Anonym (Ledsen) skrev 2018-07-04 05:01:51 följande:
Gjorde den 17 Maj en medicinsk abort i vecka 7, blött sen dess(ca 7 veckor). Igår blödde jag fruktansvärt mycket, det var precis som själva aborten fast ÄNNU mer om möjligt. Fick åka in akut och där konstatera dom att jag har rester kvar som nu måste skrapas bort, och jag måste sövas D:
Jag är så nervös och orolig över detta, har gått igenom ett rent HELVETE dom senaste veckorna. Har sånna brutala skuldkänslor och känner sån ångest. Jag ville egentligen inte göra en abort men jag var tvungen då jag mår väldigt dåligt psykiskt, sjukskriven, inget körkort samt att jag inte hade haft någon i min närhet som stöttat beslutet att behålla ett barn, för pappan var det 100% oönskat.
Att det vart så mycket komplikationer efter aborten har gjort att jag inte kunnat bearbeta sorgen och har ständigt blivit påmind om det hemska beslut jag gjort...
Någon som gjort en skrapning och kan lugna mig lite? Den medicinska aborten var nästan outhärdlig och jag spydde och svimmade under hela processen.
Hej!
Jag har gått igenom en medicinsk abort som sedan fick kompletteras med en skrapning. Jag blev precis som du rädd och orolig, hade aldrig sövts innan.
Men i efterhand hade jag önskat att jag fått göra skrapningen direkt istället för den medicinska. Jag vaknade upp och mådde relativt bra - efter att som du mått skit, fick ungefär 2 dagars lugn i själen tills helvetet var igång igen (ville heller inte göra aborten eg).Men det var faktiskt skönt att få andas lite med full kapacitet de där två dagarna.
Direkt efter skrapningen hade jag ont som mensvärk ungefär, men inte på långa vägar i närheten av den smärta det var att gå igenom den medicinska aborten. Jag blödde knappt någonting efter skrapningen, det var mer som sårvätska och det höll i sig i knappt 2 veckor.
Jag skulle vilja tipsa dig om att ta kontakt med kvinnoklinikens kurator och prata om det du gått igenom. Det behöver bearbetas.
Jag mår bra idag, två år senare, men jag var deprimerad i ca 6-8mån efter aborten och min barnlängtan har gjort att det varit svårt att släppa det helt. Tänker på aborten eller snarare på barnet som kunde blivit, ett par gånger i veckan. Har ibland perioder av ångest och då spär jag alltid på den genom att banka ner mig själv kring aborten. Men på det stora hela mår jag faktiskt bra.
Du behöver ge dig själv tid att sörja detta, det är inget konstigt, låt alla känslorna få finnas men försöka att inte vara för hård mot dig själv. Du gjorde det du kände var nödvändigt i situationen som var. Det är modigt och starkt, även om det gör jävligt ont i efterhand. Men det kommer bli bättre, jag lovar! Dra dig inte för att ta hjälp att prata om det.
Ta hand om dig!
<3
