Hej! Så skönt att se att jag (och min sambo) inte är ensam. Vill tyvärr också vara med i eran klick. 

Jag är 28, sambon 32. Vi slutade med p-piller januari 2017. Men under hela första året hade jag varken ÄL eller mens. Men maskineriet såg bra ut i ultraljud. Har oregelbundna och långa cykler efter att det kommit igång så det är inte lätt och även om vi ÄL-testat och prickat av med sex vid rätt tidpunkt har inget hänt. 

Nästa steg är nu på tisdag då jag ska ringa och komma igång med fertilitetsutredning. Men känns jättejobbigt. Har inte gjort annat än att ringa till läkare och de tycker att vi ska vänta och vänta och vänta. Nu när de öppnar så måste jag väl också vänta på att ens få en tid. 

Känner precis som dig TS att tiden rinner ut. Så många om. Om vi bara slutat med p-piller tidigare, om jag satt ner foten ordentligt hos doktorn istället för att gå med på att vänta och äta primolut istället för tex pergotime, om jag provat fler naturläkemedel... 

Har ni något emot att vi gör en sammanställning som man kan kopiera när något händer i ens utredning? Har sett det i andra trådar och gör det lite lättare att hänga med på vars alla är. Även ni som redan fått plus så vi vet hur det gick för er! Här är min om någon vill lägga på.

Luno: 28 år, sambo 32. Försökt sen jan 2017. Ingen mens i ett år, nu långa och oregelbundna cykler (35-52). Allt ser bra ut på ultraljud och värden. Hemmatest visar bra simmare. Ev PCOS? Ska ta kontakt för att börja infertilitetsutredning 4/9.

Sammanfattning:

Luno: 28 år, sambo 32. Försökt sen jan 2017. Ingen mens i ett år, nu långa och oregelbundna cykler (35-52). Allt ser bra ut på ultraljud och värden. Hemmatest visar bra simmare. Ev PCOS? Ska ta kontakt för att börja infertilitetsutredning 4/9.

Barnlängtan31år: Jag 31, min man 32. Försökt sen juli-17. Har regelbunden mens med positiva äl-test. Har gjort ett VUL pga spottings som var utan anmärkning. Mannen gjort hemmaspermaprov som var positivt (kan dock inte lita på dem). Har börjat med fertilitetsutredning och väntar nu på svar från spermaprov. Jag har tagit hormonprover precis som jag tror är normala (enligt min egen bedömning på svaret). Väntar på ett första besök som borde ske om typ en månad.

ericawberg: jag är 21 och mannen 27. Försökt sedan maj 2017. Ringde i juni och pratade med dem och utredning startades. Tagit tester, lämnar spermaprov och papper. Nu väntar vi på en kallelse son förhoppningsvis blir snart. Sista kontakten var i juli.

Kawi: 36 år, min man 39, har en son på 3.5 år och har försökt aktivt sedan januari 2017. Testat allt (livsstil, vitaminer, liggschema osv..) Gjorde fertilitetsutredning i april 2018 som visade att allt ser bra ut. Uppstartsmöte för IVF 3/9. Privat klinik Göteborg.

Känns så jävla piss idag. Jag har väntat hela sommaren på att de ska öppna och idag är dagen. Jag är ledig och gick upp tidigt. Provade ringa flera gånger men de öppnade inte fören 7.45 Jag ringde en minut efter att de öppnat telefonen. "Tyvärr finns inga lediga tider att bli uppringd på idag. KLICK"
</3

Fanns iallafall ett formulär som öppnats där man kunde skicka in. Men känner mig så dum. När jag svara på alla frågor så verkar ju allt tiptop. inga problem hittas, jag har cykel om än krånglig, vi har inte försökt såå länge sen min cykel kom igång. Vi ligger inte varannan dag. Det är väl bara mitt fel att det inte blivit. Inte legat nog mycket eller tränat nog, eller ätit nog bra.
Tänk om de inte tar in oss. Tänk om det bara är min otålighet som är problemet. Men tänk också tvärtom. Om sambon skjuter blanks så är det bortkastad tid att fortsätta försöka. Eller om det är något med mig som inte upptäckts.

Vill bara gömma mig under täcket. Känner jag vården rätt så ska nya tester göras och ditten och datten och SEN kanske jag får typ letrozol. Och ska vänta. Och prova. Och slappna av.
Känner mig så urlakad av att vänta. Som att det holkar ur mig.

