• Äldre 27 Jun 14:36
    29495 visningar
    354 svar
    354
    29495

    För oss som har väntat på ett plus i mer än ett år...

    Kämpat i 2år nu utan något plus. Fel på både mig och sambon. Påbörjade utredning sept-17 men då den inte gått rätt till måste vi börja om vilket våran relation inte klarar av i nuläget. Så otroligt less på allt denna resa fört med sig, dvs bara negativitet :(


    Försökt plussa sedan juli-16. Ofrivilligt barnlösa, kvinnlig faktor (pco) och manlig faktor (få spermier)
  • Äldre 28 Jun 10:42
    #27
    Barnlängtan31år skrev 2018-06-27 22:52:58 följande:

    Så jobbigt för er!

    När man har bestämt sig för att vilja bli gravid känns allt så roligt och spännande, men tänk vad denna resa kan vara allt annat än rolig och spännande. Rättare sagt, väldigt tuff!

    Kram!


    Ja.. Det var en skräckblandad förtjusning men mest glädje och fjärilar i magen. Kan ju säga att inga av dessa känslor existerar. Man kan inte ens vara intim med sin partner längre pga allt liggandes på schema. Önskar att man aldrig hade börjat försöka helt ärligt.. :(
    Försökt plussa sedan juli-16. Ofrivilligt barnlösa, kvinnlig faktor (pco) och manlig faktor (få spermier)
  • Äldre 28 Jun 21:48
    #29
    Kellie13 skrev 2018-06-28 13:13:01 följande:

    Med min dotter så tog det 1 år att bli gravid och sen när vi några år senare ville ha ett syskon så blev ja gravid efter några månader men råkade ut för ett MA och efter det tog det ungefär 1.5 år att bli gravid igen efter det, så har nu en liten i magen som beräknas till 6 juli. Det jag vill komma fram till i mitt inlägg är att 1 år är igentligen inte så lång tid att vänta (fast jag VET, det känns som en evighet) Man trodde ju på nått sätt (iaf jag) att det är bara att ha sex vid ägglossning så ska det ske, men det är så mycket annat i kroppen som ska stämma överens för att det ska lyckas, så tyvärr e det ju inte så enkelt Jag tror på det där med att inte försöka tänka på det för mycket, även fast det är assvårt att inte göra det! 

    Jag köpte ägglossningstester då när vi försökte men det hände inget och då slutade jag med dom och försökte "lägga ner" i huvudet det där med att bli gravid och då blev jag gravid. Så för mig så funkar inte dom testerna för då tänker jag för mkt på det. Jag hoppas och tror att det ska lyckas för er också snart, för som sagt 1 år är inte så länge. Mitt råd är att hitta nått att göra, typ nån hobby eller nått annat som tar upp eran tid så ni inte lägger för mkt tankar på att bli gravida. 

    Lycka till! Jag känner med er och vet hur frustrerande det känns. Kramar!


    1år helt utan plus är lång tid och ofta en indikation på att något kan vara fel.. Det var det första våran läkare sa till oss när vi efter 1år och 2mån sökte hjälp.

    Och hade teorin om att tankar gör en ogravid så hade fertilitetsbehandlingar såsom insemination, hormonbehandlig och ivf inte fungerat för någon, för det är ett ständigt tänkande, ultraljud, äggmätningar, planerat sex och planerade testdagar! Stressar man däremot upp sig och att mens tex uteblir av den anledningen, då kanske.. Men annars är "sluta tänk på det" en av dom största myterna som finns inom fertilitet, tyvärr.. Hade vi genom tankar kunnat se till att inte bli gravida hade man inte behövt uppfinna flertalet preventivmedel.
    Försökt plussa sedan juli-16. Ofrivilligt barnlösa, kvinnlig faktor (pco) och manlig faktor (få spermier)
  • Äldre 23 Aug 12:15
    #42
    Dontgiveup skrev 2018-08-23 10:09:06 följande:

    Hej!

    Jag hade tänkt att starta en egen tråd först, men såg nu att många är i samma situation.Jag och min sambo har försökt skaffa barn i 2 år nu och inget har hänt.

    känner en stor sorg varje månad. vi har varit på första utredning i våras och inge fel har dem hittat än på någon av oss. läkaren skrev ut letrozol som jag åt i 4 månader men inget hände. vul visade att jag hade äggblåsor som skulle ägglossa men inget hände.Varit utan Letrozolen nu i två månader. vi har vidare utredning nu i oktober. hur ska man orka mer? man har ju ingen att prata med riktigt heller om det här.

    vad är det för fel på mig, jag har ju ägglossning varje månad och jag har mens regelbundet varje månad.


    Är i precis samma sits som du. Över 2år av försök och ingenting har hänt trots utredning och letrozole. Dock har min sambo få spermier så jag tror att min pcos och hans problem inte ger allt för höga odds :(

    Har du fått kolla att du faktiskt ägglossar med blodprov? Jag fick nämligen aldrig göra det vilket är väldigt dumt. Fick heller inte spola äggledarna så kan ju lika gärna ha stopp någonstans :(

    Nu är det tydligen krav på äggledarspolning så kräv en sån plus att få ta blodprov för att se att ägget verkligen släppt.
    Försökt plussa sedan juli-16. Ofrivilligt barnlösa, kvinnlig faktor (pco) och manlig faktor (få spermier)
  • Äldre 24 Aug 14:24
    #47
    Dontgiveup skrev 2018-08-23 20:53:07 följande:

    hej, nej jag har aldrig kollat med blodprov, läkaren kollade bara med vul hur många äggblåsor jag hade, och varje gång har jag haft 2 st äggblåsor som varit mogna. varit så glad när man gått därifrån för att sen när mensen kommer varit så ledsen. jag hade jätte ont när mensen kom också fy fan, vakna på natten och aldrig haft så ont, tror det va letrozolen.

    jag har tänkt på det med äggledarspolning och kommer ta upp det i oktober. och sen kommer jag kräva blodprov. äter du letrozol nu ? hur mår duav den?


    Kräv blodprov också för tydligen kan man ha mogna ägg utan att dom släpper.

    Jag åt 5 kurer letrozole men slutade för ett tag sedan då de inte gav resultat. Hade alltid en äggblåsa men vet aldrig om jag ens ägglossade. Fick biverkningar som ångest, blev deppig och blev otroligt torr & skör "där nere". Gick tillslut inte att ha sex knappt :/ Våran utredning måste dessutom göras om men pga utbrändhet orsakat av barnlösheten så la vi bebisverkstaden på hyllan :(
    Försökt plussa sedan juli-16. Ofrivilligt barnlösa, kvinnlig faktor (pco) och manlig faktor (få spermier)
  • Äldre 7 Oct 23:25
    Barnlängtan31år skrev 2018-10-07 20:02:24 följande:

    Hur går det för alla?

    Själv väntar vi fortfarande på en första tid hos läkare. Nu har det gått 15 månader. Idag känns det lite extra tungt. Flera vänner runt omkring är gravida med sitt andra barn. Och här är jag, inte ens gravid med första. Allt känns bara så tungt.

    Inte så upplyftande inlägg direkt :)


    Nyligen separerat från min partner.. Riktigt tråkigt. Båda väldigt trasiga efter allt med barnlösheten och oseriös utredning :(
    Ofrivilligt barnlös sedan 2016, ensamstående (nyligen separerad).
Svar på tråden För oss som har väntat på ett plus i mer än ett år...