Är 35 och gravid och han pressar mig till abort, han har varit otrogen och det enligt honom är rätt

Du ska dumpa svinet och behålla barnet. Det klarar du, det gjorde jag, helt ensam.

Jag personligen hade funderat skarpt på om en sån person verkligen är en person jag vill ha som pappa till mitt barn och därmed på ett eller annat sätt vara fast med honom för alltid. Om du verkligen genomför aborten, se då till att den blir så total att du även aborterar bort honom ur ditt liv, du förtjänar bättre!

Har även förståelse för om du satsar på att bli ensamstående, tiden rinner kvickt för kvinnor som är 35 eller äldre och vill ha barn. Samt att du inte ska behöva göra saker som du ångrar. Jag skulle mest ångra att jag lät honom vara kvar i mitt liv oavsett val. Om du väljer att bli ensamstående så var beredd att det blir tufft men du kommer fixa det.

Hur klara du det, jag är helt själv verkligen, nyss avslutat min utbildning, jobbsökande, måste flytta ut från han. Vart tar jag vägen, var börjar jag?? Fruktansvärt.

Jag tänker samma sak, men han bad mig försvinna, han kommer skänka en tanke till mig eller barnet om jag behåller det även om vi så ligger hemlösa ute och ber om hjälp. Kommer han vända blicken. För han vill inte ha barn och vill leva live5 säger han jag är så chokad, han har varit elak stundtals genom åren men nu när han Råå, mår så dåligt skämms som bara den. Och samtidigt tänker jag för fridens skull gör jag abort För jag orkar inte bråka om han skulle börja jävlas.. Usch så ledsen djupt chokad, hjärtat gör så ont

Behåll! Han kan dra åt helvete.

Om du inte har några barn sedan tidigare och gärna vill ha så behåll! Du är 35 år. Och inte vill du väl vara ihop med den där mansgrisen ändå? Gör slut och behåll säger jag.

Behåll barnet! Låt honom gå. Ställ in dig på att ta hand om ditt barn själv. Du klarar det! Behåll barnet för allt i världen!

Måste du flytta, kan inte han göra det så har du ett problem mindre?

Ja det är en svår sits där det inte finns några enkla svar och enkla lösningar. Man Oavsett vad du beslutar dig för så kommer det kännas hårt på ett eller annat sätt.

Jag blev pappa emot min vilja när jag var 18 så jag vet någonting om hur det känns att tvingas in i föräldraskap. Det har varit åratal av ilska, aggressioner, förtvivlan och starka känslor av hat och bitterhet mot mamman som har bearbetats med psykologhjälp. Jag var naturligtvis själv lika skyldig till att hon blev gravid. It takes 2 to tango. Men jag var alldeles för panikslagen och arg för att klara av att tänka så då. Idag har jag kontakt med dottern som blev resultatet men så har det inte alltid varit.

Vet inte om jag har något bra råd att ge och jag vill absolut inte framstå som att jag pressar dig åt ett håll eller annat. Rätten till att besluta om abort och rätten till att besluta om att behålla är kvinnans och så måste det vara då frågan ytterst handlar om huruvida man ska göra ett ingrepp i kvinnans kropp eller ej.

Men var inte rädd att ta psykologhjälp om det blir kortslutning i huvudet. Utan den hjälpen vet jag inte hur det hade gått för mig. Det kanske går bättre för dig. Han kanske blir mer talför när choken och paniken som han nu verkar ha, lagt sig. Eller så försvinner han för alltid. Under alla omständigheter så tycker jag inte det låter som något pojkvänsmaterial om jag ska vara ärlig. Än mindre ett pappamaterial. Att vara ensamstående förälder är skitjobbigt på alla sätt. Men vill man verkligen så.....Allt går utom nyfödda barn som Lill-Babs sa

Som någon sa, gör du abort så se till att abortera bort honom ur ditt liv också, en gång för alla.

Omg vilket vidrigt as han är. Hoppas du inser ditt eget värde här. Dumpar grisen behåller barnet och går vidare. Du är 35år. Detta kanske är enda chansen du får att skaffa barn. Sumpa inte det för ett jävla as skull. Varför står du ens ut med honom?