• lindal­icious
    Äldre 28 Jun 16:36
    10792 visningar
    10 svar
    10
    10792

    Berner sennen??

    Jag och fästmannen har varit ett par i 10 år. Vi har inga barn och kan tyvärr ej få. Han jobbar heltid medan jag pluggar hemifrån i 2-3 år till och sen kommer jag jobba max 50% (nedsatt arbetsförmåga pga bilolycka). Vi är båda mycket hundkära och jag är uppväxt med flat coated retriever och chihuahua, medan sambon aldrig haft egen hund.

    Vi har efter många års väntan äntligen bestämt oss för att tiden och orken finns för en hund.

    Vi har båda läst massor och hälsat på hos olika raser. och fastnat helt för Berner sennen. Vilken härlig ras!!

    Nackdelarna hos rasen med sjukdomar vet jag om. Likaså hög försäkring osv.

    Men det jag skulle behöva hjälp med är... jag får smärtskov kanske 3-4ggr/mån. Det värsta sitter oftast bara i en dag och då sover jag mest och orkar inte gå långpromenader eller aktivera en hund som man ska mer än det nödvändiga. Sambon kan dock ta långpromenad när han kommer från jobbet. Men jag vill ändå veta utifall det kör ihop sig, står en hund (Berner sennen) ut med att inte få lika mycket aktivitet och motion som annars, några dagar varje månad? Om hunden skulle lida för mycket av det skulle jag hellre avstå hund. Jag skulle såklart aktivera den med det jag kan hemma, men kan inte ta mig ut på långa promenader eller liknande.

    Den andra frågan. Är det dumt att ha en såpass stor ras dels som första hund (vi räknar med att gå valpkurs och ev lydnadskurs och annat som dyker upp längs vägen), och är det dåligt för hunden att vi bor i lägenhet och inte har en gård att släppa ut den på?

    Vi bor i en trea med stor inglasad balkong, men har ingen gård. Dock har vi bil så vi tar oss lätt till skog och mark inom tre minuter, där hunden kan få springa av sig.

    Är det något annat jag missat att tänka på? Vi är lite rädda att göra fel så hunden får lida för det och vi känner att detta är ett stort ansvar som måste bli rätt från början. Om vi ej har rätt förutsättningar för just denna ras får vi såklart tänka om. Men jag har blivit så förälskad i rasen att jag har svårt att se någon annan nu. Deras personlighet verkar så "lagom" på alla sätt. Varken för lite eller för mycket. Och jag älskar en stor hund. Vi har även bla träffat några Sankt bernhards men den fastnade vi inte för på samma sätt och inte heller Leonbergern (även om alla vovvar är fantastiska). New foundland är också mysig men Berner sennen känns så perfekt!

    Vad tycker ni som har kunskap av rasen?? Tänker vi rätt eller fel? Borde vi se oss om efter en mindre ras eller skulle det kunna fungera ändå?

    Mvh

    Förhoppningsvis blivande hundägare


    Don't get mad, get even.
  • Svar på tråden Berner sennen??
  • Äldre 28 Jun 16:45
    #1

    Älskar sennen underbara hundar men som du vet så är det sjukdomar, väldigt mycket sjukdomar. Vänner till oss hade 6 stycken på tio år alla blev sjuka och fick avlivas.

    Det är mysiga hundar och ganska lätta att ha med att göra men egna hahaha senaste jag hade med att göra var helt enkelt sån att kände han inte för att träna den dagen vi var på kurs så var det bara så helt enkelt

    Det ska inte vara nån fara med smärtskoven om du istället kanske gör lite extra som mental stimulans dom dagarna, det mentala är ju nästan viktigast.

