Hur slutar man att konstant tänka på att man vill ha barn

Jag önskar  att de där som kommer med såna där urdumma påståenden kunde förklara exakt hur tankarna skulle kunna påverka fertiliteten?! Om man kunde styra över den behövdes ju inga p-medel alls, eller hur? Bara tänka stenhårt, "jag vill bli gravid, jag vill bli gravid" så blir man inte det. Nä, ts, lägg ner allt sånt och lyssna inte på dom som säger så! Ni ligger inom normaltid än med god marginal och du har blivit gravid en gång så jag tror absolut inte det är nåt fel på dig/er. Tänk hur möe du vill och planera hur möe du vill. Ägg, spermier, slemhinna- inget av det påverkas av vad du tänker! Skulle det mot all förmodan ta över året så får ni söka hjälp då.

Jag var i din situation och har inte lyckats bli gravid och vi har försökt i många år. Även med ivf men blev aldrig gravid.

Jag mådde så dåligt och grät i flera år. Kunde inte glädjas för någon och mådde dåligt när jag såg alla gravid magar. Även under lunchen pp jobb satt jag och grät i badrummet för jag orkade inte träffa mina gravida kollegor och lyssna på deras snack.

Idag har jag accepterat att läget är som det är och jag kan inte göra något åt saken.

Jag känner en viss sorg fortfarande men det är mer hanterbart.

Jag hoppas att det blir annorlunda för dig och att du lyckas bli gravid.

Du är inte ensam...

Fysisk stress kan påverka så äl uteblir (och det märker man ju!) , men den psykiska press/stress månader och år av försök innebär påverkar absolut inte fertiliteten. Då skulle ingen bli gravid efter IVF t.e.x för det är enormt psykiskt påfrestande. Gjort 15 IVF.er själv och första barnet tog drygt 10 år så det vet jag... De flesta som aktivt försöker bli gravida tänker och planerar och 85% av dom blir också gravida inom ett år. 90% inom 2 år. Av de resterande 10 procenten är det definitivt ingen som får diagnosen "tänkt för mycket".

Lycka till nu!

Det är en ren myt. Tänk lite logiskt- hur  kan man styra fertiliteten med tankar? Den styrs till stor del av hormoner och äggkvalitet för att inte tala om spermiekvaliteten. Infertilitet beror lika ofta på mannen, men det är kvinnan som inte ska tänka på det!  Fullständigt ologiskt alltså. Under de 11 år nu vi försökt få första och andra barnet har INGEN läkare ens på minsta lilla vis antytt att felet beror på vad jag tänkt. Och ingen läkare skulle heller påstå det. Det är dom där förståsigpåarna som själva blev gravida hur snabbt som helst som kommer med de där påståendena. Vi som fått kämpa halvt ihjäl oss vet bättre än att skuldbelägga kvinnor på detta vis. För det är ju det som det handlar om- att skylla på att det är kvinnans eget fel att hon inte blir gravid på studs när det för det mesta bara handlar om att det tar lite tid. Vilket det ju gör för de flesta, de flesta blir faktiskt inte gravida på studs.

Usch vad ledsen jag blir för din skull :( <3

Jag håller alla tummar och tår att det ska gå vägen för mig och sambon. Men man kan ju inte sluta tänka dumma tankar, förhoppningvis var missfallet ändå ett bevis på att vi kan. Annars vet jag inte hur jag kommer tackla det. Låter som att du kommit en bit på vägen iallafall, kan tänka mig att man kanske aldrig kommer kunna acceptera det fullt ut. Ni har inte funderat på att adoptera?

Mannen ville inte det och idag är jag 35 år och han är några år äldre. Vi börjar komma upp i åldern och det är dyrt och tar lång tid att adoptera.