Familj
Jag behöver få skriva av mig och hoppas någon annan känner igen samma problem som jag har.
Jag har vuxit upp med en mamma och två systrar och är själv mellanbarnet.
Vi kan börja med min mamma.
Mina systrar och jag har ofta rykit ihop och börjat bråka, det kan vara sån grej att min lillasyster(nästan 20) kallar mig ful eller att jag är äcklig för jag säger att jag ska på möte på onsdagen och hon säger att jag inte ska det. Då lägger sig min storasyster(nästan 30år) i och kallar mig dum i huvudet och mamma sitter bara tyst. Det har gjort att jag ifrågasatt mamma varför hon inte säger till mina systrar men hon ignorerar mig bara. Och då har jag blivit arg och ledsen och skrikit på mina systrar vad dom håller på med. Då kan min mamma ryta till mot mig,skratta mig i ansiktet med mina systrar och be mig gå därifrån.
Min mamma vill aldrig prata om känslor hon blir bara tyst eller sur och ber mig gå därifrån. Har sagt att jag är jobbig som vill umgås, att jag är för klängig för mina kompisar. Jag älskade att kramas och visa kärlek till alla när jag var mindre,idag avskyr jag att ge något utav mig för mamma alltid sa att jag var jobbig och ivägen.
Min storasyster har ofta försökt berätta hur bra hon är som flyttade hemifrån när hon var 15, att hon har det jobbet,att hon lyckas med körkort osv. Hon talar gärna om att jag kommer få hängiga mina tuttar när jag blir äldre, kan ta tag i mig med sina vassa naglar, att jag varit en börda för mamma, att jag är omogen som inte hade flyttat innan 19års åldern. Att jag inte var så snygg i den tröjan. Berättar på släktträffar att jag och min lillasyster varit jävliga barn när vi var små,skryter om att hon hängde min lillasyster utanför fönstret när hon inte skötte sig och hotade med att släppa (5meter ner). En gång gjorde jag inte som hon sa för hon kallad mig för diverse för jag inte orkade hjälpa henne just då, då låste hon ut mig på vintern när jag hade 39graders feber i bara handduk. Vi hade främmande och både hennes kille,min mammas killkompis och mina systrar och mamma satt i vardagsrummet. Jag var 16 och stod ute och grät för jag fick sån frossa. Bankade på dörren flera gånger och bad dom släppa in mig,INGEN öppna. Efter 40min så öppnade min storasyster och sa? sköter du dig nu och gör som ja säger?? (Hon var 22år och bodde inte ens där) Då sprang jag in och sa att alla som satt i soffan var så jävla elaka som lät mig stå ute i kylan och hade tittat på mig genom fönstret. Sen sprang jag upp på mitt rum och packade min väska och ringde en kompis för att hämta mig. Skulle hämta min tandborste på nedervåning och grät som jag vet inte vad, då kommer min mamma och storasyster fram ?men lilla hjärtat varför är du så ledsen?... snälla stanna hemma?. Jag bad dom alla dra åt helvete sen kom jag inte hem på en hel vecka.
Detta gav mig sådant ärr i livet att jag idag mår dåligt över det.
Sen min lillasyster.
Min lillasyster är gullig ibland och vill vara nära. Det kan skrifta några minuter för jag kanske jag inte håller med om något och då blir hon arg och säger hemska saker. Flytta på dig äckel,gå och dö, häng dig,mamma skulle inte sakna dig, inte konstigt att ditt ex kallade dig hora, ful du är, kletar ut mitt smink,kallar mig tjock. När jag säger att jag blir ledsen kan hon hånskratta mg i ansiktet.
Jag har försökt nu när jag blivit äldre att passa in bland min familj och ?sköta? mig. Jag duger aldrig till, får ständigt höra hur värdelös jag är och mår bara dåligt av att vara med dom. Trivs endast med min äldsta systerson. Min familj kan bli elak och säga? Du är ju aldrig hemma hos dig? (är mycket hos min pojkvän) ?Jaha,när ska du komma hem då så man får träffa dig?? Bor du ens där ute??
Saken är ju att jag håller mig borta för vi går inte ihop.
Det vart lite rörigt men det är så mycket och jag behövde skriva av mig..