Separation, hur göra så det blir rättvist ekonomiskt?
Jag ska försöka göra en lång historia relativt kortfattad. Jag och min sambo har varit tillsammans och bott ihop i 8 år totalt. Vi har två gemensamma barn på 7 och 3 år och han har ett äldre sedan tidigare som ej bor hemma sedan några år tillbaka.
Jag flyttade in i en bostadsrätt som han ägde då.
Under dessa 8 år har jag varit mammaledig två gånger totalt 2,5 år, läst in gymnasiet 1.5 år och jobbat resterande tiden. Vi har alltid haft gemensam ekonomi till" viss del", våra löner har kommit in på våra egna konton och så har vi betalat efter förmåga. När jag fick in mindre pengar så slumpmäsdigt utan tanke så betalade jag tex maten och han många av räkningarna för att kassaflödet såg ut så just då, men det har ändå varit "våra pengar" och vi har aldrig delat slaviskt 50 50 på alla räkningar.
När jag flyttade in, var lägenheten värd kanske 1,2 miljoner. Och blev såld förra året för 2,5 miljoner. Den lägenheten var i risigt skick och efter påtryckningar från mig har VI renoverat lägenheten genom att han höjde lånet på lägenheten, men även en del gemensamma pengar. Bara att han ansåg att det var hans pengar för att de kom från en "extra inkomst" som han tyckte var hans personliga pengar och inte familjens.. Som han kunde leva loppan för och jag fick snåla med det jag fick in på mitt konto tex...
Hur som helst. Förra året sålde vi(eller han) lägenheten och lade in en stor kontantinsats till ett radhus, som vi nu äger ihop (med hjälp av i hans ögon hans pengar). Och resterande av vinsten som vi lagt på att renovera det nya huset plus pantbrev/lagfart osv är pengar han aldrig kommer kräva tillbaka av mig har han sagt. Men att den insatsen han lagt är nyckelmärkr och bara hans pengar om vi säljer radhuset någon gång, resten är "vårat". Sen valde han att skjuta på skatten också, vilket "vi" kommer få betala en avgift för varje år, men det är något han tycker jag ska betala halva skatten på vinsten på hans lägenhet men inte få någon vinst... Hur rimligt är allt detta? Jag känner mig jätte förvirrad
Jag har under alla år bara köpt detta resonemang att lägenheten är hans ä, tillomed " största bilen och största tvn är hans" om vi går skilda världar har han sagt... Men allt detta tills fler och fler människor sagt att det inte känns rimligt. Att vi har två barn ihop och att vinsten inte ens är något han haft utan mig, eller att jag alfrig sagt något om amortering av "hans lån" osv. Eller de pengar vi lagt på hans lägenhet i renovering även om det inte var mycket i hans ögon då det mesta gick av "hans", extrainkomst pengar...
Sen åkte vi på att byta en fasad vi inte räknat med som kostade mycket pengar, och detta gjorde att han bla betalade detta med ett förskott arv på 100000 kr. Så jag sa att de pengarna var hans också om vi skildes åt för att just arv känns personliga om något. Men just nu undrar jag om det är rimligt att det ska gå till såhär om vi skiljs åt? Han har sagt tydligt.. " vi köpte ett renoveringsobjekt och har inte gjort så mycket, tro inte att Du kommer gå med vinst ur detta, alla pengar är mina och den vinsten utöver ska betala min vinstskatt på min lägenhet som ej är betald ännu".
Vill inte sätta honom i någon skit situation och inte heller vara dum och bara låta han köra över mig.. Hur ska jag göra?? Är rädd att han blir arg om jag ändrar åsikt nu, vill ju ha en bra relation med honom som är far till mina barn.. Men till vilket pris? Jag vet att han kommer vilja försöka bo kvar.. Men han vet inte om banken kommer godta att han står själv på 3,5 miljoner i lån..
Och i sånt fall så vill ju inte jag sätta honom i skit och behöva flytta med barnen för att köpa ut mig?? För han får mig att känna att jag "bara vill ha hans pengar"...
Blir galen på allt detta, min hjärna exploderar snart.
Och om du inte har något konkret och vettigt råd, vänligen skriv ej, jag blottar mig här och lyssnar gärna på konstruktiva saker men inte personliga påhopp tack!