Sammanfattning:

Luno: 28 år, sambo 32. Försökt sen jan -17. Ingen mens i ett år, nu långa och oregelbundna cykler (35-52). Allt ser bra ut på ultraljud och värden. Hemmatest visar bra simmare. Ev PCOS? Utredning igång (september) men det finns inga tider för provtagning förens i november!

Barnlängtan31år: Jag 31, min man 32. Försökt sen juli-17. Har regelbunden mens med positiva äl-test. Har gjort ett VUL pga spottings som var utan anmärkning. Mannen gjort hemmaspermaprov som var positivt (kan dock inte lita på dem). Har börjat med fertilitetsutredning och väntar nu på svar från spermaprov. Jag har tagit hormonprover precis som jag tror är normala (enligt min egen bedömning på svaret). Väntar på ett första besök som borde ske om typ en månad.

ericawberg: jag är 21 och mannen 27. Försökt sedan maj 2017. Ringde i juni och pratade med dem och utredning startades. Tagit tester, lämnar spermaprov och papper. Nu väntar vi på en kallelse son förhoppningsvis blir snart. Sista kontakten var i juli.

Kawi: 36 år, min man 39, har en son på 3.5 år och har försökt aktivt sedan januari 2017. Testat allt (livsstil, vitaminer, liggschema osv..) Gjorde fertilitetsutredning i april 2018 som visade att allt ser bra ut. Uppstartsmöte för IVF 3/9. Privat klinik Göteborg.

H@llon: Snart 34 år, sambo 32 år. Har en treårig son. Försökt sedan sommaren 2016. Efter fertilitetsutredning fick jag i våras reda på att jag har hydrosalpinx på vänster sida, bra äggreserver, superbra spermaprov. Väntar IVF (måste dock ev stänga av äggledaren innan). Undertiden kör vi med Letrozol, liggschema och nu också Donaferty.

April2: Hej! Vi har försökt i ca 1 och ett halvt år. Påbörjat utredning i maj 2018. Inga barn sedan tidigare och har ännu inte fått träffa någon läkare eller barnmorska utan bara fyllt i formulär och lämnat prover. Min sambo fick besked om att han behöver lämna ett till spermieprov nu i slutet av september. Jag är glad att vi är igång men blir tokig på att vänta.. Känns som att jag väntat i flera år, först på att komma igång med att försöka få barn, sedan på att det ska lyckas och nu på att få besked.. Jag är 34 och min sambo några år äldre!

Vi är intagna för utredning! Men var så arg och uppriven när jag pratade med dom. De kunde tydligen se via tidigare prover att jag troligast har PCOS men läkaren som återkopplade då sa att de såg bra ut. Om de nu misstänkt det sen jan. Varför har inga nya åtgärder gjorts??

Iaf blodproverna som jag ska ta (om) till utredningen kunde göras ganska fort men spermaprovet måste vi vänta till november.
Inte fått återkoppling än men mina testresultatet påvisar PCOS efter vad jag har kunnat googla mig till...

Men det känns positivt nu. Hade positivt ÄL-test förra veckan (cykel 53 dagar). så nu har jag något att hänga upp hoppet på, även om jag inte förväntar mig något :) 

 

Jag åt p-piller innan. Är det något jag försöker framföra till andra är SLUTA MED P-PILLER I TID. Det tog lite över ett år innan jag ens fick min mens, vi som trodde vi skulle hunnit bli gravid och tom kanske ha en knodd innan dess.

Jag har också fått mer och mer mensvärk. Har det i princip hela tiden förutom veckan efter mens. Så konstigt, hade pytte mensvärk innan jag började med piller, och inget under tiden jag åt. Åt Neovletta i 7 år och sen bytte till Estrelen sista två åren. Senaste cykeln har varit lite bättre men har "glömt" hur kämpigt det är att bara vara livmoderbärare och ha ett vanligt liv, som att jobba och le och låtsas som man inte har så ont.

Försöker undvika ibuprofen så långt jag kan men ibland går det ju inte. :(  www.1177.se/Norrbotten/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Ska-jag-undvikaibuprofen-om-jag-vill-bli-gravid/

Jag ska också köra bisolvon den här cykeln! Både jag och gubben tänkte vi. Äntligen är spermatestet i sikte,  nästa vecka, så direkt det är gjort blir det bisolvon. 

 

Har också funderat mycket på munkpeppar och rosenrot. Men känns dumt att börja nu när jag (förhoppningsvis) får den gemensamma tiden hos läkaren innan nästa cykel så vill inte rucka något.

Någon som har provat munkpeppar/rosenrot/bidrottninggelé?

Vad tråkigt att det inte fungerar för er Milnyr. Har tyvärr inga tips om tistuationen :(

Var hos min svägerska i helgen och fick accidently veta att de är gravida efter sitt IVF!!!!

