Tidig morgon med tvååring

Jag kan skriva utifrån oss och vår familj, men det är svårt att ge generella råd - din dotter är ju en helt egen individ.

Med det sagt har vi gjort så här: jag har alltid varit ?tråkig? på morgonen när barnen har varit små. I det ingår att jag absolut har sett dem, bekräftat dem, hållit handen (spjälsängen har stått precis bredvid vår säng), men jag har inte varit någon rolig person utan har signalerat med hela mig att vi ska fortsätta sova en stund till. Kan din dotter ha känslan av att hon missar något om hon stannar kvar och sover lite till? Drar en liten parallell till vår son, 5 år, som går använda iPad en timme efter middagen varje dag - ibland får han knappt i sig någon mat och säger att han är mätt efter 5 röda sekunder (trots att han inte alls är det, märks efter en halvtimme redan) och hastar iväg för att sitta med sin iPad. Han har känslan av att han missar något om han sitter kvar och äter med oss andra.

Så vad är ditt tips? Ta henne till vår säng och ligga kvar?

Ibland vaknar också vår son vid 5, har försökt få han till vår säng för att mysa eller kolla iPad men han vägrar. Gnäller/skriker att vi ska gå upp så till sist får man göra det. Har även en bebis i sovrummet som jag inte vill att han väcker pga sitt gnällande.

Så vi går upp sen sätter jag han i soffanoch jag lägger mig i andra, ibland råkar jag somna men försöker bara vara så tråkig som möjligt.

Så vi gillar bara läget här. Han är snart 3.

När lägger ni henne? Har ni testat att lägga henne lite senare?

Nja, det verkar ju inte fungera så bra. Jag tänker att ni åtminstone under en övergångsperiod får gå upp med henne ändå, men att det faktiskt inte händer så mycket när man väl är uppe (ingen tv eller liknande). Som sagt, bara en tanke. Är det tillräckligt ospännande att gå upp kanske hon går med på att sova/ligga kvar en stund?

Vi är supertydliga med vår snart 2-åring att innan kl 6 är det natt, och då ligger vi i sängen. När han står upp, gnyr eller gråter så går vi dit, förklarar lugnt att det är natt, lägger honom bestämt ner, stoppar om, kanske håller handen en stund. Men vi tar aldrig upp honom (om han inte är sjuk så klart) och låter honom aldrig gå upp och leka på nattid.

Efter kl 6 kan vi ta honom till soffan eller vår säng och gosa lite. Då snoozar han ofta 15-20 min.

Så mitt tips är att oavsett hur ni väljer att göra så var konsekventa. Barn finner trygghet i rutiner.

Vaknar barnet varje natt och vill gå upp eller är törstig så kanske hon antingen behöver mer att dricka eller behöver lägga sig lite senare.

Jag använde böcker mycket när sonen var liten. När han var två år så kunde han ofta sitta och titta i böcker själv antingen i egen säng eller hos mig. Efter ett tag så brukade han lägga sig och sova igen.

När han var två hade vi bytt från spjälsängen ( han klättrade ur om han vaknade och det kändes osäkert) så han kunde gå upp själv ibland. Efter ett tag kom han och sov vidare i vår säng.

Om er tvååring ännu inte gillar böcker ( eller som alternativ) så är det superbra att berätta saga eller sjunga för barnet i ens egna säng. Så mysigt och barnet blir lugnt och somnar snart igen.

Jag tror på att undvika skärmar så långt möjligt om man vill att barnet ska sova igen, eftersom ljuset från dessa påverkar hjärnan så att man får svårare att somna i samband med att man kollat.

Som många andra hade jag kl 6 som tidigaste uppstigningstid.

Ja, det är ungefär så vi har gjort också. Jag har aldrig gått upp med barnen innan 6 på morgonen. Våra barn har också lagt sig lite senare än många andras barn och därmed har de också sovit längre. Och nej, den taktiken fungerar inte på en gång - många testar läggabarnen senare 1-3 dagar och ser att barnet vaknar samma tid ändå, men det är bara att gå till sig själv och tidsomställningar överlag, det tar ett antal dagar eller kanske en vecka innan man anpassar sig till nya tider.

Ja, hänger gärna på om läggningstider med! Jag läste mycket av Jesper Juul och han hävdade i någon bok att barn kan ta ansvar för sin sömn själva från att de är nyfödda. Den idén gillade jag och har därmed låtit min son lägga sig när han varit trött helt enkelt. Det har funkat över förväntan och är klockrent fortfarande, nu är han 15. Man behöver bara vara uppmärksam på när barnet är redo för sängen liksom ( för t ex en tvååring säger ju inte alltid till själv att hen vill lägga sig och sova).