14 månader mellan barnen

Har tvillingar. För barnen är det underbart att alltid ha en kompis (från ca 3år börjar de verkligen uppskatta det). För föräldrarna är det stundtals hemskt, man har ingen tid till dem enskilt när de är små (om de inte är exemplariskt tysta bebisar som inte kräver uppmärksamhet och gillar att bli lämnade ensamma). Man blir knäpp i huvudet av att hela tiden höra två konversationer samtidigt. Dåligt samvete under hela bebistiden och aldrig någon lugn och ro där man får njuta av deras bebistid eller utveckla, allt handlar om att få vardagen att gå runt.

Jag var dock ensamstående också, så det gör ju allt värre. Sorry bitterheten.

Så ur förälderns perspektiv är det inte positivt med tätt, men för barnen är det det (efter tiden när de är bebisar då de inte får tillräckligt med trygghet och uppmärksamhet). Verkar dock som de inte tar så mycket skada av det ändå såhär i efterhand.

Är det planerat barn

Vi har 13,5 månader mellan våra. Idag är de snart myndiga. 

Kan väl säga så här att småbarnsåren var jättebra! Våra barn var knappt sjuka och allt rullade på bra. De delade rum tills de var ca 10-11 (trots att de egentligen inte behövde, men de ville. Vi hade ett rum som sovrum och ett rum som lekrum. De var  superkompisar och allt var toppen. 

Tonåren däremot har varit väldigt jobbiga då båda fick olika problem under högstadietiden och det var riktigt tufft för oss föräldrar att försöka stötta och jobba med detta när båda hade problem samtidigt. Det blev också problem mellan barnen pga att den ena mådde riktigt dåligt och inte orkade med sitt syskon under den här perioden. Eftersom de alltid varit tajta som yngre, blev det nog tufft för dem båda då deras relation ganska drastiskt förändrades. Idag är dessa problem över, men deras relation kommer aldrig bli som den var och jag tror att så fort någon av dem flyttar hemifrån kommer de glida ifrån varann ännu mer.