan har verkligen försökt förstöra mitt liv och är en ond människa. Ändå så verkar hon klara sig undan utan konsekvenser. Hennes beteende får inga konsekvenser utan tvärtom kan hon förstöra för andra bäst fan hon vill och bara gå vidare till nästa.

Hur fan ska man hantera det faktum att man aldrig kommer att få upprättelse för den psykiska misshandeln någon utsatt en för?

Tycker inte det låter som att terapin har hjälpt dig riktigt, eftersom du fortfarande ältar det. Eller så har du en depression i botten (som förstärker de dåliga känslorna), som du kanske skulle behöva medicin o behandling för. 

Det är farliga tankar du är inne på. Ditt mål bör vara ett liv där du aldrig tänker på/träffar henne men du heller inte önskar henne något illa.

Konsekvenserna kommer kanske för henne längre fram, eller inte. Det är helt omöjligt att svara på. Folk kommer trots allt undan med fruktansvärda saker i vår värld.

Men vad tjänar du på att tänka på det eller drömma om det? Du bör fokusera på att bli så lycklig som möjligt. Det kommer du aldrig bli så länge dim fokus ligger på rättvisa/hämnd. Om hon är så hemsk som du säger så skulle säkerligen vetskapen om din fortsatta smärta glädja henne. Det är knappast vad du vill.

Genom att du fortfarande låter henne påverka dig till denna grad så har hon fortfarande makt över dig.

Förlåtelse (dock inte på det sättet där du upprepar samma fel igen) är enda sättet att på riktigt gå vidare. Och det absolut svåraste någon kan göra.

Du har helt rätt! Men det handlar absolut inte om hämnd utan snarare en frustration av att någon kan skada någon annan så hårt för att i slutändan aldrig få konsekvenser för det utan snarare tvärtom få alla på sin sida. Jag skulle aldrig sjunka så lågt att jag tar det i egna händer, det lovar jag alla! Så där behöver ingen vara orolig. Det kanske lät så på mitt inlägg men så är det absolut inte. Jag tror aldrig att hämnd leder till något bra i slutändan!

Oavsett vad så har du rätt. Jag vill vara lycklig och jag vill må bra. Fokus borde ligga på det istället för bitterhet över henne. Du sa något väldigt bra när du säger att hon säkerligen skulle må bra av att veta att hon fortfarande påverkar mig och att det fortfarande ger henne makt över mig.

Men finns det mer konkreta tips på vad jag ska göra när tankarna på henne och allt hon gjorde börjar smyga fram? Finns det några bra tips på vad man ska göra för att inte fastna i dessa tankar?

Jag tänkte lite på ditt inlägg och det kan stämma i det att jag kanske borde tagit tag i mitt ältande mer. Men å andra sidan så är det ändå en stor skillnad mot när jag började gå i terapi. Då tyckte jag fortfarande om henne och då var jag fortfarande i ett slags förnekelsestadium där jag inte förstod hur illa hon behandlat mig och att det var en väldigt dålig relation. I.o.m. det så började vi försöka komma på nya knep för att förbättra min självkänsla och den har helt klart blivit bättre. Och det är väldigt mycket tack vare det som jag började få självrespekt och då kom bitterheten mot att jag tillät det hela hända.

Så på ett sätt är min nuvarande ilska ett sundhetstecken eftersom det visar att jag inte längre har så dålig självrespekt att jag tolererar sånt här. Men å andra sidan är ältandet något som i slutändan förstör för just mig och ingen annan så det i sig är ett destruktivt beteende.

Jag gör såhär. Jag ger det här ett halvår till. Om jag fortfarande ältar detta i huvudet om ett halvår så kommer jag be om att få börja igen med terapin.

Håller med

Det finns inga magiska lösningar tyvärr. Däremot finns det vissa trix du kan testa. Ett stort problem med den här typen av situationer är att man tenderar att älta det hela alldeles för mycket och vid helt fel tillfällen. Det är helt ok att tänka på det som skett, det är även nödvändigt för att kunna utvecklas och gå vidare. Dock är det kanske inte rätt tillfälle efter en utekväll full med alkohol eller klockan 11 på kvällen när du ska jobba dagen efter osv.

Det gäller att styra när tankarna kommer upp. Ett effektivt sätt för många, efter lite träning, är att upprepa ett mantra gång på gång, högt eller tyst. Vad du säger spelar ingen roll, jag har kört namnen på mina barndomsdjur. Du kan välja en låttext, citat, bilmärken, amerikanska presidenter eller vad du nu gillar.

Poängen är enbart att du aktivt ska rabbla det tills din hjärna tappar tråden och du omedvetet börjar tänka på någonting annat. Det kan ta ganska lång tid i början men det fungerar.

Ju mindre du tänker på henne vid "fel" tillfälle, desto bättre kommer du må.