Bo kvar?

Alltså vad er det med er alla? Ni förstår aldrig att den där "happy famelydrömmen", bara är en myt? Skall du leva på 7k när allt är betalt? Ja, klarar du det så. Fan också, var hon inte tacksam för allt slit du la ner i ert drömhus? Eller blev huset hon i stället, som tog all din tid? Ja bo du kvar där, och fortsätt att snickra, varje ledig timme du har. Vi får väl se hur många nya, som står ut med det? Renoveringsobjekt är inte bra, Oman inte är 2 om det, men lycka till!

Nu var vi 2 i detta husköp och kom överens om att det fanns en del att göra, nej jag glömde inte bort henne i detta, hon var också med i renoveringarna. Visa henne lika mycket kärlek som innan husköp..

Ja, då är det ju bara att beklaga, att hon lämnade.

Det låter definitivt som att det är värt att försöka. Håll koll på din ekonomi extra mycket. Renovera inte upp dina pengar innan du skaffat dig en buffert. Lite målarfärg och tapeter går väl an, men jag menar att du drar åt svångremmen lite innan du har klart för dig hur allt blir med utgifter.

Om det inte fungerar får du väl sälja. Inte så farligt ekonomiskt sett då huset är värt mer än lånen.

Men eftersom banken givit klartecken så kör.

Och lycka till med kärleken när den dyker upp igen.

Låter vettigt! Behåll ditt drömhus!

Min hyra ärr ca 1000kr mindre per månad, så hyra är inte billigare tyvärr. Behåll huset

Du har ju inget att förlora på att behålla huset . Tror du kommer ångra dig om du säljer direkt utan att prova att bo själv i det. Fungerar det inte så sälj men då ha du iaf gjort ett försök. 

När jag skilde mig från min man för lite över ett år sedan var jag i helt samma läge som du är nu. Jag ville inte ge upp huset som vi lagt ner så mycket tid på att renovera trots att det var ett stort lån att ta ensam. Beslöt mig ändå för att ta risken. Nu har jag bott i över ett år för mig själv och i sommar renoverar jag de två sista gästrummen. Jag har verkligen inte ångrat mitt beslut. Tvärtom är jag väldigt lycklig att jag inte gav upp.

Jag är förstås realistisk och vet att om jag träffar en ny som inte vill bo i ett renoveringsprojekt så måst jag sälja I och för sig kan jag inte riktigt se mig själv med en person som vill bo i en lägenhet där man aldrig måst göra något själv. Jag råkar faktiskt gilla att ha något projekt på gång hela tiden 

Om du känner att du ekonomiskt klarar dig på vad som blir kvar tycker jag du skall hålla huset. Om det är i bra skick och i ett bra område får du det sålt om du någon dag kommer på andra tankar.

Bo kvar! Du vet efter ett år om det går runt, men lägg dig på minsta möjliga renoveringsnivå kostnadsmässigt. Om du ändrar dig senare kan du sälja då

Min situation ser ungefär likadan ut

Dock i ett nyare hus i bra läge men i en ort som inte är superhet

Att sätta mig i en trist gammal lägenhet finns inte på kartan, i en ny skulle kostnaden bli ungefär som för huset och halva ytan...

Om/ när jag träffar en trevlig tjej kan vi ha det skitbra här eller sälja och starta om ifall det känns eller passar bättre för oss

Jag kan leva alldeles utmärkt så länge men utan större utsvävningar

Det är värt det varenda dag !

Lycka till ????

Min input då, som äger ett hus tillsammans med min fru som tydligen tröttnat på mig och inte vill ligga är följande. Detta är alltså egentligen ett råd till mig själv för 10 år sen.

Guldläge! Du har möjlighet att äga ett hus själv, och det är fantastiskt. Vad du ska göra nu är att behålla huset, och när du träffar någon, se då för FAN till att BEHÅLLA huset skrivet på DIG ENBART och skriv äktenskapsförord. 
På så sätt vet du att om kvinnan ifråga tröttnar så kommer du att ha huset kvar, och det blir heller ingen press på er relation, med det menar jag att om man förutom själva känslorna man har för varandra har syltat in sig på en massa andra sätt tex ekonomiskt och med gemensamt boende så blir allt så mycket jobbigare om ena parten ledsnar.
Så behåll ditt hus och vad du än gör, skriv INTE över halva på framtida partner utan låt henne bo där och betala sin del så länge hon bor kvar.