För oss som har väntat på ett plus i mer än ett år...

Precis så är det! Undrar när man kan få känna sig lugn? :) Tror att man läser för mycket om allt som kan gå fel..

Å så spännande! Förstår att det är nervöst, var ju en evighet att vänta! :) Hoppas hoppas att det går vägen!

Alltså, kan jag va värsta partypoopern och fråga om en sak? Har ni känt av några kalla fötter? 

Direkt vi fick remissen så blev allt som förbytt, jag tvivlade på min sambo, på att skaffa barn var rätt. Kände så i några månader och sen förbyttes det till det vanliga upp och ner i att skaffa barn. Sen bestämde vi för att sluta försöka med letrozol och köra på IVF och då kändes allt SÅ SÅ bra. Älskade min sambo så mycket och så säker på att vi vill ha barn tillsammans. 

Nu, direkt efter att jag hämtat ut sprutorna så kommer samma tankar tillbaka men nu svänger de hejdlöst! Drömde om ett ragg för 10 år sedan som jag inte ens känner, och när jag vaknade kände jag nästan det som en kramp att jag MÅSTE undersöka det spåret sen sov jag någon timme till och vaknade och kände inte alls så? Jag blir galen. 

Min vän tror att jag har undantryckta känslor och tycker jag ska bromsa upp IVF, min syster tror att det är helt enkelt kalla fötter. Känner mig knäpp som i ena stunden vill fly landet och hitta någon annan och andra stund vara så säker på att det här är rätt.  Jag VILL inte stoppa nu men jag vill inte göra fel val bara för att man längtat så och vandrat så lång väg. Men hur vet man? Hur vet man om det är på riktigt tvivel eller kalla fötter?

Det är svårt att veta. Jag har själv haft sådana känslor och tankar i vårt förhållande för några år sedan. Upplevde det jättejobbigt! Tillslut så pratade jag med min pojkvän (var ej gifta då) och bara att jag tog upp det gjorde att jag sedan väldigt snabbt kände att jag visst vill leva med honom och att jag åskade honom. Jag menar inte att du behöver ta upp det med din partner, men att sådana känslor kan komma. Och det behöver verkligen inte leda till separation. Att din vän tror att det är undanryckta känslor, det vet hon inget alls om. Klart att denna resa påverkar. Mycket hormoner och stora beslut. Din vän kanske bara vill väl, men tyvärr kan vissa ?gotta sig? i intriger. Men din vän kanske inte alls är en sådan person. Jag har en vän som jag känner nästan inte vill att det ska gå för oss, då hon själv inte har barn. Fast jag vet inte, men min känsla är så tyvärr. Det har gjort att jag inte riktigt vill prata med henne om vår process.

Ta inga förhastade beslut, men förstår att detta måste vara jättesvårt. Kanske ni kan vänta till efter sommaren med att sätta igång, bara för att få landa lite?

Ta hand om dig!

Tack så mycket. Jag har redan pratat med min sambo och han tycker det är jobbigt att jag känner så (vilket jag förstår) men han har svårt att förstå mig utan "tycker mer synd om sig själv". Så nu när det svänger hejvilt så gör jag honom bara ledsen., han är dessutom bortrest nu så har som inte kunnat prata.

Min vän är absolut inte en sån som vill mig illa men hon är kärriärsdriven och har ingen barnlängtan alls. Har alltid ityckt att -det är väl bara att vänta, är det så bråttom att bli med barn när jag sökt stöd hos henne de senaste 2,5 åren när inget visar positivt. Jag tror att hon egentligen inte vill att vi ska ha barn för att allt helt enkelt ska fortsätta  som det är nu Jag har också tänkt att det är hormoner men, som du säger, så kom jag på att jag äter ju inga nu haha

 

Idag känner jag mig säker! Vill bara inte ångra det här. Vill ju ha en familj, inte ett barn.

Tack för ditt svar, om någon annan  känt eller inte känt såhär får ni gärna skriva en rad.

Hej!