Blev så så glad men också så frustrerad. De bor i Uppsala och från det att utredningen startades fick de göra sina prover och undersökningar, inga fel hittades och allt var klart för IVF på tre månader.

Jag bor i Luleå, är nu tre månader in i utredning (men kontakt med vården i ärendet 1,5 år) och har inte ens fått göra spermaprovet. Läste en annan tråd om just Luleå där man skrev att väntetiden på vårat sjukhus var 6-7 år för IVF (och då gör man ändå det slutgiltiga IVFet i Umeå (4 h bilresa), man gör bara förundersökningarna på plats här) , vilket jag verkligen inte hoppas stämmer. Det är fullt privat också.

Vi har fått tillbaka resultatet av spermaprovet. Det såg bra ut. (Som vi egentligen redan visste) Så två månaders väntan "förgäves" innan vi kan ta tag i det riktiga problemet (som är min eventuella PCOS) Men skönt att ännu ett steg är avklarat. Idag lördag borde jag ha haft ÄL i onsdags och på måndag åker sambon bort på jobb hela veckan. Får hoppas att det ger utslag idag eller imorgon åtminstonde.

Hur går det för er?

Hej. Efter snart prick två år har jag äntligen fått göra en helt vanlig gynundersökning med någon som kan idag. Har under resan gjort gynundersökning med vanlig läkare som sa att allt såg bra ut. Bullshit! Hon idag tittade i tio sekunder och konstaterade det vi misstänkt. Jag har PCOS. De spolade mina ledare och FY SATAN, gjorde så ont!! Äggledarna såg bra ut men beskedet blev: Chansen till vanlig graviditet är mycket liten för er. Jag skriver remiss till IVF på en gång.

Har både känt mig jätteledsen över det faktum att jag i princip inte kan bli med barn själv men samtidigt så glad att nu blir det full fart framåt mot IVF! Hoppas få göra det till våren eller senast hösten sa hon. Ska få köra letrozol under tiden som vi väntar på IVF.

Skickar extra pepp till er idag!

Men  GRATTIS BARNLÄNGTAN! Efter min PCOS-diagnos så fick vi remiss till IVF i Umeå, observera att det är för hela norra och delar av mellansverige och vi fick komma in efter två månader!! Så misströsta inte :D

 

Vi började med letrozolen och på första kontrollen visade att inte ett dyft hänt och jag bara.. gick sönder kan man väl kalla det. Gav upp officiellt, tyckte inte det var kul eller spännande längre det här med barn.

I samma veva får vi svar från IVF-kliniken. Kände mig mycket kluven och googlade på att inte vara glad för IVF och det gjorde mig mycket lugnare. Verkar vara en vanlig reaktion. Vi var på infomöte och kom fram till att ge letrozolen någon chans innan IVF, för vill ju helst undvika hela proceduren.

 

Förra veckans kontroll på letro visade ett fint ägg på 18 mm!!!! "När som helst nu" sa dom. ÄL-testen har visat negativt sen dess. Vissa verkar få ovitrelle i samband med letrozol men min läkare brukar inte skriva ut det. Blev så irriterad när jag för första gången på 2 år får ett ägg så vill de inte att jag tar ovitrellen som mer eller mindre garanterat äggloss och började planera att höja dosen inför nästa kur istället.

Är nu på dag 17 ( de sa att jag borde ha haft ÄL på dag 14) och fick just vad jag gissar på är en ÄL-flytning??? Var det sjukaste! Har någon av er sådana?

Så förhoppningsvis kanske det kommer en ägglossning ändå. Hoppas så så så!

Blir så irriterad! Äter ju också Letrozol. Hade ett fint ägg och efterfrågade ovitrelle och de sa att "de brukar inte använda det" och vill istället höja dosen nästa gång. Hallå? Vi har ett ägg, varför ska vi planera för nästa omgång istället för att ba ta ovitrelle och få det här ägget att släppa! Har läst flera som får samma svar på vissa kliniker. Verkar vara väldigt olika. Blir så trött. Hoppas verkligen att ni får  till ÄL. Hur har du haft det med ägg? Positivt Äl-test? Flera ägg? Jag hade 18 mm på dag 12 men sen dess inget positivt ÄL (förutom att jag hade en ÄL-flytning dag 15.) Nu dag 22.. Känner du biverkningar av letrozolen? 

Vars är ni någonstans nu i utveklingarna?