    Däremot hade jag inte skaffat så stor hund i lägenhet och absolut inte sennen om ni har trappor

  • Äldre 28 Jun 16:56
    #2
    +2

    Du verkar medveten om hälsoproblemen rasen har och att det är en ras som behöver aktivitet och motion för att må bra vilket är A och O . Att bo i lägenhet ser jag inte som en nackdel så länge du motioner och aktiverar hunden. Många hundar med tomt blir tyvärr bara utsläppta på tomten för att göra sina behov och roa sig själv vilket jag personligen inte ser som ett ultimat hundliv. Även en krävande ras bör klara av lugna dagar då och då så om din sambo sköter långpromenaderna innan/efter jobbet tror jag absolut det funkar att bara ta kortare promenader under dagen dom dagar du har ont. Hunden kan ju tex bära klövjeväska eller dra bildäck för att aktivera den dom dagar du inte mår bra. Skulle det visa sig att hunden absolut inte är nöjd finns det ju dogwalkers som du betalar för att ta ut hunden på en långpromenad mitt på dagen och man lär känna mycket folk på hundkurser där du säkert kan få napp om du behöver hundvakt dom dagar du har ont.

  • lindal­icious
    Äldre 28 Jun 17:59
    #3

    Tack för era svar. Ja tyvärr är det ju detta med sjukdomarna som är det stora minuset. Synd på en sådan härlig hund. Ojoj sex hundar på tio år, det blir mycket sorg

    Ja vi bor högt upp i lägenhet med bara pensionärer och ca en miljon trappor hehe, men vi åker alltid hiss så trapporna i sig är inget problem.

    Jag är sä nervös att bli första gångs ägare, att inte kunna aktivera hunden rätt eller tillräckligt. Det låter betryggande det ni säger dock och tack för förståelse och idéer på träning/mental stimulans. Och jag har bara några få intressen som att måla tavlor och göra smycken, så det mesta av vårat fokus och nya stora "intresse" blir ju hunden. Konstigt hur man kan längta så många år och sedan när det väl är dags tvekar man. Det känns nästan som vi planerar för barn haha. Men man vill ju inte bli en av de där som efter ett år hamnar på blocket "pga allergi" och alla andra ursäkter folk drar.. Jag skulle hata att behöva lämna bort en hund dels ur egen synpunkt skulle gråta sönder mig, och dels för att jag vill att hunden ska ha det tryggt med ett hem hela livet. Visst man kan aldrig veta men man vill ju som göra allt för att få det fungera..

    Tanken är att vi ska flytta till hus men det ligger isåfall längre fram i tiden. Hunden skulle iaf sällan behöva vara ensam i och med att jag pluggar hemma. Och ingen av oss är ute på mycket aktiviteter eller tycker om att festa osv. Vi åker motorcykel ibland men annars ser vi mest film, är ute i skogen/promenerar, åker till sjön på picnic eller äter mat haha. Killen jagar ibland och jag målar tavlor, men 90% av tiden är vi hemma.

    Klövjeväska var ett bra tips, tack!, det skriver jag upp tills den blir äldre.

    Är det bäst med vanligt halsband eller sele på valpen/unghunden utöver när den springer fritt?


    Don't get mad, get even.
  • Äldre 28 Jun 18:39
    #4

    Usch ja så fruktansvärt att behöv säga farväl så tätt.

    Jag föredrar sele på valpar, ja även vuxna hundar.

    Med en stor, tung ras ska du vara försiktig i valp/unghundsåren med motionen, trappor, hoppa ner från säng/soffa osv deras leder är ju ett problem så det är bäst att ta de långsamt.

    Det är nervöst som första ägare men valpkurser är till stor hjälp, kolla bara upp vilka metoder dom lär ut, vissa är fortfarande fast i dominanstänketboch det kan bli såååå fel. Sunt förnuft kommer man långt med

    En sak som är väldigt bra att tänka på är att liten blir stor och allt ni tillåter lilla skrutten för den är sååååå söt hänger kvar sen när den är stor, lurvig och tung Been there, Done that hahahaha

  • Äldre 28 Jun 18:50
    #5
    +1

    Tycker ni låter som dom perfekta hundägarna !! Det är mycket jobb men så värt det . Hur löser ni valptiden när du ha ont? Klarar du att bära ut en valp några g/timmen dom dagar du mår dåligt?
    Jag föredrar breda mjuka halsband före sele. Tycker jag har bättre kontakt med halsband, upplever att dom snabbare lär sig linförighet och tycker dragiga hundar blir värre och starkare i sele. Sele har jag bara när jag spårar.