Fastän det är så sjukt jobbigt att få ett svar man inte vill ha så är det ändå skönt att man får svar på varför saker och ting inte går som planerat. Det låter ju positivt att det "bara" är ägglossningen - det finns ju massa hjälp att få  Önskar er lycka till och att ägglossningen kommer igång för dig.

Vi har precis också gjort en utredning. Allt såg fint ut hos mig, men min sambo har slöa spermier och få till antal... Han ska göra ett nytt prov i slutet av sommaren, men om det också är dåligt blir det ivf. Denna eviga längtan och väntan. Allt är en oändlig väntan. Och jag är livrädd att det inte ska gå vägen alls.

[quote=79688960][quote-nick]Barnlängtan31år skrev 2019-06-13 18:44:07 följande:[/quote-nick]

Förstår verkligen din oro, väntan och längtan! Det finns så mycket hjälp att få, men vägen dit kan kännas som en evighet. Men konstigt nog, så går tiden!

Stort lycka till, hoppas ni får komma igång med behandling snabbt i höst!

[/

Får sån ångest över att jag inte kan göra någonting åt detta. Önskar att vi fick remiss på en gång så att vi kunde köra igång direkt till hösten. Hjärtat går ju sönder lite mer för varje dag.

Någon som vet om ÄL skjuts på efter spolning? Borde fått positivt på ÄL-stickorna för flera dagar sedan men nada.

Äggplock: 19 ägg

Befrukade: 5

Till fysen: 0

men en blastocyst som vi fick tillbaka och veta imorse hade fäst i min mage!

Grattis!! :) stort lycka till! Så himla roligt att höra!

I vecka 12! :) Hur är allt med dig?

Hej! Svarar på mitt eget inlägg för jag tänker kanske att det kan hjälpa någon. Hade som sagt jävligt ont i magen och plussade. Hade svårt att ligga på sidan och det liksom sprängde i magen när jag stod eller gick, kunde absolut inte böja mig fram. Mådde relativt bra på rygg. Ringde 1177 och förklarade ev överstimulering men hon visste inget så hon tyckte jag skulle fara till vårdcentralen fast jag sa att det går inte att komma fram där. Så ringde igen 1177 på morgonen kl 6 för jag hade så ont, var även lite tungandad och hon visste vad ÖS var och sa åk till akuten direkt. De på akuten däremot "vi vet inte vad överstimulering är så kan du inte vänta tills gyn öppnar?"

På gyn blev jag omedelbart inlagd.  Hade vätska i buken och ena lungan. Fick blodförtunnade sprutor och dropp för att inte blodet skulle bli för tjockt när det vätskat ur sig i buken. Fick ligga inlagd i en vecka och jag kommer aldrig mer göra direkt återföring efter ÄP igen! Men jag har ju som sagt PCOS så är ju lättare att få ÖS.

Det var fint dock att få ultraljud varje dag i princip så från att det inte gick att se något tills att det fanns en äggsäck och senare ett hjärtslag. Vi är just nu i v 12, peppar peppar! Blev sjukskriven i 4 v och var i princip sängliggandes. Var väldigt skönt i retroperspektiv att va både sjukskriven och nygravid, för jag kunde sova och äta när helst jag ville istället för att jobba. Så det tog 3 år allt som allt.

Mina kalla fötter är som bortblåsta! Ser bara framemot nu!

Önskar er alla kraft och tålamod. Jag vet hur hopplöst det känts och hoppas ni såklart, får era plus snart!!

Ja, efter 3 misslyckade försök skulle vi börja med nästa ivf. Synarela i 10 dagar men mensen som skumle komma dök inte upp...tog ett test och gissa. + Ofattbart!

Bara v6. Så mycket osäker och jag bara bävar....

Så roligt, jag har helt missat ditt inlägg! Hoppas att allt gått bra och att du mår bra! :)

Jag är i vecka 20 så några dagar kvar till halvtid! :) rul var fint, fantastiskt att få se den :) Jag känner även sparkar flera gånger om dagen, fortfarande så svaga att det bara känns mysigt!