Har preciiiis kommit till startgropen för IVF jag med. Hämtade ut mina sprutor igår!  Hoppas hoppas hoppas bara jag börjar blöda i dagarna för annars hinner vi inte innan de sommarstänger på Livio i Umeå! 

Vad kul för er!!!

Alltså, kan jag va värsta partypoopern och fråga om en sak? Har ni känt av några kalla fötter? 

Direkt vi fick remissen så blev allt som förbytt, jag tvivlade på min sambo, på att skaffa barn var rätt. Kände så i några månader och sen förbyttes det till det vanliga upp och ner i att skaffa barn. Sen bestämde vi för att sluta försöka med letrozol och köra på IVF och då kändes allt SÅ SÅ bra. Älskade min sambo så mycket och så säker på att vi vill ha barn tillsammans. 

Nu, direkt efter att jag hämtat ut sprutorna så kommer samma tankar tillbaka men nu svänger de hejdlöst! Drömde om ett ragg för 10 år sedan som jag inte ens känner, och när jag vaknade kände jag nästan det som en kramp att jag MÅSTE undersöka det spåret sen sov jag någon timme till och vaknade och kände inte alls så? Jag blir galen. 
Min vän tror att jag har undantryckta känslor och tycker jag ska bromsa upp IVF, min syster tror att det är helt enkelt kalla fötter. Känner mig knäpp som i ena stunden vill fly landet och hitta någon annan och andra stund vara så säker på att det här är rätt.  Jag VILL inte stoppa nu men jag vill inte göra fel val bara för att man längtat så och vandrat så lång väg. Men hur vet man? Hur vet man om det är på riktigt tvivel eller kalla fötter?

Tack så mycket. Jag har redan pratat med min sambo och han tycker det är jobbigt att jag känner så (vilket jag förstår) men han har svårt att förstå mig utan "tycker mer synd om sig själv". Så nu när det svänger hejvilt så gör jag honom bara ledsen., han är dessutom bortrest nu så har som inte kunnat prata.

Min vän är absolut inte en sån som vill mig illa men hon är kärriärsdriven och har ingen barnlängtan alls. Har alltid ityckt att -det är väl bara att vänta, är det så bråttom att bli med barn när jag sökt stöd hos henne de senaste 2,5 åren när inget visar positivt. Jag tror att hon egentligen inte vill att vi ska ha barn för att allt helt enkelt ska fortsätta  som det är nu Jag har också tänkt att det är hormoner men, som du säger, så kom jag på att jag äter ju inga nu haha

 

Idag känner jag mig säker! Vill bara inte ångra det här. Vill ju ha en familj, inte ett barn.
Tack för ditt svar, om någon annan  känt eller inte känt såhär får ni gärna skriva en rad.

Äggplock: 19 ägg
Befrukade: 5
Till fysen: 0
men en blastocyst som vi fick tillbaka och veta imorse hade fäst i min mage!

Hej! Svarar på mitt eget inlägg för jag tänker kanske att det kan hjälpa någon. Hade som sagt jävligt ont i magen och plussade. Hade svårt att ligga på sidan och det liksom sprängde i magen när jag stod eller gick, kunde absolut inte böja mig fram. Mådde relativt bra på rygg. Ringde 1177 och förklarade ev överstimulering men hon visste inget så hon tyckte jag skulle fara till vårdcentralen fast jag sa att det går inte att komma fram där. Så ringde igen 1177 på morgonen kl 6 för jag hade så ont, var även lite tungandad och hon visste vad ÖS var och sa åk till akuten direkt. De på akuten däremot "vi vet inte vad överstimulering är så kan du inte vänta tills gyn öppnar?"

På gyn blev jag omedelbart inlagd.  Hade vätska i buken och ena lungan. Fick blodförtunnade sprutor och dropp för att inte blodet skulle bli för tjockt när det vätskat ur sig i buken. Fick ligga inlagd i en vecka och jag kommer aldrig mer göra direkt återföring efter ÄP igen! Men jag har ju som sagt PCOS så är ju lättare att få ÖS.

Det var fint dock att få ultraljud varje dag i princip så från att det inte gick att se något tills att det fanns en äggsäck och senare ett hjärtslag. Vi är just nu i v 12, peppar peppar! Blev sjukskriven i 4 v och var i princip sängliggandes. Var väldigt skönt i retroperspektiv att va både sjukskriven och nygravid, för jag kunde sova och äta när helst jag ville istället för att jobba. Så det tog 3 år allt som allt.

Mina kalla fötter är som bortblåsta! Ser bara framemot nu!

Önskar er alla kraft och tålamod. Jag vet hur hopplöst det känts och hoppas ni såklart, får era plus snart!!