  • lindal­icious
    Äldre 28 Jun 19:59
    #6
    Starka skrev 2018-06-28 18:39:55 följande:

    Usch ja så fruktansvärt att behöv säga farväl så tätt.

    Jag föredrar sele på valpar, ja även vuxna hundar.

    Med en stor, tung ras ska du vara försiktig i valp/unghundsåren med motionen, trappor, hoppa ner från säng/soffa osv deras leder är ju ett problem så det är bäst att ta de långsamt.

    Det är nervöst som första ägare men valpkurser är till stor hjälp, kolla bara upp vilka metoder dom lär ut, vissa är fortfarande fast i dominanstänketboch det kan bli såååå fel. Sunt förnuft kommer man långt med

    En sak som är väldigt bra att tänka på är att liten blir stor och allt ni tillåter lilla skrutten för den är sååååå söt hänger kvar sen när den är stor, lurvig och tung Been there, Done that hahahaha


    Tack för råd, Jag skriver upp sele på listan här

    Ja jag har förstått att man ska vara (kanske extra?) försiktigt med motionen på valpar överlag och främst större raser. Att dom får springa fritt och tumla runt men inga ordentliga långa koppelpromenader. Men det tycker jag borde vara självklart med alla småvalpar. Ska tänka på det angående hoppa upp o ner i säng o soffa ofta också, det hade ingen av oss tänkt på.

    Ja det var bra tips det ska jag tänka på angående kurserna! Jag vill bara jobba med positiv förstärkning, absolut ingen bestraffning. Vi såg en ung kille här om dagen vars amstaff hade sprungit iväg okopplad, sen när ägaren fick tag på hunden bara brottade han ner den i marken, satte ett knä i halsen och skrek "GER DU UPP, GER DU DIG!" och bara ryckte i öronen . Helt sjukt!! Jag bara gapade och blev tårögd, men sambon gick fram och frågade vad han höll på med och då släppte han. Hunden såg ju livrädd ut. Sambon ringde polisen senare och berättade vad som hände och hur dom såg ut, men det leder väl ingenstans. Det gör så ont i hjärtat när folk förstör hundar på det där sättet. Inte konstigt dom får dåligt rykte

    Haha åh ja DET kommer verkligen bli ett problem framförallt för mannen. Jag är någorlunda bra på att sätta gränser och tänka att det betalar sig längre fram. Jag vill inte ha en femtiokilos klump som drar hela promenaderna när jag har ryggbesvär haha. Men min kille som alltid ska va så tuff blir så otroooligt mesig när det kommer till barn och hundar haha. Han har jättesvårt att säga nej. Jag är inte heller jättebra på det men ska verkligen försöka att vara konsekvent. Bra påminnelse, tack!

    Vilket är ditt bästa tips för att på sikt få hunden att gå fint och inte dra?

    På retrievern brukade jag stanna så fort hon drog och gå vidare när hon inte drog och då ge beröm. Det hjälpte lite men hon va åtta år när jag tog över henne så mycket satt redan "fast" så att säga.

    Vad är den/de viktigaste "reglerna" enligt dig att hålla på?
    Don't get mad, get even.
  • lindal­icious
    Äldre 28 Jun 20:16
    #7
    Dexter dot com skrev 2018-06-28 18:50:56 följande:

    Tycker ni låter som dom perfekta hundägarna !! Det är mycket jobb men så värt det . Hur löser ni valptiden när du ha ont? Klarar du att bära ut en valp några g/timmen dom dagar du mår dåligt?

    Jag föredrar breda mjuka halsband före sele. Tycker jag har bättre kontakt med halsband, upplever att dom snabbare lär sig linförighet och tycker dragiga hundar blir värre och starkare i sele. Sele har jag bara när jag spårar.


    Tack det var stärkande och kul att höra! Vi ska verkligen försöka.

    Ja att ta ut valpen när jag är dålig blir inga större problem. Vi har hiss precis utanför dörren och gräsmatta strax utanför porten. Det är mer de långa promenaderna och mycket aktivitet/rörelse jag inte klarar eller orkar dessa dagar. Möjligen att lyfta kam bli problem men inte att bara lyfta typ upp o ner kortare stunder.

    Det är jättebra för mig att få sånahär typer av frågor och heads up, för det kan ju finnas saker vi inte tänkt på.

    Vi är båda mellan 35-40 och har pratat med båda våra familjer som är villiga att ställa upp som hundvakter. Vi har även varsitt syskon som kan ställa upp. Vi åker aldrig iväg över natten eller så men det kan ju vara bra ifall något skulle krocka typ läkarbesök med sambons jobb eller liknande, så vovven slipper vara ensam någon längre stund.

    Mima föräldrar bor mitt ute på landet 1,5 mil bort bara och har mycket skog och mark så dit skulle vi också kunna åka för att ha hunden lös.

    Skulle du råda oss till en hane eller tik eller är det ingen större skillnad? Jag har fått för mig att hanarna kan vara lite "skarpare" och tänker därför att en tik är lämpligare. Men det kanske bara är en fördom jag har??

    Aha intressant med halsband/sele. Vi får prova båda allt eftersom och se vad vi fastnar för.
    Don't get mad, get even.
  • Äldre 28 Jun 21:24
    #8
    lindalicious skrev 2018-06-28 19:59:22 följande:

    Tack för råd, Jag skriver upp sele på listan här

    Ja jag har förstått att man ska vara (kanske extra?) försiktigt med motionen på valpar överlag och främst större raser. Att dom får springa fritt och tumla runt men inga ordentliga långa koppelpromenader. Men det tycker jag borde vara självklart med alla småvalpar. Ska tänka på det angående hoppa upp o ner i säng o soffa ofta också, det hade ingen av oss tänkt på.

    Ja det var bra tips det ska jag tänka på angående kurserna! Jag vill bara jobba med positiv förstärkning, absolut ingen bestraffning. Vi såg en ung kille här om dagen vars amstaff hade sprungit iväg okopplad, sen när ägaren fick tag på hunden bara brottade han ner den i marken, satte ett knä i halsen och skrek "GER DU UPP, GER DU DIG!" och bara ryckte i öronen . Helt sjukt!! Jag bara gapade och blev tårögd, men sambon gick fram och frågade vad han höll på med och då släppte han. Hunden såg ju livrädd ut. Sambon ringde polisen senare och berättade vad som hände och hur dom såg ut, men det leder väl ingenstans. Det gör så ont i hjärtat när folk förstör hundar på det där sättet. Inte konstigt dom får dåligt rykte

    Haha åh ja DET kommer verkligen bli ett problem framförallt för mannen. Jag är någorlunda bra på att sätta gränser och tänka att det betalar sig längre fram. Jag vill inte ha en femtiokilos klump som drar hela promenaderna när jag har ryggbesvär haha. Men min kille som alltid ska va så tuff blir så otroooligt mesig när det kommer till barn och hundar haha. Han har jättesvårt att säga nej. Jag är inte heller jättebra på det men ska verkligen försöka att vara konsekvent. Bra påminnelse, tack!

    Vilket är ditt bästa tips för att på sikt få hunden att gå fint och inte dra?

    På retrievern brukade jag stanna så fort hon drog och gå vidare när hon inte drog och då ge beröm. Det hjälpte lite men hon va åtta år när jag tog över henne så mycket satt redan "fast" så att säga.

    Vad är den/de viktigaste "reglerna" enligt dig att hålla på?


    Usch blir så ledsen när jag hör att folk hanterar sina hundar så jag jobbar också väldigt mycket med morot och att det ska vara ett roligt samarbete. Visst måste man ibland ta i men dom tillfällena är sällsynta. Tex va vår förra hund en 55 kilos omplacering som aldrig hört ordet nej och bara lekt kamplekar. Fy faen säger ja det första halvåret, vet inte hur många gånger ja satt i skogen o tjöt alldeles sönderbiten/riven o tänkte att jag får binda henne här i ett träd för hon är inte klok meeeen med ett jäkla jobb och ett tålamod jag inte trodde jag hade så blev hon en fantastisk hund ( o där tjuter ja igen för gud vad ja saknar henne)

    Angående dra i kopplet så är som du säger stoppmetoden bra, man kan även vända och gå på andra hållet par steg tex

    Viktigaste regeln är helt upp till er vår hund gör många saker som i en annan familj hade varit no no men det funkar hos oss. Det viktigaste är att ni är överens och konsekventa. Jag kan tycka att träna stanna, släppa, gå fint och att ni ska kunna ta mat/ leksaker osv är viktiga

    Vad gäller hane eller tik så är det för och nackdelar med bägge. Hanen är på vissa sätt enklare för när han är vuxen och färdig så att säga så lugnar han ner sig och försöker inte klättra på samma sätt längre. En til är aldrig riktigt klar kan få för sig o testa lite med jämna mellan rum. Sen tycker jag att tiken är roligare att jobba med, får liksom en annan lite djupare kontakt. Plus att dom måste köpa ditt resonemang medan hanen mer ok du är boss hahaha

    Nu är detta helt mina erfarenheter och säkert inte lag på alla hanar o tikar

    Kastrering kan vara en bra idé på båda
  • Äldre 29 Jun 01:02
    #9

    Jag älskar att läsa trådar med vettiga och pålästa folk som vill bli hundägare!

    Jag är inte jätte-insatt i just denna rasen, men de flesta raser  bör klara en dag här och där med lägre aktiverings/stimulans-nivå. Vad som sedan funkar på individnivå... Ja det vet man ju inte i förväg. En bra uppfödare matchar den lämpligaste valpen till "rätt" ägare och de brukar vara duktiga på det också.

    Det kan vara en idé att t. ex. ge en fryst och fylld kong eller godissök i vardagsrummet t. ex. som är roliga och stimulerande lekar, bara sker på dina "dåliga" dagar. Det brukar ta någon timme att få ut allt gojs ur en kong, och godissök är bra hjärn-gympa som inte kräver jätte-mycket ansträngning för husse/matte.

    Lycka till!

  • Äldre 29 Jun 06:35
    #10

    Vi har Berner Sennen sedan 10 år, först hade vi två men nu finns tyvärr bara den ena kvar (8 år gammal). Kan inte tänka mig en bättre hundras! Vår uppfödare kallar det en "24-timmarshund" eftersom de är nöjda med det mesta bara de får vara med. De älskar långa promenader, samtidigt som de om man ex. är sjuk en dag och inte kan gå ut mer än för att kissa är fullt nöjda med det. Inomhus är de generellt en lugn hundras som inte klättrar på väggarna, och även om det är härligare nu när vi bor i hus med stor trädgård gick det jättebra även första åren då vi bodde med två Bernrar i en två på 60 kvm. Storleken är inget problem bara för att det är en första hund, det viktigaste när man väljer hund är personlighet och temperament och därför menar jag att Berner är en perfekt första hund.

    Visst finns det en del hälsoproblem, men enligt vår kennels statistik på de de hundar de fött upp (250 st) är medellivslängden 8 år vilket inte är direkt dåligt för en större hundras...

    Har du fler frågor är det bara att fråga! :) Och grattis till ett fantastiskt bra val av ras, ni kommer inte att ångra er!

Svar på tråden Berner sennen??